På hösten 1960, när jag arbetade hos Ingrid Skerfe Nilsson i Uppsala, fick hon en beställning på en ryamatta, som skulle till en ambassad innan jul. Mönstret hette "Slottsbacken" men det var ingen, som hade tid att knyta den.
Jag frågade min mor om hon och jag skulle erbjuda oss att knyta mattan. Det tyckte hon, att vi kunde göra och vi fick uppdraget.
Att knyta en ganska stor ryamatta tog sin lilla tid, men vi tog vara på varenda stund. En dag kunde jag äntligen ta med mig ryamattan till arbetet. Min mor och jag fick betalt och vi visste redan, vad vi skulle köpa för pengarna.
Det blev en TV-apparat till julen. Jag tror att min mor ville, att vi barn skulle vara hemma och titta på TV i stället för att springa runt till andra hela tiden.
Bild: En kruka från konsthantverksaffären som Ingrid Skerfe Nilsson hade.
Det var få sändningstider, inte så många bra program att se på egentligen, och svartvitt. Det som visades var ändå värt att titta på, tyckte åtminstone min bror och jag.
Den julen var farmor och farfar på besök hos oss. Min farmor sa:
- Kära barn, hur skall ni få något gjort, om ni skall sitta och titta på TV varenda kväll?
Hej Lillian, Storgillar din allehanda! Ar just nu utanfor San Francisco och kollar var slaekt pa 1600 talet. De bodde i ett hemman - bonde - pa Eneboga. Vad har hant med Eneboga, Vet du var ett hemman kunde varit byggd? mvh san malmstrom dulaneysan@gmail.com
SvaraRadera