söndag 9 september 2018

Att välja rätt svamp

Det är valdag idag och jag åkte genom Horndal på morgonkvisten. Det var ovanligt många människor ute för att vara en söndagsmorgon ...


De enda plakaten som syntes till för dagen stod vid Hjulet.

Tänk så många gånger jag och alla andra måste fråga sig, vad som är rätt i alla tider och stunder.


Flugsvamparna var glansigt röda och vackra på skogspromenaden igår. Jag tänkte naturligtvis på Elsa Beskows charmiga sagoböcker och undrade för mig själv:

- Varför är de så sagolikt vackra?


För ett par veckor sedan var skogen full av hemtrevliga Karl Johan-svampar. Nog skulle man kunna bo i en sådan svamp och ha Electric Banana Band som grannar, tänkte jag.

- "Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp."


Den stolta fjällskivlingen! Vi hittade många av dem i gräsmattan och lite här och var. Så roligt!

- Men skall man vara stolt? Eller vad är vi stolta över? Men visst har en ätlig svamp rätt att ha en stor hatt.

Hemma i gräsmattan hittade vi även blodriskor i mängd. De var morotsfärgade i roten precis som de skulle vara.

- Är de till för alla som är rödhåriga och livliga?

Jag tänker då osökt på lilla Rut och hennes kompis J, som pratade om politikerna och det stundande valet häromdagen.

- De bara pratar om pengar, pengar, pengar!

- Ja, vem bryr sig om pengar ...



lördag 1 september 2018

Spara och Slösa

Sommaren är visst slut idag! Kyligt och grått, men det kanske blir bättre ...


Att vara sparsam har väl i alla tider varit en dygd, men ibland går det lite väl långt.

I sommar har vi rensat ut en hel del i våra gömmor. En del tog 33:an i Krylbo emot. Så bra!

Jag hittade förresten en julängel i butiken, som fick följa med hem.



- Det kostade en hel årslön att köpa en radioapparat, berättade mor Rut. Varenda liten sak var värdefull förresten.

- Tänk om en vas eller någon annan sak skulle gå i kras då vi var barn, fortsatte hon. Så bestörta vi blev!

- Handlaren skall också leva! brukade far säga tröstande.

Ja, sparsamheten "och att vara rädd om allt" var verkligen en dygd.

Jag kan minnas seriefigurerna Spara och Slösa, som vi fick läsa om i Lyckoslanten då vi gick i skolan. Så sedelärande!

Flickan Slösa var en riktig slarva. Flickan Spara hade ljust hår och var alltid en förståndig och glad flicka.

                                         Bild: Johanna 1989.


Med denna bakgrund om sparande, kan man väl ana att många som satt i TV-sofforna (1961) reagerade starkt.

Det var en livlig TV-debatt, som jag minns så väl, mellan journalisten Willy Maria Lundberg och inredningsarkitekten Lena Larsson.

Willy Maria stod för kvalitet och sakers livslängd, medans Lena talade för "slit och släng"- idealet.

Lite som Spara och Slösa i ny tappning.

Jag gillade Willy Maria, som stod för hållbarhet och konsumentupplysning, märkte jag med tiden.

Numera tänker jag ofta på morfar Hjalmar. Han tröstade sina barn med att saker kan gå sönder och det hade handlaren glädje av.


Men chiffonjen i pyramidmahogny från morfars barndomshem i Duveled har blivit lagad och vårdad -  och numera har den hamnat hos oss.

Det känns fint ...


fredag 17 augusti 2018

Skynda dig ut!

Tänk så ofta jag sagt till barnen och till mig själv genom åren:

- Skynda dig ut! Solen skiner! I morgon är det kanske vinter.

Eller:

- Sommaren är kort, det mesta regnar bort!

Fast den här sommaren hade det passat bättre att sjunga:

- Sommaren är lång, det mesta torkar bort.

Men visst var det en del fördelar med torkvädret, om man kunnat tänka bort alla bränder i skogarna ...


Vedhögen hamnade torr och fin i vedboden. Svårt att tänka sig, att det säkert behövs ved till vintern.


