Min mor Rut tyckte om att texta vackert. En gång kom en inspektör till Malmköpings skola och hälsade på i hennes klass. När han fick syn på Ruts prydliga välskrivningsbok höll han upp boken inför alla och sa:
- Se så fint!
En gång, när Rut var ute i ett ärende, såg hon hur manliga kyrkoskrivare präntade med bläck i stora, bundna böcker. Hon drog efter andan.
- Tänk, att ha ett sådant arbete! Men det var ju inte för kvinnor!
1961 flyttade min familj till Grödinge. Min far hade fått nytt arbete och min mor fick arbete på avsyningen på Alfa Laval i Tumba. Där gällde det att vara noggrann, och det var hon.
Två år senare dog min farfar Axel oväntat och min farmor Lydia blev ensam. Hon klarade inte riktigt av tillvaron sedan. Mina föräldrar, som arbetade båda två, hade svårt att hjälpa henne. Till sist blev det nästan ohållbart!
Mor beslutade då att säga upp sig från sitt arbete för att kunna hjälpa sin svärmor, och därmed blev det.
Det gick en kort tid. Min farmor fick lunginflammation och hamnade på sjukhus. En kort tid därefter dog även hon. Min mor hann aldrig hjälpa min farmor, som hon hade tänkt sig.
En dag kom kyrkoherde Lundberg i Grödinge församling i samspråk med min far och sa till honom:
- Jag skulle behöva någon på pastorsexpeditionen, kan er fru vara intresserad månne?
- Fråga henne! svarade min far.
Det var på det sättet, som det gick till när mor fick börja skriva i de stora kyrkböckerna, som hon drömt om en gång.
Mor fick arbeta i många år inom kyrkan och trivdes med uppgiften. Hon var kvar till sin pension och lite till ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar