Jag tänkte på vår bröllopsdag för 44 år sedan och på allt som hände den där dagen - och om allt runt omkring. Jag sade till Åke då jag fick se de skalade äggen:
- Kommer du ihåg talen på vårt bröllopsmiddag?
- Nej, jag minns bara att det hölls tal, svarade han.
- Minns du inte vad din far Rune sa? "Jag förstod, att det måste vara riktigt allvarligt, då Åke kom hem med Lilian - för där satt Åke och bredde smörgåsar, som han sedan artigt räckte över till henne."
Jag fortsatte med att berätta något av det min far Bertil sa i sitt tal:
- Vi är så tacksamma, att ni valt att gifta er med varandra - i dessa moderna tider (1969) då allt av tradition ifrågasätts. Vi önskar er allt gott i kommande dagar.
Senare på dagen var det kaffe och bröllopstårta hemma i Grödinge hos mor och far. Det var en glad och uppsluppen tillställning, då all spänning som varit hade försvunnit - åtminstone för mig och Åke.
Senare på kvällen körde min bror Kjell oss till nattåget mot Malmö. Vi skulle åka på bröllopsresa till Tunisien dagen efteråt. I min hand höll jag brudbuketten med röda rosor, vit fresia och liljenkonvaljer.
Den vackra brudbuketten gjorde nog sitt till, att konduktören på tåget gjorde honnör. Han tog emot oss med hjärtliga gratulationer och den bästa service man kunde önska sig. Han ordnade till och med så att vi fick en egen kupé - men det var inte vanligt enligt den tidens reglemente ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar