Väder och vind

Idag blåser det riktigt kallt, men inte värre än att man kan gå ut ...

När jag bodde i Göteborg som barn, fick vi verkligen känna på stormarnas kraft. Min mor hängde ut genom fönstret och ropade till oss när vi var på väg till skolan:

- Håll er intill väggarna, akta er för tegelpannor!

Det var nästan vardagsmat att det blåste, men vi tänkte i vanliga fall inte på det. Ibland kunde det åska och regna rejält, men det kändes tryggt ändå. Vi bodde ju i en stad.

Innan jag började skolan var jag med min mor till Spelvik ute på landet där mormor och morfar bodde.

                                    Bild: Mormor Hulda och morfar Hjalmar.

Mitt i natten blev vi väckta av dem och uppmanade att stiga upp och klä på oss. Det var ett förfärligt åskväder!

Vi satte oss i köket på kökssoffan, tätt intill varandra. På ena sidan om mig satt mormor, som satt tyst och blundade. På den andra sidan satt min mor. Mitt på golvet gick morfar omkring och berättade historier, medan han kokade kaffe på vedspisen. Han skingrade den olycksbådande känslan och fick mig att sluta lyssna på åskans muller där ute.

Någon timme senare kunde vi gå och lägga oss igen, utan att huset tagit eld. Det är ett av de finaste minnen jag har av min morfar.