När jag var barn, hände det lite då och då att jag sprang ärenden åt mödrarna i huset eller passade deras barn. Jag fick då en liten slant som tack. Ibland 10 öre och ibland mer. Det var ju roligt, för då kunde jag gå till godisaffären och köpa en klubba eller ett par kolor. En dag utan godis var ganska trist, tyckte jag på den tiden.
Min mor satte stopp till slut! Hon ville inte, att jag skulle äta godis varje dag och det kan man ju förstå.
- Ni får börja handla er mjölk själva, sa hon till mödrarna.
En dag skickade min mor iväg mig till konditoriet, för att köpa en vetelängd. Hon bakade annars, för det mesta, allt bröd som vi behövde.
Jag sprang nedför backen och köpte den där vetelängden, men det fattades 25 öre för mig. Damen på konditoriet sa:
- Du kan komma hit med pengen om en stund.
Jag tog med mig vetelängden hem och fick 25 öre av min mor och sprang sedan iväg.
Halvvägs i backen mötte jag en flicka från huset där jag bodde, som var ett par år äldre än jag. Hon fick snart klart för sig, att jag hade 25 öre i handen.
- Vi kan köpa en kokosboll för pengarna, sa hon.
Det egendomliga den gången var, att jag inte alls kände mig sugen. Jag ville inte släppa ifrån mig myntet. Rätt som det var, hade hon ändå gått in i affären och köpt en kokosboll för pengarna. Jag förstod inte alls hur det gått till!
Jag berättade inte om detta hemma, för jag skämdes. Men jag tänkte ofta på damen på konditoriet, som jag tyckte att jag lurat. Det var något av det värsta jag upplevt, så liten jag var!
Men om något gott kom utav denna händelse, så var det;
Jag fick lära mig, att reda ut "oegentligheter" genast de dök upp, sedan fick det väl kosta nästan vad det ville ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar