Åke och jag började dagen med att titta på en video med barnbarnet Sofia (ett år) som diggade sin favoritlåt "The Fox Song." Vilken inlevelse! Vad månde bliva?
Och Konrad snart fyra år, som vi ibland byter några ord med i telefonen. En dag då han var här hos oss visade han några av sina gamla, älskade böcker och han sa:
- De här fick jag för många år sedan. Nu kan de vara här hos er!
Jag läser inte så många böcker nuförtiden - har jag kommit på - men någon bok skall väl hinnas med i vinter; Det blir mest artiklar i olika tidningar och på nätet - och lite musik emellanåt.
Ibland händer det att jag kan jag sakna mina kassetter, LP-skivor och CD-skivor, som jag hade samlat på mig genom åren. Då vi flyttade hit, för två år sedan, fanns det inte plats att härbärgera allt längre. Jag gav bort skivorna och tröstade mig med, att nätet kunde hålla mig med musik framöver.
I morse hamnade jag på Youtube. Jag hade tydligen missat Sung Bong Choi från Korea, som i femårsåldern rymde från ett barnhem, där han bott, och sedan levt på gatan i tio-talet år. Han överlevde tack vare drömmen om att få lära sig sjunga - och att få sjunga. Och nu sjunger han för hela världen!
- Lyssna! om du inte redan gjort det.
Och nu hoppar den svarta koltrasten omkring i de gula löven där ute. Den sjunger inte, men jag kan ändå minnas drillarna från i våras, då den satt i en grantopp och sjöng ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar