En dag när jag bodde i Göteborg skulle jag gå ett ärende åt min mor. Jag fick en lapp med mig och gick till köttaffären och sa till mannen bakom disken:
- Tre kilo köttfärs.
- Jaha! Skall ni ha främmande idag? utbrast han.
- Nej, vi skall ha det själva.
- Då är det nog tre hekto du skall ha, sa han och smålog mot mig. Du får väl komma tillbaka igen om det blev fel.
!958 flyttade vår familj från Tierp, där vi bott i två år, till Almunge utanför Uppsala. Min far fick arbete som kommunalkamrer i kommunen och jag fick byta realskola.
Jag var bara 15 år, men fick snart arbete på skolloven i en affär, som hade allt. En riktig lanthandel kan man säga! Potatis i lösvikt, fladensill i tunna, stövlar i taket osv. Det var riktigt spännande, att med papper och penna stå bakom disken och och ta emot kunderna.
En dag kom en äldre man in och bad om en fil.
- Vad skall det vara för grovlek, frågade jag.
- Nej, inte en sådan, sa han.
- En rasp? undrade jag. Sandpapper?
- Nej, nej, skrattade han och pekade bort mot mjölken.
Aha! han menade surmjölk, som vi alltid sa hemma. Varje gång mannen kom in i affären efter denna händelse, småskrattade han och skojade om raspen och filen.
I den affären fick jag även sälja julkort, slå in julklappar inför julen och byta vatten på lutfisken. Sent en julafton kom jag hem igen med en julklapp under armen. Tänk att äntligen få fira jul med familjen och vara ledig ...
Samma jul (1958) arbetade Åke på Konsum i Lesjöfors. Han var 14 år.
Tänka sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar