Det var den 12 april krigsåret 1941, då mor skulle gifta sig med far. Ingenting var lätt att ordna med inför bröllopet. Det var ransoneringskort på kaffe och mycket annat och svårt att få tag på blommor.
Nyköpings hornmusik hade i alla fall lovat mor, att komma och spela på bröllopsfesten - och det blev till sist en stor fest med både riktigt kaffe och allt i Malmköpings frälsningsarmés regi.
Det var påskafton, men full vinter. Efter bröllopsfesten åkte mor och far med gengasbil till Eneboga, där de skulle bo. Snön yrde och lade sig i drivor på vägen - och bilen hade svårt att ta sig fram. Chauffören tog sats i en backe flera gånger, men då var det inte långt kvar hem.
Mor tänkte på risken att bli förgiftad av gengasen och sa därför resolut till far:
- Nu kliver vi ur bilen och går sista biten!
Med de orden tog hon sin brudgum i handen, som hon sa, och de pulsade hemåt i snön.
Påskaftonen 2001, firade vi mors och fars diamantbröllopsdag i ett soligt Uppsala - och mor och far var så nöjda med dagen.
På hemresan till Lindesberg på Påskdagen, fick vi höra nyheten att Kristinas och Görans lille Elias var född.
Vi var i Hummelsta precis då och tog därför en kaffepaus. Det blev en riktigt trevlig fest det med ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar