Husmorsgöra

I morse satt Åke och jag och pratade en god stund vid kaffet. Solen lyste in i köket. Jag sa:

- Minns du hönan, som din mor lade fram i köket? Året var väl 1968.
- Ja, det glömmer man aldrig, svarade han.

Det var så här; En dag var Åke och jag och hälsade på hos Marta, Rune och bröderna Hans och Olle. Föräldrarna skulle åka bort över dagen, men innan de åkte lade Marta fram en höna på diskbänken.

- Så har ni lite mat till middag, sa hon och nickade åt mig.

Det kändes, som om jag aldrig sett en höna förut. Hemma i min familj vankades det aldrig någon höna till middag. Det berodde på att far fått nog av den typen av mat. Det blev för mycket hönor och kaniner under krigsåren, brukade han säga.

Jag hade ingen aning, hur jag bäst skulle tillaga hönan och inte hittade jag någon bra kokbok, som kunde hjälpa mig - men jag kokade den.

- Så där gör aldrig min mamma, sa Olle.

Nå väl, maten gick att äta, men det var en riktig prövning för mig!

                       Bild: Olle i Horndal, 1969.


Åke och jag bodde på Åsgatan i Avesta på den tiden. Det var ganska nära till Åkes familj i stan och även till deras stuga i Horndal.

Till julen skulle jag baka lite av varje, det var jag inte heller så van vid. Jag bakade lussekatter, som blev för hårda, men Åke sa:

- Jag tycker de är goda!

Jag skulle baka pepparkakor och Olle 8 år stod och tittade på.

- Så där brukar inte min mamma göra!

Åh, vad många gånger jag skrattat gott åt mig själv och alla kommentarer - från framför allt lille Olle.

Nej, jag var ingen van husmor alls, men jag lärde mig väl efter hand - och Åke med.

Idag hjälps vi allt åt med lite av varje - både i trädgården och i köket - och det är så bra så ...