onsdag 24 maj 2017

Växthuset

Osannolikt grönt och soligt och vackert är det ...


Sommarvärmen kom tillbaka och det mindre magnoliaträdet, som faktiskt klarat sig från frosten såg bedårande ut emot den blå himlen igår.

I gräset blommade vårlöken och både fjärilar och humlor kalasade på nektar.

                                            Bild: Vårlök.

I skogen hoade göken och svalorna flög glatt omkring över oss, som om de var glada över att se oss igen.

                      Bild: I förra veckan.

Tunnelväxthuset blev äntligen inflyttningsklart och det var vindstilla ute. Jag bar ner alla mina vingliga plantor med stor försiktighet.

- Tur att jag inte visste hur arbetsamt det skulle bli att få ihop växthuset, sa Åke. Men nu får det stå på sin plats i många år! avslutade han bestämt.

- Så väl att du inte gav upp! Inte lätt att ha en nyopererad högeraxel, som du inte kunde använda hur som helst, sa jag.


Nu får vi hoppas att plantorna känner sig nöjda i sitt fina hus, tänkte jag på kvällen.



Tänk, så härligt det är att vi kommit så här långt iallafall, med vårt gemensamma projekt.

Idag skall vi förhoppningsvis sätta ner potatisen (Maestro) i jorden någonstans och sedan väntar gräset på klippning och det ena med det andra.

Men jag får säga, som Theresia sa till sina barn för ett par år sedan:

- Luugn och rooo!

Varpå lille Knut, som var 2,5 år glatt svarade:

- Lugn det brinner!




söndag 14 maj 2017

Hejaklacken

Frostnätterna är förbi, hoppas vi, men magnolians blommor frös innan dess. Vad kan man begära av ett träd, som egentligen inte brukar klara sig norr om Dalälven ...


Igår fick vi glädja oss åt att vitsipporna, som sett så molokna ut ett tag, sträckte på sig lite extra i den värmande solen.


Björkarna grönskade och sjön lade sig så småningom till ro.  

                                           Bild: Bondbönor.

Jag bar in mina tomat- och paprikaplantor på kvällen, som vanligt ändå. Fast bondbönorna fick stå kvar på altanen. De tål ju nästan vad som helst.


 Horisonten skiftade i guld. Koltrasten drillade så underbart i skymningen.

På TV:n var det visst Eurovision song contest 2017. Det kändes helt onödigt påkostat en kväll som denna - och Åkes kusin i Lund hade sagt att Portugals bidrag säkert skulle vinna. Och så blev det ju!

Åke och jag som varit med varenda år framför TV:n sedan 1958 (eller så) var inte så upplagda för någon underhållning alls. Det var väl mer spännande på den svartvita TV:ns tid, tänkte jag för mig själv.

Det kändes som om vår plikt, som hejaklack inte gällde denna gång ...




söndag 7 maj 2017

I början på maj

Brr, så kallt! Imorgon skall det visst bli snöslask, enligt väderleksrapporten. Hoppas att magnolian klarar sig ...


Tur att man kan elda i kaminen, trots att vi tänkte annorlunda i fredags då vi trodde det var sommar och Åke tog ett dopp i sjön.


Jag tänkte att plantorna på altanen säkert längtar ut till det blivande tunnelväxthuset, men än är inte plasten påsatt på det - och det är sannerligen ingen brådska.

Nej, plantorna fick flytta inomhus över natten ett tag till för säkerhets skull, men ute på verandan står de tacksamma penséerna på rad.


Imorgon skall jag göra något åt allt, som jag bara skjutit upp. Det kallas för "prokrastinering" lärde jag mig i veckan.

Tänk! att det finns ett så fint ord för det där dumma beteendet.

Jag drog mig till minnes min moster Alva, som kunde säga:

- Kom inte emot mig nu, för då kommer jag av mig igen.

Eller som andra i min närhet kunnat säga:

- Man måste ha kniven på strupen, för att förstå att nu går det inte att skjuta upp det där något mer.

Min mor var inte alls sådan, fastän hon påstod det emellanåt. Hon brukade säga till mig:

- Jag brukar ta tid på det jag gör. Jag tävlar med mig själv och klockan.  Det tar ju bara några minuter att sy i en knapp.

Mor Rut hade så många knep, som jag borde lära mig mer av ...



fredag 28 april 2017

Att hoppa på tåget

I söndags hoppade vi på "Tåg i Bergslagen" i Horndal ...


Vi promenerade runt i Krylbo, medan vi väntade på tåget till Stockholm. Åke passade på att visa mig huset där han mönstrade till det militära, år 1962.

- Det känns som vi är turister, sa jag.

- Ja, när man går på ett tåg så blir man det, svarade han så säkert.

I Stockholm tog vi båtbussen till hamnen, där färjan till Mariehamn väntade.
                                          
Vi hade anmält oss till Släktforskarkryssningen 2017.

                                            Bild: Föreläsare Christopher O'Regan.

Det var flera spännande föreläsare att lyssna på i dagarna två.

Det var föreläsningar om "Drottning Margareta och hennes döttrar" och "Släktforska med DNA" bl.a - men det var inte bara det.

Vi hamnade vid borden med många härliga personer.

Det var Maria från Finland, som varit krigsbarn i Sverige på 1940-talet och som hade mycket gott att säga.

Det var den äldre mannen, som gav mig en tidning Året Runt, som tack för att jag lyssnat på hans livshistoria.

                      Bild: I Stokholms skärgård.

Vid frukostbordet dagen efteråt hamnade vi mitt emot ett par från Åtvidaberg.

Mannen sa:

- Jaså! Ni är från Horndal. Då drar jag mig till minnes en smålänning, som åkte till Polen och köpte upp ungtjurar,

När han kom tillbaka till Sverige försökte han sälja djuren. Det gick inte så bra till att börja med, men han vandrade uppåt landet med tjurarna i följe.

Efter många dagars strapatser hamnade han slutligen i Horndal. Där fick han till sin glädje alla tjurarna sålda.

Den affären glömde han aldrig och samhället Horndal kunde han inte inte heller glömma. Det slutade med att den glade smålänningen tog sig namnet Horndal i efternamn.

Det var en rolig historia tyckte vi, som vi naturligtvis borde frågat mera om.

Ibland får man uppleva väldigt mycket på ett par dagar så att det känns som om man varit borta minst en hel vecka ...



lördag 22 april 2017

Några kyliga dagar i april

Det är blåsigt och kallt och långt ifrån någon riktig vårkänsla ...


I påskas var det som vanligt Konstrunda i kommunen. Det är alltid intressant att få bekanta sig med konstnärerna i bygden och få möjlighet att se några av deras konstverk. Det här året kunde man gå in på Café Gamla Färghandeln i Horndal där Anita Arvidsson Åkerblom ställde ut.


Jag gillar hennes sköna sätt att skildra miljöer, människor och katter. Hon har förresten en härlig devis. "Kaffe och bullar gör mig glad."


                      Bild: Rugbygänget.

På Påskdagen var vi och hälsade på äldste sonen med familj och dagen efteråt var det födelsedagskalas i Enköping.

Vilket kalas-väder det blev då alla skulle gå iväg och spela "touch-rugby" i närheten.


Men inomhus blev det tårtkalas, så småningom.

                                            Bild: Gågatan i Avesta.

På tisdagen lyste det faktiskt upp lite grann. Jag var i Avesta i ett ärende, men hittade fyra intressanta pocketböcker på bokhandeln först.



På torsdagen var det återigen riktigt kallt ute, men Vi-kören ämnade trots det sjunga vårsånger på äldreboendet.

Den lilla damen, som satt i en rullstol utanför kapprummet räckte fram sin hand för att hälsa på mig.

- Så kall du är om handen, sa hon.

- Ja, det är väldigt kallt ute idag, svarade jag. Och jag hade inga vantar!

Då tog hon båda mina händer i sina varma händer och gnuggade dem varma.

Så rart av henne ...




torsdag 13 april 2017

Skärtorsdag

Vädret är lite si och så, men de flesta småfåglar som finns i fågelboken har nog kommit hit nu. Det låter iallafall så. Det är den ena konserten efter den andra, men idag på skärtorsdagen var det ganska tyst i kylan ...

                      Bild: Den 12 april 1941.

Fast jag undrar var sädesärlan håller hus. Den brukar dyka upp på mors och fars bröllopsdag.


I lördags var det intressant att stå på altanen och titta. Det var avverkning av stora granar och andra träd på granntomten.

Numera ser vi "mås-stenen" helt synligt och långt bortom den. Öppet och fint blev det.

På vår sida staketet väntar tunnelväxthusets alla delar på att bli ihopsatta.

Marken är utjämnad och jordankarna har Åke fått ner i jorden, men själva tunneln är det inte bara att fälla upp som ett paraply, om man trodde det.


På söndagen var det soligt, men blåsigt. Jag var i Avesta och hade tre pojkar med mig dit.

Det är nämligen väldigt dåligt med bussförbindelserna, speciellt på helgerna.


De skulle vara med och spela fotboll. Det var roligt att titta på killarna en stund, men sedan var jag på mitt.

Det blev visst 10-0 för det gula motståndarlaget till sist. Men "mina" grabbar verkade glada ändå på vägen hemåt.

                      Bild: Johan Lindell, William Lindell, Johanna Rapp och Carolina Nilsson.


Och ikväll var Åke och jag glada över att få komma till Folkärna kyrka och lyssna på låtar ur Jesus Christ Superstar från 1971.

Nu känns det som om påskhelgen antagit den rätta tonen från början ...

Glad Påsk!


torsdag 6 april 2017

Den första veckan i april

Det var ganska mulet väder i lördags, men det hade kunnat snöa, som det gjorde på Ellens
1-årsdag. Den här gången skulle vi fira hennes 15-årsdag. Så tiden går!

Snart fick vi se henne och några till på balkongen, glatt vinkande välkommen.

Så fint att få träffa de flesta i vår familj en stund senare ...

Bild: Välkomstkommittén.


I förrgår blev vi överraskade på hemmaplan av ihärdig blåst från väster. Isen svartnade och sopades bort med hast. 

På kvällen var det med ens öppet vatten på Rossen. Man kunde nästan inte tro sina ögon.

Idag är det bara lite is kvar i vår vik och vårt fiskmåspar är här igen och inspekterar omgivningarna och intar sina platser på stolparna på bryggan.


Det gick snabbt med årets islossning, kan man lugnt säga.



Igår var det påskpyntat vid Hjulet. En påminnelse om att påsken närmar sig.



Då är det väl dags att njuta av tulpanerna och börja pynta och göra fint här hemma också, medan naturen pyntar på sitt underbara vis med några blåsippor och tussilago därute ...