Stjärnkul

Nu är semestrarna slut för de flesta och skolorna är igång igen. Både Kerstin och Nils har börjat i första klass i veckan och Kalle har börjat i sexårsverksamheten. Så tiden går ...

                                   Bild: Kalle. 2008.

Igår hörde jag, att Rut börjat på sin nya förskola och att hon hade sagt ungefär så här, när hon kom hem igen:

- Det är stjärnkul! Jag är så glad att jag svimmar!

                      Bild: Konrad och Rut.

När hennes mor Theresia, var i samma ålder ungefär, brukade hon hitta på egna ord, även hon. 

Hon sa horts = schorts och kloppa = plocka, trots att hon i övrigt talade tydligt och rent; Men hon ville liksom måla med orden, precis som lilla Rut!
   

                                Bild: Aroma.

Det var år 1989. Det var en fantastisk vår och sommar, det året. I augusti hängde äppelträdens grenar ner på marken tyngd av frukt - och det fanns krusbär på buskarna.

En dag var jag ute i trädgården, vi bodde i Lindesberg på den tiden. Jag såg och hörde Theresia och grannens pojke Anders, som utbytte tankar och funderingar i krusbärsbuskarna. Anders sa:

- Min mamma är lomhörd! Hon hör inte när man viskar.

- Hör hon när man skriker då? undrade Theresia.

- Nej, hon hör inte ens då!

- Det gör min mamma!

Jag log för mig själv för jag visste ju, att även Anders mor hörde precis lika väl, som jag.

Men nu skall jag hälsa på Åkes bror Tord som kommit hit, och höra om han vill ha kaffe.

I kväll skall jag kika upp emot fullmånen och den mörka himlen och se om där finns några stjärnor, som lyser.

Det blir säkert stjärnkul ...