I växthuset växte det så att det knappt gick att ta sig in. Knut hittade fina paprikor och hjälpte till att vattna.


Torkan höll i sig, men äppelträden stod pall. Det blev väldigt många fina äppelkart i träden. De första mognade redan i början av augusti.


Daniel med familj hälsade på. Barnen plockade äpplen, fixade pajdeg - och efter mycken möda kunde de bjuda oss på en god äppelpaj.


Fast det viktigaste var väl ändå, att se och höra dem medans de så koncentrerade höll på i köket.

I början på augusti kom det efterlängtade regnet till våra trakter.

Jag hade god lust att göra, som då jag var barn. Springa ut och dansa runt, runt. Varför gjorde jag inte det?


Nu kommer svamparna med hast i skogen, mest finfina Karl Johan.

Vi får skynda oss ut igen ...





måndag 23 juli 2018

Tre somrar

Dricka vatten, vattna lite, bada och försöka orka med något ...

Tänk så ofta jag sagt till Åke denna sommar:

- Nu går vi ner i skuggan och tar med oss kaffekopparna till bryggan, eller var skall vi sitta?



Visst har det varit torra, varma somrar förr, som året 1955 och andra torra somrar.

Jag minns hur torrt det var och hur morbror Lennart gick med lien och skördade allt grönt i dikena, för att ha något att ge till sina djur. Vilken möda!


Ibland har det ändå dykt upp några mörka moln, som dessvärre försvunnit.

Därför blev vi och våra yngsta döttrar med familjer överraskade av regnskuren i lördags. Det smattrade på altantaket så vi knappt kunde prata med varandra, men det var bara härligt. Vi jublade medans vi festade på bär och grädde till kaffet.

Det var nämligen Johanna, som hade namnsdag och vi passade på att sjunga och fira henne.


- Men var är tårtan? undrade Knut.

En stund senare hade han iallafall fixat en bakelse och han såg nöjd och glad ut.



Regnet hade behövt stanna ett tag, men sedan badade vi igen och Konrad tränade på sina simtag.



Så roligt! Då de just hade kommit hit satt han en god stund på bryggan och undrade hur han skulle ha det;
Men någon badkruka behövde vi inte se så länge. Det var bortåt 30 grader i luften och minst 25 grader i vattnet.

Vi får göra vad vi kan för att ta vara på sommaren, tänker jag, även om det känns som om vi fått uppleva tre somrar efter varandra och det är väl lite onödigt ...



lördag 2 juni 2018

Sommarvärme i maj


Idag är många fönster öppna igen på vid gavel.

Jag skall väl plantera lite i växthuset innan kvällen. Hoppas att insekterna låter mig vara ifred. De brukar gilla mig!

Det kunde man väl inte ana?! Att maj månad skulle bli torrare och varmare än den varit i mannaminne.

Vårblommorna avlöstes snabbt av sommarblommor, äppelblom, syrener och grönska. Man kunde nästan tro, att vi redan var inne i juli månad - och vi har väl aldrig badat i sjön så tidigt, som i år.


Blommorna på bilden ovan blommar för fullt nu. Azaleor och rhododenron i allahanda nyanser, men många av dem har redan vissnat ner.

                                               Bild: Purpurfläckig buskpion.

 En del pioner har blommat över. Det gäller att hinna med att föreviga några av dem.

                        Bild: Pioner, azalea och lite av varje.

                        Bild: Krägga Herrgård.

På Mors Dag firade vi rejält. Familjen gratulerade mig på min födelsedag, precis som jag önskade mig i vintras då jag fyllde 38 år, enligt mig själv.

Vi fick en fin dag vid Mälaren. Några sprang runt på gräsmattorna. En del badade och några njöt av skuggan under träden efter en festlig meny på Herrgården. Så trevligt! 



Vi brukar ju för det mesta ha "hemmester" i vår trädgård nuförtiden, med korta vändor till släkt och vänner.

- Precis som våra föräldrar på sin tid, säger vi och skrattar åt att vi blivit så lika dem.


Nu önskar vi oss ett fint sommarregn, men det dröjer säkert ...




torsdag 17 maj 2018

Sommaren 1948

Vilken värme! Det har varit två veckor med ihållande sommarvärme och alla vårblommor slog ut med hast och t o m jag kunde bada i sjön ...



Åke lade ned mycket tid på att få ordning på alla jordhögar, som blivit kvar efter installeringen av nya avloppet innan nyår. Tur! att han hade sjön i närheten, som han kunde svalka sig i.

                                            Bild: Skogsviol.

Nu behöver vi få lte regn, trots högt vattenstånd. Det är torrt i skogen och på åkrarna nu; Och  jag väntar på att kunna strö gräsfrön över den nya slänten - men nu tar jag en paus efter dagens träff med Vi-kören och besöket på Horndals Växthus.

                                           Bild: Rhododenron. 

Då vi var barn var alla somrar fina, men jag tänker särskilt på sommaren 1948, som jag har många minnen ifrån. Jag var 5½ år då.

Jag kan verkligen känna att farmor Lydia försökte att fylla veckorna med innehåll för mig, farfar Axel var kanske med på ett hörn, medans jag väntade på att mor och far och lillebror skulle komma med tåget från Göteborg.

Jag lekte med grannflickorna ibland, blåste såpbubblor i långa ihåliga makaroner, badade i farmors träbalja på gräsmattan och åt rabarber - och låg och tänkte djupa tankar i hängmattans björkskugga.

                         Bild: Farmor, mor Rut och jag, samt vännerna Viktor och Edit.

Men en dag kom äntligen mor och far med lillebror och nu i sommar fyller lillebror Kjell 70 år, som jag brukar ringa till lite då och då.

- Jag tänkte just på dig, svarar han ofta. Men den här gången hann du före.



Men nu skall väl Åke och jag fortsätta att fira vår bröllopsdag med att koppla av i trädgården, det bästa stället så här års ...



fredag 11 maj 2018

Att bevara en hemlighet

Snart skall jag väl göra något konstruktivt, men jag säger då det:

- Vilken värme vi fick för en vecka sedan. Till vår stora förvåning grönskade björkarna med hast och vårblommorna slog ut överallt och Åke t o m premiärbadade ...

                                            Bild: En tidig morgon.

Han ropade till mig som stod på bryggan:

- Nu kan du promenera runt i trädgården. Jag tror inte att jag behöver skotta några vägar åt dig längre.

- Nej, jag tror jag klarar mig nu, ropade jag till svar och vinkade till honom.

                                            Bild: Tapeten från 1976.

I början av april då det fortfarande var kyligt kom vi på, att vi kanske borde göra något åt vårt gästrum. Det hade jag faktiskt gett upp med, men läget var det bästa tyckte vi då.

Tanken var, att jag kunde få en liten hörna därinne för både min dator och alla akvarellgrejer.

- Vi säger ingenting till våra barn, sa vi. Det får vara en hemlighet.

Men! Det dröjde bara några dagar förrän vi blev avslöjade av Kristina, Göran, Nils, Ellen och Kerstin, som hälsade på lite oväntat och de utbrast:

- Vad håller ni på med här då?

- Typiskt dig Kristina, skrattade jag. Vem har kunnat hålla något hemlig för dig. Så var du redan som barn!

                      Bild: På gång!

                                           Bild: Klurig mönsterpassning! Parham hjälpte till.



Nu röjer vi både ute och inne och vårt gästrum, som fått både nytt golv, tapeter och tak och lister målade får vila. Dörrarna får vi fortsätta med lite längre fram.

Jag skickade bilden till Kristina, som undrade hur det gick för oss med reparationerna, men efteråt såg jag att Theresia fick bilden i sitt flöde. Hon blev förvånad.

- Aha! skrev hon glatt. Det var det som ni höll på med. Nu förstår jag att bilden med alla lister som du visade förut kom från "vårt" gästrum.



Så kan det gå med hemligheterna, men roligt var det och blev det ...