När jag var barn och bodde i Göteborg, var det i början på december, som man köpte hem den torkade fisken, som skulle bli lutfisk så småningom. Jag har minne av den starka doften av fisk i den långa, långa källargången i huset. Jag minns även aktiviteten då de vuxna lutade och bytte vatten i hinkarna och passade på att byta några ord med varandra.
Bild: Min mor Rut och jag i finrummet.
Källarutrymmena i huset var flitigt använda. Det var där som framför allt potatis, sylt och saft förvarades. Och det var där som vi barn ibland sprang fram och tillbaka, fast ingen av de vuxna tyckte att vi skulle vara där.
Det hände att barnen på Kobergsgatan retades med barnen i vårt hus. De ropade från sin gård så att det ekade:
- Iaiaiaööö, iaiaiaööö, iaiaiaööö ...
Vi barn, på Kransen 4, stod vid den öppna källartrappen till vårt hus och ropade tillbaka på samma sätt. Efter en lång upptrappning kom grannbarnen springande ner mot oss och hojtade. Vi sprang snabbt in och gömde oss i källaren och låste dörren.
Värre än så blev det aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar