När vi bodde i Göteborg och söndagsskolan hade avslutning i Sankt Pauli kyrka var det riktig högtid. Alla andra söndagar hade vi barn samlats nere i rummet i husets källare, men då blev det fest. Jag gladdes åt de höga valven i den stora kyrkan, de stora granarna, musiken, sången och alla ljusen.
När vi kom hem brukade min mor sitta ner med Kjell och mig och julpyssla. Vi gjorde krusiga julgranskarameller av silkepapper. De vita och rosa blev vackrast, tyckte jag. Vi flätade hjärtan av blankt papper och tillverkade mycket annat, som vi skulle ha i julgranen sedan.
Vi fick adventskalendrar, som det var så spännande att öppna luckor i. Det var svårt att vänta på att öppna lucka 24. Där fanns det alltid en bild på stallet eller ett litet jesusbarn. Den julen, som det var en gran under sista luckan, blev jag riktigt besviken.
Min lillebror öppnade en gång alla luckor på en gång, till min förvåning.
- Så är det gjort, sa han.
Igår övade kören på adventssånger i Horndal. Vi sjöng de riktigt gamla fina adventssångerna och psalmerna, men även denna:
Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är ...
En mysig tid som ligger framför oss nu. Här bara regnar det, får gärna komma lite snö som lyser upp det ute.
SvaraRaderaKram!