Det var år 1984 och jag gick i den tron, att det skulle dröja ett tag till innan det var dags att åka till BB. Åke var långt borta i veckorna och arbetade och han sa lite då och då, plikttrogen som han var och är:
- Det är inte säkert, att jag kan hinna vara med dig den här gången.
Det kändes inte roligt att höra, men jag insåg att verkligheten kan vara sådan ibland.
Den första april var en söndag det året - sent på kvällen sa jag till Åke:
- Det är nog tid att åka till Örebro nu!
På det sättet fick han, trots allt, vara med då lilla Theresia föddes på morgonkvisten den andra april. Därefter kunde han åka iväg till sitt arbete, glad och nöjd, men lite trött förstås - och jag var väldigt tacksam att allt gott bra och att Åke fått vara med.
På dagen kom ett par av mina klasskamrater och hälsade på. De hade nära dit, eftersom Alnängsskolan låg alldeles i närheten av USÖ. Mina studier och den sista praktiken fick skjutas upp lite, men det var ju så bestämt.
Tänk så lyckliga syskonen var, då de fick komma och hälsa på mig och lillasyster på BB - och sedan rusa emot oss då vi kom hem.
Där stod vaggan bäddad och klar - storasyster Kristina hade strukit lakanen så fint.
Så småningom skulle ett lämpligt namn hittas till lillasyster. Det tog några dagar. Almanackan bläddrades genom många gånger. Tobias bestämde att Maria, skulle vara ett av namnen. Åke och jag tyckte att hans mormor Olga, som vi tyckt så mycket om, skulle få bli ihågkommen.
Till sist enades vi alla om namnen Olga, Maria, Theresia! Och vår kära dotter bär upp sina namn med heder ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar