Soffan

När min mors äldsta syster Elin hade fått sällskap med sin Bertil, blev det lite trist för de yngre syskonen. Hon hade inte tid med dem längre, på samma sätt. Elin hade ju alltid varit så rar emot dem.

Men innan dess hände följande;

Elin tyckte allt, att det behövde möbleras om i stora rummet innan "fästmannen" kom på besök. Hon samrådde med sin syster Anna om hur de skulle ändra på möbleringen.

En dag passade de på, när föräldrarna var ute, att flytta på soffan. Den skulle upp på vinden, tyckte de. Hur de bar sig åt med den tunga möbeln, är svårt att förstå, men de var starka båda två.

Efter en stund kom mor Hulda in igen och hon blev stående mitt på golvet i rummet och ropade högt:

- Vad har ni ställt till med?

Där i taket satt soffan, som en plugg. Den gick varken att få upp eller ner.

Åh, ett sådant elände det blev för Hjalmar att få ner soffan igen!

Men i bakgrunden stod småflickorna, Rut och Alva och Vera och såg alltihop.
De tyckte att det var riktigt lustigt, att de stora systrarna gjorde något dumt någon gång.

 

Bild: Elin och Anna 1927

Och den historien fick jag höra berättas ...