måndag 31 december 2018

Årets sista dag

Så här på årets sista dag tänker jag, som många andra, på året som gick. Vädermässigt var det mycket snö på vintern och en vår som kom med hast ...

                      Bild: Rhododenron.

En av dessa dagar dog Åkes bror Tord helt utan förvarning. Det är med smärta vi alla tänker tillbaka på det.

                      Bild: Tältsemester till Tyskland med Tord. 1988.

Därefter följde extremvärme hela sommaren med badtemperaturer, som slog alla rekord.

Så småningom kom det ändå regn. Särskilt minns jag regnet som kom på hemvägen från Vadstena efter en härlig dag med några av mina kusiner och respektive.

                      Bild: Den 11 augusti.

Några åt glass och några andra en tårtbit på kondiset. Jag tog ingen bild just då, men då Konrad hade sitt sommarkalas någon vecka före, då blev det av.

                                                 Bild: Konrads födelsedagstårta.

På tal om tårtor. Jag tror att det blev jordgubbar hos Maud, då hon fyllde år för ett par dagar sedan. Jag ringde upp henne på morgonkvisten och jag sjöng naturligtvis.

- Så vackert du sjunger! Har du sjungit upp dig hela morgonen? undrade hon på sitt humoristiska sätt.

 Samtalet blev inte långt, men vi enades om att det är helt fantastiskt, att vi har varit vänner nästan hela livet och sedan få uppleva båda två "den yngre ålderdomen" och tycka att det känns riktigt bra.

På kvällen sa Åke till mig:

- Den här kvällen för 51 år kände jag inte dig.

- Och jag visste inte vem du var, förrän vid 11-tiden på kvällen. Så väl att du hittade mig, trots att jag var sur den kvällen, log jag ...

Gott Nytt År!


måndag 24 december 2018

Julafton 2018

Minus 15 grader ute. En vit julafton, precis som förra året, fast det var inte lika kallt då ...


Solen är på väg upp bakom skogen och i fönstren står ljusbågarna och adventsstjärnor.

Pepparkakor i kakburken. Lutfisk i källaren och en skinka, köttbullar och lite sill till Åke, framför allt.

Amaryllis från Horndals växthus, en julstjärna från vännerna i Mora, nya julgardiner, som Åke valde ut i Västerås och tända stearinljus på köksbordet på morgonkvisten.

                      Bild: Ukulelegruppen Norrsken. Horndals Växthus.

Nuförtiden är det inga mängder av mat av något slag, som gäller. Om det någonsin varit så i vår familj.

Men min far ville alltid ha dopp i grytan varje julafton. Det var en gammal tradition från hans hem, som betydde mycket för honom. Man kan undra hur många som har en doppar-dag nuförtiden.

                      Bild: Far, mor, Marta och Rune. Julen 1993.

Lite vemodigt är det att tänka på sina föräldrar och svärföräldrar, som var hos oss nästan varje jul. Undrar när vi började med det. Det får jag ta reda på, någon gång.

Julen 1993 blev det lite särskilt roligt, då även Kristina och Daniel, som flyttat hemifrån  kom hem några dagar.


Och vi hann med allt i bakväg och matväg och julklapparna blev utdelade.

Men det viktigaste var ändå att vi alla fick känna av julfriden och att vi sjöng julsånger tillsammans.

Nu skall jag väl ta fram sånghäftet igen ...

 God Jul!                    



torsdag 13 december 2018

Elva nätter före jul

Elva nätter före jul sjöng Lucia med tärnor på TV - och jag skulle ta mig till Tallbacken för att sjunga med Vi-kören ...

Åke bryggde kaffe och tände adventsljusen och jag sa:

- För 50 år sedan var jag Lucia på Avesta Lasarett. Så roligt att de bad mig, som var ganska nyinflyttad och nyanställd på arbetsterapin.

- Och jag var inte med. Det hade varit fint att få se, sa Åke.


På bordet stod Lucian i porslin, och jag tänkte på den där gången, som Theresia var Lucia.

Tidigt på Luciamorgonen kom barnen och väckte Åke och mig med sång och kaffebricka, fast visst hade vi hört dem innan.


Därefter var det fullt program för oss alla på olika håll, men familjen lyckades samla ihop sig framåt kvällen - 

                      Bild: Hos mor och far 1991.

och vi tog oss några kvarter bort och överraskade mor och far.


Så mysigt det blev.


Jag kan ännu känna glädjen från det tillfället. Och är glad att vi tog några bilder.

Jag får leta efter flera en annan gång ...


onsdag 7 november 2018

En novemberdag

Tänk så bra!

Vi fick så fina dagar i förra veckan. Snön var borta och solen visade sig då vi hade våra yngsta döttrar hos oss med familjer här.


Några gick till skogen och plockade svamp med barnen.


Några räfsade löv under äppelträden och lite varstans. Fort gick det!

Knut var med på det mesta, men i skogen var det annat spännande, som lockade. Det var fina växter och pinnar överallt.

- Vi måste hitta koden mormor. Så att vi kan hitta skatten.

                                            Bild: Knut och "vardags-poolen".


Idag var det gråmulet och disigt ute, som det brukar så här års. Jag hade några små ärenden att uträtta i Avesta. Ett av dem var att åka till min vårdcentral och ta en influensaspruta.

Jag kom i samspråk med damerna som stod i kön och väntade bakom mig.  Vi bytte några ord med varandra och jag sa:

- Det är ju trevligt att det finns sköterskor, som tar emot oss. Rätt som det är blir det säkert så, att man får sticka in armen i en lucka och fixa vaccinationen själv.

- Ja, eller så kommer det en robot och tar emot.

- Ja, vem vet, svarade jag.

