Varning för tjuren!

Idag återvänder jag till södra Gotland och den där dagen i förra veckan, då Åke och jag svängde in på en av de smalare vägarna efter havet.

- Det är så trevligt, att komma naturen nära, sa vi till varandra.

Vi körde sakta, sakta på vägen ända tills vi upptäckte att vägen övergick till allt annat än en riktig väg, men vi fortsatte eftersom det inte fanns någon möjlighet att vända. På vänster sida såg vi ett och annat hus, som verkade mer eller mindre bebodda och vi sa:

- Vi måste försöka hitta en plats att vända på!

Efter en stund hittade vi en plätt mitt inne i buskagen, som vi stannade på och vi klev ur bilen.

- Så trist, sa jag. Måste vi köra tillbaka hela vägen?

Men marken vi stod på var solbelyst och vacker och det växte vackra träd och buskar runt omkring oss, så vi stod där och bara tittade en stund - men jag kände det, som om vi var ensamma på jorden!

                                   Bild: Måbär i mängd!

Då, från ingenstans, kom en dam gående förbi med två stora "kamphundar" i koppel.

Vi hälsade på varandra och jag frågade mäkta förvånad:

- Vart går den här vägen? Kan man köra vidare?

- Jo, det går att fortsätta, svarade hon, men vägen är väldigt smal.

Vi fortsatte då vår färd söderut, men först tog vi en liten promenad till havet, innan vi sakta körde vidare.

                      Bild: Salmbär.

Damen med hundarna såg vi inte till mer. Kanske det varit en synvilla!

Nej, det kändes inte bra alls. Vägen blev allt mer vildvuxen och plötsligt tog vägen slut. Vi var tvungna att bromsa in framför en stängd grind med texten "Varning för tjuren."

Nåväl! Tjuren såg vi inte till och vi öppnade grinden och stängde den noga bakom oss - och vi kröp vidare med bilen tills vi kom till större vägar.

                                   Bild: Hoburgsgubben.

Efter en lång, lång stund, och ingen tjur i sikte, och vackra vyer efter havet hamnade vi hos vår gamle bekant, Hoburgsgubben ...