Stjärnor

Igår var det en oförglömligt vacker dag! Solen sken över allt det snövita och jag var med kören i By kyrka och sjöng adventssånger ...

I natt när jag vaknade till såg jag en starkt lysande punkt på himlen. Jag tänkte genast att det var en flygmaskin. I nästa stund gick det upp för mig, att det nog var en starkt lysande stjärna. Tydligen hade jag glömt att vi bor på landet där den riktiga stjärnhimlen kan visa sig.

                                           Bild: Stjärnan i vårt fönster.

När jag var liten var vi någon gång hos min farmor och farfar ute på landet. Där var det kolmörkt! Men om man tittade uppåt så fanns det gnistrande stjärnor på himlen, som förundrade mig.

Inne i stora rummet fanns det en stor fin stjärna i toppen på den doftande granen. I den fanns även pappersflaggor, smällkarameller, sockerprydnader, levande ljus och röda äpplen.

De där äpplena var riktigt goda. Jag åt upp ett av dem lite då och då. När alla äpplen längst nere i granen var uppätna sträckte jag mig uppåt för att få tag på ett nytt. Det slutade med att jag skrikande hamnade under granen och inte visste hur det gått till.

Min mor och farmor kom rusande och undrade vad som stod på. Med mjuka händer befriade de mig från barr och julprydnader.

Jag var (och är) så glad att de inte bannade mig för mitt tilltag!