fredag 29 augusti 2014

En dagsutflykt

I förrgår sken solen och vinden blåste åt rätt håll!

Vi kom äntligen iväg på en dagsutflykt till Mora. Vår vän B. hade länge talat lyriskt om utställningen på Zornmuseet, som denna sommar visat Anders Zorns samling av Rembrandtsetsningar.

                      Bild: Rembrandts "selfie" i bakgrunden.

Rembrandt levde på 1600-talet och Anders Zorn ca 250 år senare. Zorn insåg tidigt Rembrandts mästarstatus, som grafiker och läromästare. Så bra att Zorn var framsynt och samlade på sig ...
                      
                                   Bild: Maria och Jesus. Rembrandt


Anders Zorn täljde i trä, målade akvareller och målade i olja.

Jag fastnade särskilt för hans stora tavla med kvinnan, elden och järngrytan.



Grytan liknade den, som min farmor och farfar hade på sin tid - och som min far sedan tog över - och som vår Kristina numera brukar plantera sommarblommor i.

                                   Bild: Åke och Emma Zorn.


Det fanns naturligtvis mycket mera av intresse för oss att se och uppleva i Mora.



Vi hann i alla fall besöka Mora vackra kyrka (efter kaffepausen)

och åkte sedan till Zorns Gammelgård med Textilkammaren i närheten.


- Allt annat - förutom Vasaloppet - får vi väl ta en annan gång, säger jag ...





tisdag 26 augusti 2014

Får jag gå på kör?

Det är sensommar! Under vårt vildvuxna äppelträd ligger det drivor av fallfrukt, av tveksam kvalité, men bofinken, trastarna och rödhaken verkar nöjda. Jag är glad att sångfåglarna har äpplen att mumsa på.

Det kanske kan bli några äpplen som duger till oss med.


På tal om sång!

Häromdagen undrade barnbarnet Rut:

- Mamma får jag gå på kör?

- Javisst!

- Vad är kör för något? Är det sånt som mormor går på i sin kyrka?

- Mmm.

                     Bild: En rolig dockteater.


Ett par dagar senare träffade jag Rut och tog upp det där med kören med henne och undrade:

- Vet du vad en kör är för någonting?

- Nej, men jag får väl se det då jag kommer dit, svarade Rut - och skuttade iväg glad i hågen.


Jag blev så inspirerad att få börja sjunga i mina körer igen!

Men nu ...

- Jag får väl skutta ut i trädgården och se hur det ser ut där idag - och om jag kan komma på vad växten ovan, med frukter som ser ut som röda helnoter, hette nu igen ...



PS. Indiskt fotblad heter växten! Tack Anne-Lie för hjälpen!







fredag 22 augusti 2014

Skolstart

Solen tittar fram, fallfrukten dunsar ner på gräsmattan och en solros har slagit ut ...



Den här veckan började skolorna igen och för barnbarnet Rut och kompisen J. var det något alldeles extra att invänta skolstarten i förskoleklassen.

Jag var på besök i Västerås just då.

Dagen innan skolstarten utspann sig följande samtal mellan Rut och J.

- I morgon skall vi börja skolan! sa Rut. Då får vi läxor!

- Jaa, då får vi läxor. Jag älskar läxor, sa J.

- Jaa! jublade de båda två och hoppade upp och ner av glädje.

                      Bild: Skolstart!

                      Bild: Kompisar!


Jag drog mig till minnes min skolstart i Göteborg. Jag var sju år och hade mest varit hemma på gården och lekt. Så vuxen man kände sig och så roligt det var med alla klasskamrater, speciellt med vännen Maud.

Maud och jag gillade att gå i skolan och att få läxor. 

Då vi kom i de högre klasserna hade vi en kamrat som hette Marianne Olsson. Den flickan var väldigt duktig på alla prover.

Maud och jag läste ofta läxorna tillsammans och förhörde varandra. Vi rabblade Sveriges landskap, städer, åar, sjöar och berg - och allt möjligt annat. 

Vi hade som ett slags mål att bli duktigare än Marianne Olsson, men det lyckades sällan. Hon var ett geni, som det inte var lätt att övertrumfa.



Långt senare hörde jag av min kamrat Maud att vår "stjärna" Marianne Olsson hade läst juridik och kommit långt på det området.

Maud utbildade sig till lärare så småningom - och jag utbildade mig på mitt sätt med tiden;

Men vad går upp emot att få vara med om "skolstarten" med barn och barnbarn ...






måndag 18 augusti 2014

Pannkäng

I fredags bestämde jag mig för att tvätta ett fönster eller två varje dag.

- Då hinner jag med ca 30 fönster på en månad, tänkte jag, även om jag har annat att göra.

Idag fortsatte jag med tre fönster till och fick sällskap av solrosorna ...

                                  Bild: Solrosor som fåglarna odlat!


I lördags var vi i Uppsala. Det var sommarkalas för Konrad, en tradition i några år; Vi skulle också passa på att fira Kerstin, som fyllt 8 år.

Åke och jag kom bland de första och medan vi inväntade de övriga satt jag och pratade med Kerstin.

- Du kan väl berätta lite om vad ni har haft för er i Helsingfors, sa jag.

- Jaa, sa Kerstin.

Det blev en lång redogörelse om Finlandsbåtens alla faciliteter - och om hur långt det var att promenera från båten till konstutställningen, Tove Jansson 100 år;

- På kvällen fick vi middag och efterrätt på båten. Pappa och mamma fick crème brulée och pannacotta. Vi barn fick bara glass! sa Kerstin.

                                 Bild: - Precis vad jag önskade mig, sa Konrad.


Konrad hade önskat sig pannkakstårta till fikat - och det gillade även Kerstin.



