Ibland ringer jag till min moster och blir glad varje gång, att hon har sin humor och sitt minne i behåll. Jag har många fina minnen av henne och övriga mostrar!
När mina mostrar Vera och Alva kom till Göteborg, några år in på 1940-talet, så bodde min mor och far och jag redan där. Mostrarna hade fått bostad på Mårten Krakows gata och de hade fått arbeten båda två. Vera arbetade på en syfabrik. Alva "garnerade" hattar på en ateljé.
Alva var konstnärlig och brukade fixa till min mors hattar och modernisera dem, med en fjäder eller någon annan prydnad. Så spännande!
Så roligt det var, när de kom och hälsade på oss uppe på Kransen 4. Jag och barnen på gården rusade emot dem och ropade:
- Moster, moster!
Bild: Vera och Alva på väg till Slottsskogen.
Jag minns att Alva vispade ägg och lite socker och bjöd mig på det. Hon hade lärt sig att råa ägg var bra. Hon hade varit sjuk som barn och blivit ordinerad av doktorn att äta råa ägg, varje dag. Men den gången utan socker!
Alva hjälpte mig att virka en duk. Jag virkade någon luftmaska och hon några stolpar. Jag kände mig så stolt över duken, fast det var väl Alva som virkade det mesta.
Sedan träffade moster Vera sin Torild och gifte sig 1948.
Moster Alva gifte sig något år senare med Lennart. De flyttade därmed båda två från Göteborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar