Vid förra sekelskiftet (1902), konfirmerades min farmor Lydia. Jag vet inte var någonstans, men hoppas kunna ta reda på det! På den tiden ansågs man vara vuxen i den åldern och stor nog att arbeta och försörja sig.
Jag hittade ett nött foto till minne av konfirmationstiden. På baksidan har hon skrivit upp alla namn på sina kamrater i en lång rad.
Vid denna tid dog Lydias far Carl Erik Carlsson och hennes mor Clara Albertina Ståhl blev ensam med döttrarna. De två äldsta var vuxna nog att klara sig själva, men det var värre för Lydia och lilla Agnes som var yngst.
Lydia fick börja arbeta hos en bagare, som inte var så vänlig precis. Han kunde slå henne över munnen med bakspaden om hon inte var till belåtenhet.
Det var långa dagar för henne och hon längtade hem till sin mor och syster Agnes. Lydia hade en pigtittare med sig hemifrån, som hon skrev ett streck på baksidan varje dag. Snart får jag träffa min mor igen, tänkte hon och skrev.
Till all lycka fick Lydia ha sin moder kvar tills hon nått riktigt hög ålder. Min mor Rut hann träffa henne.
- Du var allt en riktigt rar flicka, sa Clara Albertina till Rut och log.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar