När min far Bertil var 8 år fick han en sångbok, som kom att få betydelse för hela hans liv. Det var frälsningsarméns sångbok, en släkting gav honom den, och den boken kom att bli mycket flitigt använd.
Min fars mormor Clara, som bodde i min fars hem några år innan hon kom till ålderdomshemmet, var en trogen lyssnare när han sjöng ur sångboken för henne. Det gjorde han förresten mest varje dag!
Jag vet inte om han kunde melodierna så noga, men det gjorde nog detsamma. Mormor Clara visste en del ändå och uppmanade Bertil:
- Sjung fortare!
När min far var 14 år (1933) blev han soldat i frälsningsarmén i Malmköping och då han var 17 år började han utbilda sig till officer inom frälsningsarmén. Han var sedan löjtnant i tre år och hamnade i Eslöv, Malmö, Sveg och Kristinehamn till sist. Där avslutades åren som officer och livet tog en annan vändning; Men i hjärtat var han alltid "brinnande", det vet jag.
Min far och mor möttes och de gifte sig, 1943 föddes jag i Göteborg.
En gång när jag var liten var mina föräldrar och hälsade på min farmor och farfar i Eneboga. Jag ville inte somna på kvällen. Då sjöng min farmor och min mor för mig ur min fars gamla, slitna sångbok från pärm till pärm!
- Men inte somnade du! berättade de för mig långt senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar