Ett av de godaste sätten att brygga kaffe är i presskanna. Det tycker åtminstone Åke och jag nuförtiden ...
Annat var det, när jag var barn. Vi blev ofta bjudna på kokkaffe, när vi kom bort till någon.
Någon gång hände det att jag fick följa med min farmor till tant Selma i byn. Det var en spännande upplevelse att studera Selma, när hon serverade det skållheta kokkaffet.
Utan att jag först såg det, hade Selma plötsligt hällt kaffet på kaffefatet och med en sockerbit i munnen, drack hon sedan kaffet försiktigt. Hur Selma bar sig åt, var en gåta för mig!
Hemma hos farmor vankades det också kaffe, men jag fick saft. Mitt på bordet stod sockerskålen, som spred sådan trivsel. Det var väl egentligen inget stort värde i denna skål, men jag är glad över att den finns hos mig nu.
Så minns jag lille-Tommys mor, tant Svensson, som bodde i samma uppgång som vi i Göteborg. Hon var alltid snäll! Hon bjöd ner min mor och oss barn på kaffe. Jag fick också en skvätt.
Och jag fick lov att doppa veteskivan i det svarta kaffet, som väl var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar