Gräddaren

Den här sommaren har jag någon gång emellanåt berättat gamla sagor för barnbarnen, som jag och min lillebror gillade en gång i tiden. Det har varit intressant att märka, att de gamla folksagorna fotfarande är slitstarka.

En dag sa lilla Rut:

- Berätta om "gräddaren" igen!
- Jaaa, sa Konrad.

Och jag berättade om skräddaren och den lille mannen med tyget, för henne och Konrad.

- Goddag, goddag mäster skräddare, började jag och fortsatte i mitt minne med den lille mannens alla turer till och från skräddaren.

- Lördag igen! sa Konrad lite då och då och suckade förnöjt.

- Och till sist blev det bara en vant-tumme! Eller ingenting, sa jag och så skrattade vi ...

                      Bild: En båttur på Rossen.

Men i förrgår kväll kunde jag hålla mig för skratt!

Jag satte igång att måla några vita brädor på altanräcket igen, trots att jag visste att det skulle bli regnväder senare på kvällen. Men jag tänkte:

- Något vettigt måste jag väl ändå göra!

Jag höll inte på så länge förrän jag kände att regnet redan hängde i luften.

Jag böjde mig framåt för att sätta på locket ordentligt på färgburken.

- Plopp! - där dök min smartphone, den underbara tingesten, ner i den vita färgen och försvann i djupet.

 Mobilen blev genast rengjord med vatten och avtorkad med trasor!

 Det verkar som om den kommer att repa sig från chocken ...