I kön framför oss gick det långsamt, men de gråhåriga damerna och jag underhöll varandra.

                        Bild: Trädgårdstraktorn packas upp. 2007.

När jag kom hem igen var Åke ute med sin traktor i skumrasket ...


tisdag 30 oktober 2018

Vintertid

I söndags hade vi snö hos oss och det var dags att ställa om klockorna till vintertid. Som vanligt var det främst Åke som backade visarna på klockorna en timme, medans jag backade tillbaka tiden åtskilliga år i tankarna ...

                      Bild: Den första snön.

Jag tänkte på mitt barndomshem på Kransen i Göteborg, där det sällan var riktig vinter och aldrig varken sommartid eller vintertid.


För ett tag sedan hittade jag en lägenhet på "Hemnet", som visade sig vara en tvåa på Kransen 4 i Göteborg. Så roligt att få se hur lägenheterna såg ut och att kunna konstatera, att min minnesbild var den rätta.

Efter den tidens mått så bodde vi riktigt rymligt. Dessutom fanns det en stor vind där man kunde förvara kläder och diverse, men malen var ett bekymmer. Nere i källaren var det källarutrymmen för potatis, sylt och saftflaskor.

Jag och min 5 år yngre bror delade sovrummet. Där stod våra sängar och ett bord, som vi satt och ritade eller spelade Fia vid.

När vi inte var ute och lekte kom ofta min kamrat Maud till oss. Då spelade vi Monopol eller läste läxor tillsammans.

Mor Rut och far Bertil sov i kökssoffan. Var det verkligen den gula träsoffan, som vår Kristina övertog långt senare?

                      Bild: Kalas i Grillby. 2011.

De sista åren som vi bodde i Göteborg, (i början på 1950-talet) satt mor vid symaskinen i köket och fållade färgglada, tryckta dukar mm för firma Maud Fredin Fredholm.

Det stora rummet var vårt "finrum" och där fick man inte stöka till på vardagarna och inte annars heller förresten. Där var det hemtrevligt att sitta i soffan och lyssna på radion, även om barnprogrammen var få.

Tänk så annorlunda allt har blivit sedan dess.

Jag kunde ringa ett kort samtal till Maud. Visst var det telefonnummer 25 33 99 som de hade?

Numera mejlar vi till varandra ibland och hör av oss med ett vykort eller så.

Så roligt att dra upp gamla minnen, som den där gången då Maud skulle komma hem klockan 5 och jag tyckte att det var väldigt onödigt och dumt.

Påhittig som jag var backade jag hennes visare på klockan en hel timme -

och hon fick förstås bannor av sin mor då hon kom hem. Oj, oj , oj ...




onsdag 17 oktober 2018

Brittsommar

Det har varit en fantastisk höst med härligt brittsommarväder. Jag vet inte om det någonsin varit så varmt och så färgrikt som detta år. Som den ståtliga asken och lönnen bortefter Grönsinka-vägen. Bedårande!


Igår var det gråmulet ute och vi passade på att åka till Lindesberg. Vi brukar ta en tur varje höst för att plantera och göra fint på mors och fars grav. 

Samtidigt åker vi runt i stan och upplever gamla minnen,  från åren 1982 - 2009 då vi bodde där.


Så här brukar jag säga till Åke:

- Tänk så många gånger (och år) som olika byggnadsärenden varit uppe i kommunstyrelsen för behandling; Skolor, ny brandstation, daghem och bostäder. Och så händer det!

Ett av alla segdragna ärenden handlade om den gamla, fina Strandskolan som ligger efter Lindesjöns strand. 

Till vår häpnad kunde Åke och jag få se de vita nybyggda flygelbyggnaderna stående på höga pelare blickande ut över södra infarten till stan. Det var bara solen som fattades!



Hos oss tar höstmörkret mer och mer av solljuset. Men, men! Växthuset är höststädat och de sista körsbärstomaterna är skördade. Jag undrar hur många de blev? Tusentals? Tack vare lille Knuts hjälp med vattningen i somras, tänker jag.


Och hur många svampar har vi plockat denna höst?  Nils och jag var iallafall nöjda med den halvfulla korgen häromsistens.


Men nu väntar snart annat att göra, såg jag nyss ...



söndag 9 september 2018

Att välja rätt svamp

Det är valdag idag och jag åkte genom Horndal på morgonkvisten. Det var ovanligt många människor ute för att vara en söndagsmorgon ...


De enda plakaten som syntes till för dagen stod vid Hjulet.

Tänk så många gånger jag och alla andra måste fråga sig, vad som är rätt i alla tider och stunder.


Flugsvamparna var glansigt röda och vackra på skogspromenaden igår. Jag tänkte naturligtvis på Elsa Beskows charmiga sagoböcker och undrade för mig själv:

- Varför är de så sagolikt vackra?


För ett par veckor sedan var skogen full av hemtrevliga Karl Johan-svampar. Nog skulle man kunna bo i en sådan svamp och ha Electric Banana Band som grannar, tänkte jag.

- "Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp."


Den stolta fjällskivlingen! Vi hittade många av dem i gräsmattan och lite här och var. Så roligt!

- Men skall man vara stolt? Eller vad är vi stolta över? Men visst har en ätlig svamp rätt att ha en stor hatt.

Hemma i gräsmattan hittade vi även blodriskor i mängd. De var morotsfärgade i roten precis som de skulle vara.

- Är de till för alla som är rödhåriga och livliga?

Jag tänker då osökt på lilla Rut och hennes kompis J, som pratade om politikerna och det stundande valet häromdagen.

- De bara pratar om pengar, pengar, pengar!

- Ja, vem bryr sig om pengar ...