I morse satt Åke och jag och drack vårt morgonkaffe, som vanligt. I bakgrunden hörde vi nyheterna, som denna morgon berättade om mannen, som voltade med bilen på väg till sjukhuset med sin hustru, som var på väg att föda sitt barn ...
Av en händelse passerade en brandman, en läkare och en barnmorska och de stannade och hjälpte till. Vilken lycka! Allt gick väl! Tack gode Gud!
Bild: Kvällssol över gårdagens nyvattnade rabatt. Vidjehortensia.
Fullt så dramatiskt var det inte den där gången, för ca tjugo år sedan. Men ändå!
Jag var inbjuden till en viktig sammankomst på Örebro slott och jag tyckte att jag var ute i god tid, men insåg sedan, att så var inte fallet; Det var inte var dag jag var i Örebro, vi bodde i Lindesberg på den tiden.
Jag började med att leta efter en parkeringsplats nära slottet, men där kunde man bara stå i högst en timme åt gången - och det skulle gå åt många enkronor för varje timme, insåg jag snabbt.
Och jag tänkte:
- Jag kan inte springa ut och lägga i enkronor en gång i timmen. Hur skulle det se ut? Och jag har ju nästan inga enkronor att lägga i. Vad skall jag ta mig till med bilen och alltihopa?
Jag kände mig ensam, villrådig och besviken ända in i själen!
- Hallå morsan, vad gör du här?
Av en händelse kom Tobias förbi på sin cykel och stannade till. Han var på väg till sitt arbete. Jag förklarade snabbt för honom varför jag stod där, men han sa med ett tröstande leende:
- Här har du enkronor - och där uppe finns en parkeringsplats. Där kan du stå hela dagen!
Tobias hade av en händelse passerat och haft hela fickan full med enkronor. Jag hann köra till den anvisade platsen, parkera bilen och betala för dagen och jag kom precis i tid till sammankomsten.
Och dagen blev väldigt lyckad!
Men nu är det dags att ta vattenkannan och vattna lite igen. Jag tror inte det blir något regn idag ...
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar