Främmande fåglar

Häromdagen såg jag en ny sorts fåglar, ljust rosa, i äppelträdet och jag undrade vad det kunde vara för sort.

Igår fick jag förklaringen! Det var den lågt stående eftermiddagssolen som förvandlade bofinkarna, som satt i äppelträdet och solade sig - deras bröst blev alldeles skära, kroppen svart med en vit spegel på vingen. Det var verkligen ett fenomen för mig.

En dag pratade jag med Nils 7 år. 

- Hur är det Nils, skall du fortfarande bli "Byggare Bob" och hjälpa morfar att bygga, då du blir stor?

- Nej, jag tror inte det, svarade han lite blygt. Jag skall nog bli fågelskådare, svarade han. Jag kan flera sorter.

Jag skall allt lära Nils "min" nya fågelart, tänker jag och ler för mig själv.

                      Bild: Vårfåglar i Sickla.


På den tiden, som jag och min bror var med mor och far till Södermanland, var det alltid spännande att möta det lite annorlunda - emot staden Göteborg. Träd, växter, fåglar, allt var nytt för mina ögon. Samtalen kring matborden var även de annorlunda, mot dem jag var van vid.

Farmor Lydia var en person, som hade många historier på lager, från gårdarna och människorna ute på landsbygden. Jag är glad över, att det alltid fanns ett mått av medkänsla då hon berättade, även om jag inte insett det förrän på senare år.

En gång var det ett stort kalas hos en familj. "Hela bygden" var där och åt och drack. Efter det storståtliga kalaset tackade gästerna så småningom för sig och samlades ute på gården för att säga adjö av varandra.

Rätt som det var kom frun i huset utrusande på farstutrappan. Hon vinkade och ropade högt:

- Kära hjärtanes, kära hjärtanes! Kom tillbaka, kom tillbaka! Efterrätten, efterrätten!

Åh, vad många gånger jag har hört den historien berättas -

men nu är vårregnet här och inte en enda främmande fågel syns till ...