Skatten

Solen skiner och äpplena, Gyllenkrok Astrakan, är snart mogna. Det är fantastiskt, att det gamla äppelträdet fortfarande lever; Vilken skatt!

Och vår sjö är ett hav med saltvatten, numera!

- Rut har saltat, sa Konrad till mor Johanna en dag.

- Ja det stämmer, sa Åke och log. Jag hittade saltkaret på stranden.

                      Bild: Konrad och Rut fiskar i "havet."

En annan dag hörde jag Rut säga till Konrad ungefär så här:

- Morfar har Pippis guldskatt i hinken. Titta här!

Så pekade hon på den gula plåthinken, med ett stort antal gamla kopparmynt i och Konrad lyste upp och nickade glatt - och den gula hinken fick sedan vara med i många lekar under flera dagar.

En dag tog Ruts far Martin och rodde ut med guldskatten och ställde den på en sten i sjön, för den gången var det skattjakt som gällde - en väldigt rolig lek.

Jag minns i min barndom, då man kunde köpa en kola för fem öre, eller en klubba för tio öre - och
nuförtiden, ser man knappt till några mynt eller pengar över huvud taget. Men vi har vår hink!

Man kunde gå på bio för 75 öre, fast det hände sällan. Det var mycket pengar och vi fick roa oss på annat sätt.

Men jag minns att min bror, min mor och jag var och tittade på "Peter Pan" i början på 1950-talet. Åh, vad jag blev förtjust i lille Mikael, babyn i filmen, klädd i en gullig amerikansk pyjamas, knäppt med två stora knappar på baksidan.

En gång var vi på bio och såg drottning Elisabeths kröning, på film. Vilken pompa och ståt!

Jag sa till Åke:

- Vad tittade du på?

- Tarzan och lite av varje! Jag betalade 25 öre för bussen till bion och 25 öre för filmen. Sedan gick man hem! Det var i Linköping.

Det var tider det ...


PS.

Åkes bror Tord sa idag:  - Visst var det 75 öre för bion även i Linköping.