Skördetid

Förra året blev det dåligt med det mesta i trädgårdslandet, men i år ser det lite bättre ut. Igår skördade jag mina första squash och idag skall jag hitta på något, som passar till tjälknölen, som stått i ugnen över natten ...

                      

                      Bild: Squash och lite annat. 2006.

Det måste ha varit på hösten 1995, som mina squashplantor tog fart, som aldrig förr. Vi bodde i Lindesberg och jag hade i brist på plats i landet satt plantorna i högen med trädgårdsavfall. Det gillade de tydligen! Jag hann knappt vända ryggen till förrän squashen hade växt till sig och åter var stora nog att skörda.

Vid den tiden undervisade jag en grupp vuxna bosnier, som skulle introduceras i svenska. Det var bara några timmars lektioner varje vecka, men efter hand kunde vi så småningom tala och göra oss förstådda med varandra.

Jag frågade dem en dag:
- Tycker ni om squash? Vill ni ha några?

Jag var inte säker på att de förstått vad jag menade, men en dag tog jag med mig en stor kasse med squash till jobbet. De blev väldigt glada då de fick se dem och de visste genast vad de skulle använda squashen till, bland annat till olika bosniska pajer, förklarade de för mig.

Någon vecka senare var det åter dags att ta med en ny kasse squash till dem - och de lyste upp.

Nu är det länge sedan dess, men ibland händer det att jag tänker på den där bosniska gruppen. Tänk, så mycket de berättade för mig ifrån sitt land, som de flytt ifrån.

 Men det var inte bara sorgligheter, de förmedlade till mig. En dag berättade en av dem ungefär så här:

Det var en gång en gubbe och en gumma, som hade en ko. En dag sa gumman till gubben:
- Idag är det marknad i stan. Gå dit och sälj vår ko.

Gubben gjorde, som gumman sa. Han hämtade kon och gick till stadens marknad - och där stod gubben sedan med kon - och folk kom fram och frågade:

- Vad kostar geten?
- Det är en ko, svarade gubben.

Timme ut och timme in stod gubben där och han fick hela dagen höra samma fråga:
- Vad kostar geten?

Och varje gång svarade gubben:
- Det är en ko.

Dagen gick till slut, men gubben blev inte av med sin ko. Sent på kvällen kom han hem igen.

Då kom gumman ut på farstutrappan och ropade i högan sky:

- Har du med dig kon hem igen? Har du inte sålt den?

- Det är en get, svarade gubben .

Det är ett tag sedan nu, som jag hörde den där historien, men jag tycker fortfarande att den är rolig; Och jag undrar för mig själv:

- Hur var det? Var det en ko eller get?

Och just nu tänker jag vidare på alla squash, som jag fick att dela ut den där hösten; Vilka mängder!

Det skulle nog vara så ...