- Jag brukade få "pannkäng" på somrarna. Min farmor stekte pannkakor och lade blåbär och smultron och vispad grädde emellan varje pannkaka. Har inte ni fått det, då ni var barn? undrade jag med de vuxna.

- Nej, det har vi aldrig hört talas om, sa de.


Vilken fin dag det blev! Vi kunde gå ut mellan varven i sensommarvärmen;



Men på kvällen efter dagens kalasande kom regnet och åskvädret. Det lät som:

 Pannkäng! Pannkäng!

Skall nog bjuda på det någon gång ...




tisdag 12 augusti 2014

Vilken sommar

Det var i augusti 1969, alltså för 45 år sedan. Jag arbetade på arbetsterapin på Avesta lasarett och arbetskamraten Maj och jag suckade djupt.

- Det blir nog aldrig mer något regn!

                      Bild: Arbetsterapin, Avesta lasarett, mars 1969.


Denna sommar har det varit något liknande;

Underbart varmt och soligt, men torkan och de höga temperaturerna över 30 grader (minst) var för mycket för skog och mark -

men vi kunde iallafall bada och simma som aldrig förr - och våra barn med familjer var här i omgångar.

Ibland tog vi täcken och kuddar med oss och lade oss längst ner i huset, där det var svalare;



Och vi dukade upp maten på bryggan och slöade ...

                                  Bild: Konrad städade bryggan.

                    

- Mormor! Du får var med oss mycket nu. Snart åker vi hem, ropade Rut.


Och visst har vi försökt att hinna med att umgås och njuta av vädret så mycket som vi förmått.

Men nog har vi undrat över om regnet någonsin skulle komma igen -

men igår kom till sist det efterlängtade regnet till våra trakter ...


Härligt!




fredag 8 augusti 2014

En torr, varm sommar

Vilken torr och varm sommar det varit - och så många gånger vi doppat oss i sjön för att svalka ner oss ...

År 1955 var det något liknande.

Min far Bertil praktiserade några månader i Erikslund i Medelpad. Han studerade på Socialinstitutet i Göteborg och arbetet däruppe skulle ge honom erfarenheter för kommande tider.

På sommarlovet åkte mor, lillebror och jag upp till honom och hela familjen var därmed samlad. Det kändes, som om vi åkt utomlands. Vita kor, höga berg, stora skogar och den breda älven Ljungan.

I Medelpad var det kanske inte lika torrt, som i övriga landet, men varmt var det. Jag badade i älven varenda dag - och blev jagad av bromsar i slutet på sommaren.

På tågresan hemåt till Göteborg igen stannade tåget på stationen i Södertälje. Alla träd uppe på bergen var helt brunbrända. Jag hade aldrig sett något liknande!

Och antagligen var det då som jag samtidigt hörde och såg en grabb ropa och vifta med papperspåsar i luften.

- Sööödertäljekringlor! Sööödertäljekringlor!

                      Bild: Krokodilen infångad av Nils.


Idag frågade jag Åke om vad han mindes av den varma, soliga sommaren, även om jag hört det förut ...

Hans familj bodde i Linköping på den tiden.

En dag skulle Åke springa ett ärende åt mor Marta. På vägen hemåt igen sprang han över gräsmattan, som var inhägnad med ståltråd, vanligt på den tiden.

Han såg väl inte tråden, utan snubblade och stupade framåt. Vänsterarmen smärtade rejält, då han fortsatte hemåt.

Det blev sjukhusbesök, inläggning några dagar, operation och gipsad vänsterarm.

- Du får absolut inte blöta ner gipset, sa läkaren till honom då han skrevs ut.

Men det var världens badsommar och han var ofta på Tinnerbäcksbadet och svalkade av sig.

Det var väl en lysande idé att lägga vänsterarmen på en badboll och ha övriga kroppen i vattnet?

Ah! Bollen for iväg och den gipsade armen hamnade under vattnet ...



Och Åkes berättelse ledde till att jag googlade på Linköping och hittade info om badet nedan:

Utomhusbadet vid Tinnerbäcken är nästa modernistiska fullträff. Badet invigdes 1938 och hade Sveriges första 50 meter långa utomhusbassäng. Anläggningen är antagligen unik. Bäckravinen har använts för att anlägga en 115 000 kvadratmeter stor badsjö. Det är kanske överflödigt att nämna att Tinnerbäcksbadet är en synnerligen populär plats varma sommardagar.

Trevlig helg alla!



tisdag 5 augusti 2014

Sommartorka

Det är väldigt torrt i markerna och i lördags kände vi av brandröken från skogsbranden utanför Sala. Vi stängde fönster och dörrar och höll oss inne.

Obehagligt att veta att branden ännu inte är under kontroll och att brandmännen kämpar i hettan - och vi som var i Gysinge på brandmuseet några dagar innan tänker att vi lever ändå i moderna tider, med andra resurser; Och ändå är det regn vi får hoppas på nu ...

                      Bild: Konrad och Rut rycker ut.
                    

Så väl att vi kunnat ta både morgondopp och kvällsdopp i sjön, som igår.

I vattnet simmade fiskstim med pyttesmå abborrar - och några skräddare promenerade på vattenytan under bryggan.

Vi passerade vinbärsbuskarna efter badet och skrämde upp en trast, som väl kalasat på bären.

- Nåja, sade jag för mig själv, det skall vara för den vackra sången tidigare i vår och sommar, kära koltrast. Den sången är något av det allra ljuvligaste som finns att höra.

Jag vattnade krukväxterna och tomatplantorna - och t o m potatisen, som Konrad och Rut satte på försommaren. Häromdagen tog vi upp de första potatisarna.




- Det här blir för lite potatis! sa Konrad först, men då tog vi upp några till.


Och idag är det dags att gå ut och se vad trastarna har för sig och vattna lite igen ...