- Det var det året då kattan fick ungar.
Jag undrade vad hon menade med det? Var det ett skämt? Var det ett uttryck som bara min farmor hade?
Hur som helst, vissa år kan man komma ihåg, nästan i detalj. Den här våren var det en period med sommarvärme över påsken, då vissa t o m vågade bada i sjön. Därefter blev det både snö och kyla. Våren 2019 kommer vi säkert att minnas länge, just därför.
Inget konstigt med det. Åke och jag har ju varit med förr ...
Bild: Påskafton.
Våren 1968 var vädret något liknande. Ljuvliga sommardagar i april, slånbuskar som lyste vita och den vackraste vår man kunde önska sig.
Den sista april förlovade vi oss på Djurgården i Stockholm. Min far tog en bild på oss med röda tulpaner ifrån trädgården någon vecka innan.
I början på maj kom snön. De gröna björkarna som stod bakom huset hos mor och far blev överösta med vita drivor samtidigt som tulpanerna snart stod ända upp till halsen i snö. Vilken syn!
Vi glömmer aldrig bort de där dagarna, som var så speciella för oss.
Nog minns vi väder och vind på vår bröllopsdag året efteråt och många andra år.
Med tiden blev mina ringar för trånga och jag tänkte, att någon gång blir väl fingrarna som förr igen.
Ibland försvann Åkes ring, som den där gången då vi var ute och tältade och han lyckligtvis hittade den längst nere i sovsäcken.
För många år sedan tog Åke av sig ringen på jobbet i Hällefors, där han en tid brukade ha helgjour. Då han kom hem upptäckte han att ringen var borta - och så förblev den i flera år.
Sista dagen på jobbet, ringde han hem och sa:
- Vet du vad jag fått?
- Blommor, svarade jag.
- Ja, men inte bara det. Du får se då jag kommer hem.
Just den där dagen, upptäckte en sjuksköterska att något glimmade under kylskåpet i köket. Hon lade sig på alla fyra och fick fram en guldring.
- Det står Lilian i ringen. Är det någon, som vi känner ...
Vilka härliga minnen ni har. Vi har också tappat våra ringar, Eriks försvann i simhallen i Örebro och hittades aldrig igen.
SvaraRaderaVilken tur att sköterskan tittade under kylskåpet.