När det var nyårsafton i Göteborg, där jag växte upp, brukade de som bodde i huset gå ut vid midnatt på sina balkonger och vinka och hojta med tomtebloss i händerna:
- Gott nytt år!
För 45 år sedan var jag ute med Åke på nyårsaftonen. Vi hade bara känt varandra ett par dagar då, men det kändes ändå, som om jag känt honom hela livet. På småtimmarna, nyårsdagen, följde han mig till Centralstationen, där jag skulle ta tåget hem. Hans tåg till Avesta gick någon timme senare.
Vi sneddade genom parken, förbi S:ta Clara kyrka och tittade upp emot det höga kyrktornet. I samma stund föll en "stjärna" precis bredvid och vi stannade till. För mig, som alltid varit svag för effekter, kändes det som en löftesstjärna.
Många år senare var Åke och jag i Stockholm med mina svärföräldrar och sov på hotell. På söndagsmorgonen, som var första advent, sa jag:
- Det är första advent och jag skulle vilja gå till en kyrka.
Det spelade inte någon roll vilken kyrka det blev, tänkte jag. Åke körde runt, runt i stan och överallt var det mycket bilar på parkeringsplatserna. När vi passerade S:ta Clara kyrka lämnade en bil sin plats och Åke svängde smidigt in på den.
På det sättet fick vi fira första advent i "vår" kyrka med Marta och Rune.
Det blev en alldeles särskild upplevelse.
Ikväll blir det nyårsrevy ...
Med dessa rader önskar jag oss alla ett Gott Nytt År!
Gott Nytt År till dig och Åke!
SvaraRaderaGott Nytt År till er med!
SvaraRadera