Det är svårt att skriva om det, för jag vet att när han dog, var det en så stor förlust för hela familjen. Min mor Rut berättade ibland om det. Erik var bara 20 år och hade en blindtarmsinflammation, en "enkel" åkomma, som det kan vara för sjukvården idag.
Innan Erik åkte iväg till sjukhuset, bad han Rut, som då var 9 år, att sjunga för honom. Då sjöng hon sången som han ville höra;
Bereden väg för Herran! Berg sjunken djup stån opp.
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Den psalmen hade hon fått till läxa i skolan, så hon hade precis lärt sig den.
Någon tid efter broderns död, sa Rut till sin mor och far:
- Gråt inte mer! Erik har gjort sin himmelsfärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar