Farmors poesibok

Brr, bara 6 grader varmt ute, men solen är visst på väg ...

Igår hittade jag återigen farmors gamla, slitna blå poesibok - och jag bläddrade i den. Det var som en fläkt från en annan tid!

Lydia föddes år 1888 och i poesiboken hittade jag en del datum från år 1906 och framåt. Hon var alltså i sin sköna ungdom, tänkte jag.

Det var små verser, som skrivits under med endast initialer eller så.

Frukta då det är som bäst
Hoppas då det är som värst  / skrifvet av en okänd

Hemliga beundrare, måhända?

Och så hennes lilla mor, som skrivit nedan:

Ros och törne om
hvarandra växer på vår lefnads stig måtte
så Du kunna vandra 
Der ej törnet sårar
endast rosor mot Dig de önskas af Din mamma

Tänk att få läsa farmors mor Clara Albertina Ståhls goda ord - och farmors lillasyster Agnes, som skrivit så rart (nedan).

Ej syster har jag glömt de dar
då vi tillsammans lekte då tiden
syskonblommor bar hur ömt hvarandra
smekte men samma blommor dofta nu
som uti barndomsåren   /syster Agnes

Där fanns även en vers, som jag antog att min farfar A.P skrivit -  och det fanns "klotter" och spår av min far Bertil och hans storebror Justus i poesiboken; Och kanske till och med från mig - det skulle inte förvåna ...

På sista bladet i poesiboken log jag för mig själv.

När du blir gift och får dig en man stoppa
hans strumpor och gör hvad du kan

Skeenda 27/12 1906
Albert Karlsson


Lilla farmor! tänkte jag. Det blev nog många strumpor stoppade på din tid ...