Kökssoffan

När min familj var på besök hos mina farföräldrar, var det ett trevligt nöje att gå till ladugården på Eneboga gård och köpa mjölk. Väl tillbaka igen brukade farmor skumma av grädden, som flutit upp i mjölkflaskan och spara grädden till kaffet eller efterrätten.

Långt senare berättade min mor Rut om en händelse, som fick en oväntad fortsättning ...

När min mor en gång i sin tidiga ungdom, satt i ett väntrum fullt av folk i Malmköping, då kom han in, Bror Palm. Det var, som om kungen hade trätt in över tröskeln, alla reste sig och neg och bugade i vördnad.

När hon kom hem berättade hon för mor Hulda, att hon stött på godsägare Palm på Eneboga gård för en stund sedan.

- Alla reste sig upp och bugade och bockade, men det gjorde inte jag. Jag känner ju inte honom.
- Men Rut, man skall vara artig, sa Hulda till henne.

Det var något speciellt med Eneboga gård; Det var där den gudfruktige och rättskaffens godsägaren Bror Palm och frun Elna bott med sina sju barn. Vem som tog över gården (1935), skulle jag behöva forska i, men det fanns flera söner.

                              Bild: Eneboga gård.

När min mor och far skulle gifta sig (1941) och det var lysning för dem, fick de en äldre, gulmålad kökssoffa från Eneboga gård som present. Det var väl inte vad min mor önskat sig precis, men kökssoffan har hängt med i alla flyttningar och tider, sedan dess.

Nu har vår dotter Kristina kökssoffan i sitt kök och nu är den vitmålad.