Jag vet inte hur många gånger jag varit på Gotland. Första gången var det i alla fall med min mor, far och lillebror. Vi bodde i en stuga och vi tittade oss omkring på ön och vi tittade in i en hel del kyrkor. Jag minns så väl min bror, som suckade och sa:
- Måste vi gå in i alla kyrkor?
Vid midsommartid 1972 var jag med mor och far till Gotland igen. Den gången var lilla Kristina (två år) med mig. Åke arbetade i Stockholm, men anslöt då han blev ledig.
Det starkaste minnet var baden i det salta, öppna havet. Vilken glädje! Och besöket på Villa Villekulla, då Kristina med viss tvekan åkte rutschkana ner i Pippis säng. Jag tog emot henne i min famn - och hon minns det än idag.
Sommaren 1989 var Åke, jag och tre av våra barn, samt mor och far tillsammans. Vi hyrde ett hus i Visby och åkte runt med vår minibuss. Det var soliga, fina dagar med besök på Fårö och mycket annat; Och vi åkte båt till Stora Karlsö och tittade på fåglar.
Sommaren 1990 var Åke och jag med fyra av våra barn till Gotland igen. Då tältade vi och levde friluftsliv - och en sommar cyklade Åke och jag med "småflickorna" på norra Gotland och vi tältade, även då.
Förra våren var jag med "Andreaskören" till Visby med omnejd. Vi fick sjunga i en kyrka naturligtvis - men även njuta av naturen och blåsipporna i mängder, som skiftade i mer rödlila än blått.
Nu har Åke och jag varit på Gotland igen och vi fick träffa min bror med familj, vår äldsta dotter Kristina med familj med flera, som var där, precis som vi.
Om man är det minsta intresserad av natur, historia och kultur, tänker jag, så finns det hur mycket som helst att upptäcka. Och det finns sällsynt vackra vyer och minst 100 gamla fina kyrkor att titta in i ...
Och jag kan instämma med Åke, som sa:
- Man behöver inte vara orolig över att bli utan upplevelser, då man är på Gotland.
Men det får väl bli mer om det en annan dag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar