måndag 30 september 2013

Väder och vind

Här sitter vi under ett parasoll!

Inte en enda svensk vild blomma, som jag kan se, men  jättestora svenska krukväxter finns det gott om; Hibiskus, fikus och bouganvilla.

Och ljuvliga granatäppelträd, palmer och citronträd;
Kaktusar och torra bergssluttningar längre bort.

Annars, vara korta stunder i solen och mestadels i skuggan, i vattnet eller gående i vita trappor, 98 steg upp och 98 steg ner till  det glittrande havet.

Och njuta av den ljumma vinden!

Och småprata med Åke om väder och vind ...

torsdag 26 september 2013

På vift

Vi hittade en restresa - och nu är vi faktiskt i Kas i Turkiet och kan titta ut över Medelhavets turkosblå vatten och blicka bakåt på de höga bergen bakom oss.

Det är första riktiga semestern för oss på väldigt länge, tänker jag. Spadar och allt pyssel och trädgårdsarbete får vänta ett tag där hemma ...

Vi skall bara ta det lugnt, sola lite, bada lite, läsa lite om platsen vi hamnat på - och ta promenader i den lilla staden och runt omkring.

Det känns ofattbart - som om jag åter var ett barn ute på äventyr!


Faror

Idag är det frost på marken, men solen är på väg över grantopparna ...

Häromdagen tog jag en vända och tittade om det fanns något trevligt att se i trädgården.

Där stod trolldruvan med vita bär, trots att jag försökt att ta bort blommorna från både den och den röda trolldruvan. Bären är väldigt vackra, men giftiga - och växten verkar svår att utrota.

                                   Bild: Vit trolldruva.

Så fick jag höra, att bären är väldigt otäcka att smaka på, så de åker snabbt ut ur munnen, om någon skulle få för sig att smaka på dem - och om man inte äter en hel klase bär, så är det ingen större fara.

Efter det beskedet kommer jag, att i fortsättningen ta de vackra kvistarna med blommor och bär med något större lugn; Men ändå varna barnbarnen för dem, förstås - och säga som Konrad, 3,½ år:

- De här kan inte människor äta!

                      Bild: Kojan, som Rut och Konrad byggde. 2013.
                                 
När våra barnbarn (de mindre) var här, tror det var förrförra vintern, var det andra faror som gällde.

- Det finns spöken nere i källaren! sa de till mig och såg lite skraja ut.

- Nej, vi har inga spöken här hos oss, sa jag. Och det finns inga heller!

En stund senare gick jag ner i källaren. Där stod stolar och tunga saker framför bastudörren och handtaget var ombundet med snören. Jag undrade:

- Varför?

- Vi har låst in spökena, svarade Nils - och de övriga nickade.

Sedan verkade det, som om friden var återfunnen, för snart åkte legobitar och annat fram igen.
                      
Jag drog mig till minnes den där rörande episoden ...

I morgon kommer nämligen vår snickare och river bort en vägg och bastun och duschen kommer att försvinna i källaren.


onsdag 25 september 2013

Mycket har hänt

Inatt föll temperaturen till 0,3 grader och Åke startade värmepumparna igen. Jag är så glad att jag hann flytta in pelargonerna under tak.

Ibland tycker man att tiden går fort, men om man tittar tillbaka upptäcker man snart, att väldigt mycket har hänt på 10 - 12 år, både i samhället, som i det nära livet.

Inte kunde man t ex. riktigt tro, att datorerna skulle få sådan betydelse för oss ...

Kristina startade en hemsida "Sociala Nätet" år 2001, därmed förverkligade hon en dröm, som hon hade haft. Hon ansåg, som socionom, att samhället saknade information om sociala frågor. Hela vår familj blev intresserad - och med våra olika kunskaper hejade vi på och hjälpte till emellanåt.

Jag sålde annonser ett tag och upptäckte genast, att många av dem jag ringde till och pratade med var skeptiska. Man trodde inte riktigt på internets genomslagskraft, då.

Så annorlunda det är idag! Vi läser nyheter och böcker på skärmar - beställer varor, resor och allt möjligt på nätet. Vi kommunicerar via nätet - och vi lägger ut bilder!

På våren 2001 föddes lille Elias och Emanuel var nästan två år. Kristina höll i "Social Nätet" ändå, men skaffade hjälp.
                             Bild: Elias och Kristina. Bilden tagen med vår första digitalkamera, 2001.


Min svärmor fyllde 80 år samma år och hon tyckte nog att trädgård och allt växt henne över huvudet. Vilken vånda, förstår jag idag, då mina svärföräldrar skulle ta avsked av sitt hus och sin trädgård.

I början på oktober gick deras flyttlass till Småland, där yngste sonen Olle bodde med familj.

Det var nog bra för oss alla, att de provade på att flytta just då, men efter två år flyttade de tillbaka till Horndal igen.

Vilken tur! att huset aldrig såldes, tänker jag, utan stod redo att ta emot deras flyttlass igen.

                      Bild: Marta med barnbarn och barnbarnsbarn. 2003.

Tre år gick, och Marta och Rune fick åter njuta av livet här på denna plats, där vi bor nu.

Marta tog det lite lugnare och Rune och hon fick hemhjälp och vi var tacksamma för det. Vi bodde i Lindesberg på den tiden.

- Med dålig syn - och på långt håll, ser det riktigt fint ut i trädgården, sa Marta och slog ut med händerna.

Och den meningen återkommer till mig, då jag tittar ut över trädgården idag - och tycker att det ser riktigt bra ut ...





tisdag 24 september 2013

Hemma bäst

Tre månader kvar till jul, nordlig vind och lite gråtrist ute ...

Igår kände jag mig mer poetisk i sinnet, då jag tittade mig omkring.

De gula björklöven singlade ner över tak och mark och de såg ut att vara av guld. På marken låg det drivor av tallbarr i orange och himlen var knallblå med stora gråvita, fluffiga moln.


Häromdagen pratade jag med en bekant i telefonen. Hon undrade hur vi hade det ute på landet, och jag svarade:

- Här är det nya tavlor att titta på varje dag - och varje stund.

- Förstår det, sa hon. Så härligt!

En eftermiddag skiftade himlen i ljust turkos -

                                    

och en sen sommarkväll i obeskrivligt rosa.



Åke och jag längtar egentligen ingenstans, för det mesta. Vi har det bra i vardagen. Men vi får väl se!

- Om man aldrig åker iväg någonstans, får man aldrig komma hem igen, brukade min svärmor säga.

- Borta bra, men hemma bäst, förstår jag att hon menade. Speciellt om man får besök lite då och då av barn och barnbarn!

                                    Bild: Marta med barnbarnsbarnen Elias och lille Nils. 2006.


Men nu måste vi hämta in ved och elda i kaminen ...




måndag 23 september 2013

Bryggan

Igår och idag läste jag och hörde nyheten, att Angela Merkel fortsätter sitt uppdrag som förbundskansler i Tyskland. Det är allt en modig kvinna! tänkte jag, som behöver mycket styrka, kraft och mod, att stå kvar mitt i hetluften i Europa och världen.

Här i vår lilla värld är det lite andra vindar som blåser över träd och sjö - och en övergiven brygga i strandkanten ...

Om jag minns rätt så var bryggan ganska ny 1985, det året då mina svärföräldrar ordnade med stor släktträff, för min svärmor Martas syskon med familjer.

                      Bild: Släktträff 1985.

Bryggan har sedan dess varit en badbrygga, som man hoppat i ifrån och det finns hur många bilder som helst, från senare år, av badande.

Särskilt trevligt är det, att se bilder på svärmor Marta simmande långt ut i sjön år 2006, nedan.

                      Bild: Kristina med flera. 2006.

Bryggan har även fungerat, som en plats att äta och fika på -

                      Bild: Populär fikaplats. 2006.

- eller som en fiskeplats.

I somras (bilden nedan) fiskade Konrad och Rut, lite då och då. De gröna vasstråna dög väldigt bra som fiskespön.

                       Bild: Konrad och Rut. 2013.

- Jag fick en fisk! ropade Konrad till Rut.

- En riktig?

- Nej, på låtsas! En guldfisk!


fredag 20 september 2013

Hallonsnåret

I morse frågade jag Åke om bilden nedan:
- Grävde verkligen din far hela slänten för hand?

Han var säker på det och sa:
- Inte använde han några maskiner, inte ...

                       Bild: Rune. 1968.

Det var våren 1968 och Åke och jag förlovade oss. Vid den tiden fick Åkes far och mor tillträde till sitt sommarställe i Horndal, där vi numera bor. 

Hela slänten nedanför huset var överväxt med sly, hallonsnår och fjolårsgräs. Rune började röja, på en gång!

En vacker vårdag var Runes föräldrar Ellen och Viktor på besök, samtidigt som oss. Vi hade riktigt trevligt - men dagen hade kunnat sluta riktigt illa!

Rune fick för sig att han skulle sätta eld på hallonsnåret då vi var där. Hela slänten tog snabbt eld med hallonsnår och allt. Det var riktigt otäckt - och än värre blev då vi såg hur Ellen "gamla människan" sprang rakt in i lågorna och började stampa med fötterna, för att försöka släcka elden.

Som väl var fick någon tag i hennes arm och drog henne därifrån - och lika plötsligt som elden flammat upp, lade den sig och slocknade. Tack och lov!

Sommaren efteråt var det åter midsommar och vi var där. En del av slänten var uppgrävd.

                      Bild: Rune, midsommaren 1969.

Åkes mor Marta och lillebror Olle grävde, även de, med liv och lust - och satte ringblomsfrön ...

                      Bild: Marta och Olle.

Med åren blev det en vacker gräsmatta på hallonsnårets gamla plats - och vi har kunnat fira midsommar med midsommarstång och lekar i många år - just där!


                       Bild: Midsommar. 2013. Och björnen sover!

Vem kunde ana det?


torsdag 19 september 2013

Fladder

Det händer mycket här på landet!

Igår eftermiddag såg vi två eller flera fladdermöss, som var ute och jagade insekter mitt på ljusa dagen. Det var en riktigt trevlig upplevelse, att få se dem fladdra runt bland träd och buskar - och vi fick anledning att prata om fladdermössens liv och leverne en god stund.

                      Bild: Körsbärsbenved.

- Det kanske är den där fladdermusen, som jag släppte ut en natt i somras, sa Åke.

- Ja, sa jag. Då var det minsann inte så roligt!

- På dagtid, har jag aldrig sett någon tidigare.

Sedan följde ett samtal, då jag berättade om en regnig sommar då min familj bodde i Tierp år 1956, eller så. Det var en riktigt dålig sommar, men myggen och alla andra insekter trivdes. Då kom fladdermössen, mitt på dagen; Sedan dess har jag aldrig sett dem så nära och i sådana mängder.

Jag berättade även om en resa till södra Tyskland, som jag varit med på. I samband med den resan fick vi besöka ett mycket gammalt slott med en vattenfylld vallgrav runt omkring, som säkert var en riktigt bra plats för mygg att lägga ägg i.

Inne under några av slottets höga, mörka valv bodde kolonier av fladdermöss. Jag såg dem hänga sovande i fötterna, under taket - och vi fick höra om deras enorma skyddsvärde och att fladdermössen räknades noga - och vi fick höra att de skyddades på otaliga sätt av en europeisk konvention, Eurobats.

Det var en av höjdpunkterna på resan, att få se dem, tänker jag idag och plockar fram min röda fleecetröja för att gå ut.

Det känns, som om jag aldrig mer kommer att vara rädd för fladdermöss, sedan igår, och vi ju har faktiskt en fladdermusholk högt uppe i ett träd på stranden, som vi fick i present en gång.
Skall nog ta en titt uppåt på den idag ...


onsdag 18 september 2013

Farmors poesibok

Brr, bara 6 grader varmt ute, men solen är visst på väg ...

Igår hittade jag återigen farmors gamla, slitna blå poesibok - och jag bläddrade i den. Det var som en fläkt från en annan tid!


Lydia föddes år 1888 och i poesiboken hittade jag en del datum från år 1906 och framåt. Hon var alltså i sin sköna ungdom, tänkte jag.

Det var små verser, som skrivits under med endast initialer eller så.


Frukta då det är som bäst
Hoppas då det är som värst  / skrifvet av en okänd

Hemliga beundrare, måhända?

Och så hennes lilla mor, som skrivit nedan:
Ros och törne om
hvarandra växer på vår lefnads stig måtte
så Du kunna vandra 
Der ej törnet sårar
endast rosor mot Dig de önskas af Din mamma

Tänk att få läsa farmors mor Clara Albertina Ståhls goda ord - och farmors lillasyster Agnes, som skrivit så rart (nedan).

Ej syster har jag glömt de dar
då vi tillsammans lekte då tiden
syskonblommor bar hur ömt hvarandra
smekte men samma blommor dofta nu
som uti barndomsåren   /syster Agnes

Där fanns även en vers, som jag antog att min farfar A.P skrivit -  och det fanns "klotter" och spår av min far Bertil och hans storebror Justus i poesiboken; Och kanske till och med från mig - det skulle inte förvåna ...

På sista bladet i poesiboken log jag för mig själv.

När du blir gift och får dig en man stoppa
hans strumpor och gör hvad du kan

Skeenda 27/12 1906
Albert Karlsson


Lilla farmor! tänkte jag. Det blev nog många strumpor stoppade på din tid ...


tisdag 17 september 2013

Besökare

Tidigt i morse var rörmokaren här och stängde av vattnet längst nere i huset - och om någon dag kommer vår snickare och hjälper oss med fortsättningen. Duschrummet och bastun skall bli ett förråd i stället och en vägg som är fuktskadad skall tas bort. Spännande blir det ...

Häromdagen, då en av mina kusiner var här, visade jag henne runt i huset och berättade om våra planer. Vi tyckte båda, att det var lite lustigt med 1970-talets färger, som Åkes far Rune hade föreslagit och gillade, en gång i tiden.

- Ja, lagom då man får bort allt det gröna och orange, så inser man att det är riktigt modernt igen, sa jag.



Det var sommarens sista varma, soliga dag och vi gick runt i trädgården. Vi stod en lång stund och beundrade buskmagnolian med alla rödrosa kottliknande frukter på grenarna;

                      Bild: Buskmagnolia.

Och vi satt på gäststugans altan (nedan) och pratade länge, länge - om släkten och livet och så.




- Det är allt härligt med släkt och vänner, sa jag till Åke för en stund sedan.

- Så synd, att jag inte tänkte på att ta en bild på er där ni satt i solen, sa han.

- Visst! sa jag. Men om en stund skall vi bjuda Martin på lunch, då han kommer förbi. Det är hög tid att sätta på ugnen, sa jag.

- Vad skall du bjuda på? undrade han.

- Det blir en överraskning, svarade jag.





måndag 16 september 2013

Barntillsyn

Inatt försvann sommaren, men vi kan ändå inte klaga. Vilken fantastisk sommar vi haft, ända tills nu. Jag tänker på de soliga dagarna i veckan som gick och alla rönnbären i solen ...

                       Bild: Rönnbär.

Åke och jag var och hämtade Rut på förskolan en eftermiddag. Hon blev så glad då vi kom och hon kramade om oss. Stolt vände hon sig om till barnen runt omkring och sa:

- Det här är min mormor och morfar.
- Jaha! sa de och tittade storögt och med stor förundran på oss.

Jag förstod, på deras skärskådande miner att vi var riktiga sevärdheter! och jag log mot dem.

Lille Knut hade vi hämtat strax före och han visade med hela kroppen, att det var roligt att se både oss och storasyster Rut, senare.

                      Bild: Rut och bästa vännen i klätterträdet.

Så annorlunda det är nuförtiden!

- Hur var det egentligen på 1940-talet, då min lillebror och jag var små? tänkte jag. Inga Pampers-blöjor, inga bilbarnstolar, cykelhjälmar, kylskåp, tv-apparater, datorer, stora lekplatser, legobitar ...

De flesta mödrar var hemma på den tiden. Vår mor satt en period och sydde korsetter och vackra underkläder i köket. Det var ett hemarbete, som hon hade och jag tyckte det var roligt att se hur plaggen växte fram och packades ner i en stor låda, då allt var klart.

Samtidigt var lillebror Kjell liten. Så bra att far tillverkade en stor barnhage till honom, där han kunde vara i säkerhet och där han kunde krypa omkring och leka, samtidigt som mor sydde.

Han verkade finna sig i det och jag hoppade ner till honom ibland och lekte, jag med.

Men en dag var han nog trött på att vara instängd i barnhagen. Han bröt helt enkelt av några pinnar i hagen och kröp ut; Därefter blev det mindre avskildhet för mor i köket.

Så minns jag, att han satt i sin barnmatsstol i trä och åt och kladdade, som alla små barn, ända tills han växt ur stolen och ville bära iväg den till vindskontoret i huset.

- Jag tar den! sa han och bar iväg med stolen uppför trapporna.

                      Bild: Knut i sin barnstol.


Jag glömmer aldrig hur imponerad jag blev över min lillebror Kjells styrka och iver.

Visserligen höll mor i lite i kanten på stolen, men ändå ...




fredag 13 september 2013

Köttbullar

Igår var vi på Ikea, Bauhaus och Ica Maxi i Västerås bl a. Det är allt roligt att komma till ett shoppingcenter någon gång och kolla vad som finns.

- Vilken hög musik i alla affärer! Stackars alla anställda, sa jag till Åke.
- Ja, de borde väl spela något mer smakligt. Beethoven eller så, svarade han.
- Jag köper inte mer varor av den där musiken, snarare mindre ...

Vi kom in på Maxi. Det var tidig förmiddag och vi skulle handla lite mat och ta med oss till Theresia. 

En man med rullator vinkade till mig och sa:
- Skulle du vilja hjälpa mig? Min fru vill ha en lätt kastrull, kan du känna efter om den här är lätt?
- Nej, den här är tung, svarade jag, och började leta efter en som var lite lättare.

Jag hittade en kastrull med glaslock, som jag föreslog, att han kunde välja - och berättade om fördelarna med glaslock.

- Tack för hjälpen, sa han och sträckte fram handen och presenterade sig och log med hela ansiktet. Nu skall jag ringa till min fru och höra vad hon tror.

En stund senare kom vi till en demonstratis, som bjöd på nystekta köttbullar och bitar av rökt korv. Jag passade på att smaka på en köttbulle och hörde ett äldre par som sa:

- Vilket dåligt datum!
- Ja, det beror på att vi inte har några tillsatser i våra produkter, svarade damen i ståndet.
- Vi vet inte, svarade paret, om vi kan ta några då.
- Men, man kan ju frysa in dem, sa jag.
- Ja, det kan vi ju göra, svarade de och lade ner några paket i kundvagnen.

                                      Bild: Theresia rullar köttbullar. 1988. 

En stund senare stötte jag på mannen, som tidigare frågat mig om kastrullerna. Vi hälsade på varandra och han sa:

- Jag tog två kastruller. Vi har ju barnbarn också.
- Så bra, svarade jag. Dina kastruller blir nog välsignade, svarade jag - annars får du väl byta.
- Nej, nej, skrattade han. Det här kommer att bli så bra.

Då vi lämnade affären sa jag till Åke:

- Nu föll jag allt in i min gamla roll, som expedit! Så jag är!
- Nej, mannen såg ju att du var en husmor med gedigen erfarenhet, svarade han försonande och log ...


tisdag 10 september 2013

Frisk luft

Det är morgon och jag ser en man rulla förbi på sina rullskidor på vägen ovanför vårt hus. Så hurtigt! Och nu kommer den gula, glada postbilen och stannar till. Full aktivitet, alltså!

Häromdagen var vi och hälsade på Daniel med familj. Det var så härligt, att se deras tomatplantor fulla av gröna och nästan röda tomater. Vilket odlingsprojekt! 

                                Bild: Tomater.

Jag tänker på Daniel då han växte upp och tycker mig fortfarande höra tonen, då han sa:

- Mamma! Skulle inte du kunna börja spela golf?

- Nej, hur skulle jag ha tid med det, svarade jag. Jag måste göra något vettigt, när jag håller på.

- Ja men du behöver ju luft! Det är nyttigt! sa han med en övertygande min.

En gång följde jag faktiskt med till golfbanan och fick en introduktionsrunda av honom. Jag är så glad att det blev av.
                     
På tal om frisk luft! Nog blev det mycket av den varan en sommar för Daniel och lillebror Tobias.

                     Bild: Åke med Kristina, Tobias och Daniel i Hagaberg. 1977.


Åke, som alltid gillat fjällen, tog med sig pojkarna till Härjedalsfjällen på vandring, 1990. De hade tält, mat, kokkärl och kläder i packningarna.

Jag tror det var samma år, då de skulle packa ned allt i ryggsäckarna, som Daniel sa:

- Man borde hitta på ett sätt att pressa ur luften ur en limpa. Sedan kunde man blåsa upp limpan, då man kom fram.

- Ja, då skulle ju allt få bättre plats, sa vi och skrattade gott.

En dag, då var de hemma igen från fjällturen (inga inscannade bilder, tyvärr) stod Daniel och diskade. Hans vän Marcus kom och hälsade på och sa förvånat:

- Va, har du diskvecka? Det har de inte börjat med hemma hos oss ännu.

- Det är Kristina, som kommer hem här och håller på, sa Daniel.

Så bra! tänker jag idag ...



måndag 9 september 2013

Ettåringar

Den här veckan får jag kusinbesök, det blir trevligt ...

I helgen var det soligt och varmt och ettårskalas. Så roligt att få vara med och fira Sofia! Hon strålade av glädje över sånger och alla paket -

                                  Bild: Sofia.

och det var roligt för kusinen Knut, som fick prova Sofias presenter. Speciellt när "gåstolen" spelade lite musik -

                                   Bild: Knut.

och Lego är alltid kul, även om de små ettåringarna kryper och ställer till -


men studsmattan var riktigt bra att vara på ...


- Tittut! Här är jag!



fredag 6 september 2013

Ditt bästa sätt

Det händer inte så ofta numera, att jag står vid spisen och rör i grytorna samtidigt som jag håller en bok i handen. Så var det med "Krig och fred" och "Sagan om ringen."

Det har sagts förut, men jag säger det för egen del:

- Läs en riktigt bra bok en gång till.

Jag skulle behöva läsa "Om konsten att samtala" av Anders Engqvist - en gång till.

Det var många år sedan jag läste den, men kanske den viktigaste meningen finns kvar i sinnet:

- Det finns inte det bästa sättet att tala med människor utan bara "ditt" bästa sätt.

Det är säkert det vi behöver veta! Ditt bästa, unika sätt - i precis allt du gör ...

                      Bild: Johannas unika konstverk från 1987.


Med eller utan en bok i handen;

Här ovan är i alla fall solar så det räcker till för hela dagen och hela helgen ...





torsdag 5 september 2013

September

Igår lyste solen från en klarblå himmel och idag är solen åter på väg ...

För ett år sedan lovade vi att vara barnvakter, vid vilken tid som helst, även mitt i natten om det skulle behövas. Barnbarnen Sara och Kalle skulle ju få ett syskon. 

Det blev nästan så! Sent på kvällen åkte vi med bilen till dem - och idag är det ett år sedan lilla Sofia kom till världen. Vilket litet underverk!

Ett litet septemberbarn blev det - precis som Åke är! 

                                   Bild: Farfar Åke med lilla Sofia.


Vackra september! Äpplen i trädet ...

                      Bild: Gyllenkrok Astrakan.

Prydnadsbuskarna i sprakande rosalila ...
                       
                      Bild: Körsbärsbenved.


Det var år 1990, vår Theresia var 6 år och hon gick till närbutiken och handlade en present till pappa Åke. Hon kom hem med ett paket och ett kort, som han skulle få. Det året var det en porslinsflicka med rosa kjol, som han fick.

                                   Bild: Presenter till Åke.

Åke tackade för presenten och öppnade kortet och läste högt - "Till världens bästa mamma."

Theresia blev lite förlägen och sa:

- Jag kan ju inte läsa än!

- Det var fint ändå, sa Åke och tackade.

Och nu står den lilla porslinsflickan där och en gunghäst från ett annat år, i ett vitrinskåp, där man kan se presenterna och undra vart åren tog vägen ...



onsdag 4 september 2013

Fint besök

Idag kommer Barack Obama till Stockholm - vilket historiskt besök!

På tal om besök ...

För ett tag sedan fick jag ett mejl från min syssling Mikael, som jag så oväntat fick kontakt med via nätet. Han skrev och undrade vem hans farfar Bengt möjligen varit på besök hos, en gång i tiden.

- Min farfar Bengt till vänster, känner du möjligtvis igen dom andra?

Jag tyckte, att jag kände igen personerna och huset i bakgrunden, men jag kunde inte säkert dra mig till minnes hur det med säkerhet var. Jag mejlade fotot till min kusin Gunvor och frågade henne, om hon visste.

Ganska snart fick jag svar - och jag blev så glad!

                      Bild: Bengt på besök i Norra Duveled hos Georg. 1941 eller 1942.

Till höger om Bengt står Hanna (Georgs fru) med Oskar Nestor till vänster och Erik Johansson till höger. Döttrarna Stina till höger är gift med Erik Johansson och Elsa är gift med Oscar Nestor. Stina och Eriks dotter Margit, född 1939. Lille Matti är adopterad av Elsa och Oskar Nestor.


Jag var i Småland åtminstone två gånger, som barn. Vi bodde hos min mor Ruts farbror Georg och Hanna. I bakgrunden på fotot är huset, som det såg ut då, på 1940-talet.

Det var släktgården, där Georg och alla hans syskon växt upp, men då de var barn var det ett stort timrat hus.

Jag har bara några minnesfragment av personerna på bilden ovan, men de är så betydelsefulla. Ju mer jag tittar på personerna, desto mer levande blir de och jag drar mig till minnes ...

                      Bild: Jag, mor Rut, Hanna, Georg, moster Alva.

I slutet på 1940 -talet träffade jag Matti, som var en rar pojke, minns jag - och jag lekte med Margit och hennes lillasyster Anita.

Vi bakade tårtor av sand, som garnerades med blommor, och varje tårta visade vi stolt upp inne i köket för de vuxna, som sa:

- Åh, så fina de är!

Då jag var i tonåren träffade jag Margit och Anita igen. De var långa precis som jag och de hade höga klackar på skorna.

- Kan man ha det? sa jag.

- Javisst, svarade de och svängde runt i skorna och såg glada ut.

Det gjorde att jag skaffade mig skor med klackar, även jag, och jag mindes mina sysslingars stolta hållning; Men skorna var smala i tårna på den tiden, riktigt spetsiga och klackarna smala, men så skulle det vara.

Nu skall jag gå ut i solen! Vi får se om vi får något fint besök idag ...




tisdag 3 september 2013

Sommarlov

Igår kväll fick jag ett telefonsamtal, som gjorde mig väldigt glad. Det var barnbarnet Konrad, som är drygt 3½ år nu, som ville prata ...

                   

I slutet på juni var Konrad ensam här i Horndal med oss, men kusinen Rut anslöt snart med sin familj. Konrad skulle sova över två nätter, innan mor Johanna skulle dyka upp.

Han stod på den stora gräsmattan, jag kan peka ut platsen där han stod och sa, nästan högtidligt:

- Jag har sommarlov!

- Ja, det har du! Alla barnen på förskolan har säkert sommarlov nu, svarade jag, och klappade honom på huvudet.

En stund senare sa han:

- Jag har simpuffar med mig, så att jag kan bada.

Jag blev så förvånad. Konrad hade aldrig vågat bada i sjön, då han varit här. Han hade inte ens velat doppa tårna, utan nöjt sig med att sitta på stranden och titta på, då kusinerna och alla övriga badat.

Dagen efteråt, var det i alla fall dags att sätta på badbyxorna och simpuffarna. Solen värmde i badviken och det kunde inte vara bättre förutsättningar för honom att kliva ner i vattnet.

Jag kände verkligen, att nu gällde det, att allt skulle bli bra. Jag var allt lite spänd! Han tog det lite försiktigt i början, men rätt som det var stod han i vattnet till knäna och lyste med hela ansiktet.

- Jag vill låna (den uppblåsbara) giraffen, sa han till Martin, som hjälpte honom upp på den, så han fick åka en sväng.

Sedan var "isen" bruten!
                               
                      Bild: Konrad och Rut.

För ett tag sedan stod Konrad en bit ute i sjön igen och tittade ner på bottnen. Han konstaterade att det fanns många småfiskar, som simmade omkring där nere.

Jag tänkte, att nu blir han väl rädd, men han vände sig om och sa med ett stort leende:

- De är rädda för mig!


måndag 2 september 2013

Tidernas

Minns i september den härliga sommaren, minns i november den ljuva september ...

Igår sa jag till Åke:

- Nu går jag ut på en promenad!
- Hur länge är du borta?
- Det får vi se! Det beror på de nya skorna hur långt det blir, svarade jag.

Så stegade jag iväg med skorna, som väl egentligen är avsedda att springa i. Jag tänkte på 
lördagen då vi var i By kyrka och på hur tiderna förändrats ...


Det var By Folkdanslag, som framförde "Tidernas Bröllop."

Det blev en riktig historielektion, som hette duga. Vi fick höra om seder och bruk i gamla tider och lyssna på brudmarscher och polskor - se tidsenligt klädda brudpar sakta gå fram i mittgången; 

Och till sist beskåda alla bröllopsgäster i folkdräkter, som deltog med förnämliga folkdanser.

                      Bild: By Folkdanslag.

När vi åkte hemåt kändes det, som om vi deltagit som bröllopsgäster på ett riktigt bröllop. Den där varma känslan, som väcktes till liv av Mendelssohns bröllopsmarsch och därmed minnet av vårt eget bröllop, stannade kvar i mitt inre.

Marscher över huvud taget, har alltid väckt varma känslor hos mig. Undra på det! Jag som växt upp med Frälsningsarméns marscher.

                      Bild: Min far längst till vänster. Ytterhogdal, 1940.

Jag kunde inte, och kan inte låta bli, att tänka på min far Bertil. Han som aldrig fått lära sig att spela några instrument, men var väldigt bra på att hålla i en trumma och slå takten ...