När min mor Rut arbetade som husa i Stockholm, var hon ofta och hälsade på hos min blivande fars moster Agnes. Mor kände inte många i staden, så Agnes blev extra trevlig att träffa för henne. Det var vid den tiden då mor skulle gifta sig med far - 1941 och året innan.
Agnes var ensam med sin lille Rune, fadern hade försvunnit på sjön - men hon lyckades försörja sig och sonen, som portvakt i ett större hus - och hon var omtyckt av alla där, brukade mor berätta.
Kusinen Rune kom att betyda mycket för min far Bertil i hans barndom. Rune blev som en lillebror för honom, eftersom han ofta fick vara hos fars familj på somrarna och vid andra ledigheter.
En gång busade Rune och Bertil med varandra, som grabbar kan! - och far hamnade på en sten och skadade sig i axeln. Det gick så illa att han fick benröta i axeln, som det tog lång tid att läka ut.
Far fick ett djupt ärr i axeln, som jag och min bror långt senare kunde undra över. Vi trodde att han fått ärret i det militära!
När jag var barn beundrade jag alltid ateljéfotot på Agnes och Rune med de fina hundarna. Det fotografiet stod alltid på farmor Lydias och farfar Axels stora skåp.
Jag är så glad att jag hade en farfar, som hade ett stort hjärta för Agnes och lille Rune. Han var mån om att alltid se till att skicka med mat - det kunde vara en höna, potatis och grönsaker från hans odlingar. Farmor var även hon alltid mån om att hjälpa sina släktingar i stan, speciellt de svåra krigsåren - de fick uppleva två världskrig, med allt vad det innebar.
Det var allt väl att min farmor och farfar hade samma vilja att "stötta upp" så mycket de kunde.
Det är nog den viktigaste erfarenheten jag fått av både dem och mina föräldrar - senare ...
Agnes Karlsson föddes 5/5 1890 i Brännkyrka (Stockholms stad)
Död 25/11 1956.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar