Ingen dag är som någon annan, men visst är det något särskilt med första advent ...
Tänk! att solen visade sig den dagen och att man kunde gå ut en stund och känna sig upprymd.
Skuggorna ruvade visserligen runt husen, men den magra eken, som egentligen var och är brun i bladverket lyste som koppar i solen.
I solnedgången passerade jag julgranen och hjulet i Horndal på väg till kyrkan. Marken var täckt av snö. Så stämningsfullt!
På hemvägen lyste supermånen, men jag fick ingen riktigt bra bild då, men igår speglade sig månen så grant i den tunna isskorpan på sjön.
En annan särskild dag var då vi firade Terjes födelsedag och fick träffa nästan hela vår familj -
och tänka sig att vi äntligen kunde sjunga "med en enkel tulipan" som den skulle vara på riktigt.
Dagen efteråt fick Åke och jag höra Kalle spela på mitt gamla piano, som de tog över den här dagen år 2008 - och han satt på pianostolen, som jag broderade någon gång i mitten på 1960-talet.
Det kändes naturligtvis lite extra roligt för mig att få se och höra Kalle, som verkade så förtjust i pianot.
Men dagens bästa kommentarer kom väl från lille Knut, som satt och tittade på julkalendern på TV?
- Julafton är inte en vanlig dag! Sommaren är en vanlig dag ...
Jag säger då det!
