Fågelträdet

En sommar när jag var 10 - 11 år bestämde jag mig för, att jag skulle gå ut i skogen en morgon för att titta på fåglar. Vi var hos min farmor och farfar då.

Till allas förvåning så stegade jag iväg nästa morgon. Jag gick där i morgonsolen och fågelsången och tittade mig omkring. Då fick jag se, hittills den enda gången, korsnäbbarna. En lång stund stod jag där, utan att de blev störda av mig.

Så lycklig jag blev! Jag sprang hem igen. Orden bara strömmade ur mig, när jag berättade om vad jag sett.

När jag var 13 år och kom till Tierp (1956) och på hösten började på samrealskolan, fick vi en ung lärarinna, Fredborg, i biologi. Hon var pigg och glad i sättet och fick hela klassen att bli intresserad av allt hon undervisade oss i.

- Nu får ni titta på alla uppstoppade fåglar vi har på skolan, en stund varje gång vi träffas. Studera dem noga! Sedan skall vi ha skrivning på vad fåglarna heter, sa hon.

Åh, vad flitiga vi var i klassen! Jag tror det gick bra för oss allihopa, när vi skulle sätta namn på 20 fåglar, som stod på rad. Fast jag hade ett halvt fel, jag skrev taltrast och missade att det var en rödvingetrast.

Bild: Sjöfåglar från Sölvesborg.

Idag sa jag lite för mig själv:

- Om nu fåglarna satt riktigt stilla ute i vårt äppelträd med fågelfröautomater, så vore det väl ingen match att se exakt vilken fågel, som vi har den äran att ha på besök ...

Idag satt i alla fall den stora hackspetten i fågelträdet och plockade solrosfrön med mesar och talgoxar. Nötskrikan gjorde också en vända till trädet och kollade läget. Det var ett tag sedan sist!

Och ekorrarna gjorde sina krumbukter för att få lite frön de med ...