År 1922 när min mor Rut var 5 år och hennes äldre syster Elin 15 år, blev de riktigt sjuka i scharlakansfeber och hamnade på sjukhus. Det var en mycket farlig sjukdom förr. Som väl var, blev de friska och fick komma hem igen.
När Rut klev in i huset, fick hon genast höra barnskrik och upptäckte snart ett litet mörkt knyte på sin bädd. Det var lilla Vera!
- Var kommer hon ifrån? frågade Rut med uppspärrade ögon.
- Det var tanten med den svarta väskan som kom hit, svarade mor Hulda.
Efter den dagen var Rut rädd för tanten med den svarta väskan. Ibland såg hon henne på håll och blev orolig, att hon skulle slänga in ett barn till hos dem;
Ändå, framhöll Rut hela tiden, att lillasyster Vera var henne så kär.
Så småningom förstod hon sambanden, med födsel och död på gården. Hon kunde glädja sig åt kycklingar, kalvar och kattungar tillsammans med sina syskon. Men hon kunde också sörja över julgrisen!
När Rut hade börjat i skolan fick hon och alla barnen träffa doktorn.
- Du var allt ett fint barn, sa han till henne. Du har säkert fått mycket söt mjölk.
Rut undrade över betydelsen av dessa ord. Söt mjölk, vad var det? Men hon frågade aldrig någon hemma om det, för hon ville inte att de skulle bli ledsna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar