Lucia

Idag började vi dagen med kaffe och tända ljus, samt Lucia på TV. Ofrånkomligt tänkte jag då på alla härliga dagar, som jag firat Lucia genom åren ...

                             Bild: Tobias, Daniel, Johanna och vännen Johan S. (1985)
                                                                                 
Jag minns en särskild luciamorgon. (1963)

Efter tiden på PUB i Stockolm var jag dekoratör i Ludvika i en damaffär, Sallys. Det var då, som tankarna mognade fram, att jag skulle försöka bli arbetsterapeut så småningom.

Jag fick arbete som sjukvårdbiträde på S:t Görans sjukhus, lungkliniken, i Stockholm. Vilken utmaning! Jag hade aldrig satt min fot på ett sjukhus förut.

- Spring inte ut om det känns otäckt! Det gjorde inte jag, sa en god vän till mig.

Avdelningssköterskan var sträng och det rådde militärisk ordning på avdelningen; Och att säga du till henne eller patienterna var förbjudet! Efter en tid hade jag ändå lärt mig att uppskatta sköterskan, fullt ut. Jag märkte, att hon var ytterst mån om sina patienter.

Det var många patienter, som jag fick bra kontakt med. Det fanns dock ett undantag! Den mannen, vi kan kalla honom Björk, var på dåligt humör för det mesta. Det var krävande att ständigt möta hans kritik.

I början av december ville vår ledning att personalen skulle träna in jul- och luciasånger, till glädje för alla som låg på avdelningen. Man föreslog att jag skulle vara Lucia.

På Luciamorgonen gick vi alla sakta genom korridoren och sjöng:
Natten går tunga fjät runt gård och stuva ...

Så steg vi in i sal efter sal med alla våra ljus och sjöng. I en av salarna låg det sex män, fem av dem var redan vakna och såg glada ut. I den sjätte sängen låg Björk och halvsov. Yrvaken och med tårar i blicken, ropade han:

- Åh, jag trodde jag var i himlen!

Från den dagen, kallade han mig alltid för Lucia och log!