I morse passerade en vit båt på den nästan spegelblanka sjön och jag tänkte på alla små båtar, som gick från Danmark med judiska flyktingar ombord, under andra världskriget, till Sverige. Det var enskilda människor, som med sina liv som insats gjorde skillnad under kriget, för att inte tala om Raoul Wallenbergs insatser; Det är ju hans minnesdag idag.
För 20 år sedan var Åke och jag i Israel, som turister. Jag hade fått resan i födelsedagspresent och Åke fick följa med på resan.
Vi bodde i Eilat, nära öknen och nära Röda Havets strand. Vilken utsikt! Vi kunde se hur långt som helst, ända till Jordanien.
Några av dagarna gjorde vi bussutflykter till norra delen av Israel. Vi fick möjlighet att bada i Döda Havet, åka bergbana upp på Masadaklippan och besöka berömda platser, städer och byar.
En dag var vi på Förintelsemuseet i Jerusalem. Jag var där i sinnet, men gick genom lokalerna med halvslutna ögon. Det räckte att känna lukten där inne, för att uppleva det outhärdliga!
Utanför museet såg vi ett minnesträd, som planterats till minne av Raoul Wallenberg. Där stod jag med öppna ögon och tittade, utan att riktigt förstå vilken stor man han varit; Men jag har sagt många gånger till mig själv och andra:
- Vi kan inte bara berätta om allt det mörka och destruktiva; Vi måste lyfta fram människor, som vågat göra skillnad - och ge varandra hopp för framtiden!
Och i morgon är det 50 år sedan Martin Luther King jr höll sitt berömda tal:
"I have a dream." Jag minns det så väl, då vi satt framför tv-apparaten och fick lyssna på tidernas tal och dröm om alla människors lika värde - en gång.
Det har funnits enastående människor både i det stora och i det undanskymda - och det är väl värt att komma ihåg en dag som denna ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar