fredag 28 mars 2014

Våren 1979

Idag var Åkes bror Tord här och drack kaffe med oss i solen ...

Vid den här tiden på året 1979 var Kristina inemot 9 år, Daniel snart 6 år och Tobias drygt 3 år. Vi bodde i Kungsängen på den tiden.

                      Bild: Björnbärsstigen 12.


En dag var vi hemma i köket och planterade ärtor i krukor med jord, pojkarna och jag;

Sedan satte de sig och tittade förväntansfullt ner i krukorna och undrade om ärtorna skulle komma upp någon gång.

                      Bild: Tobias, Kristina och Daniel.


Tobias trallade och sjöng nästan jämt. Det var så trevligt! Daniel och Kristina hakade på ibland.

- Ja må hon leva yoghurt i magen, sjöng de.

Det var en text som fanns på mjölkförpackningarna vid den tiden.

*

På TV:n brukade vi titta på "Emil i Lönneberga." 

Då fick vi höra :

- Rotemos till midda, sjöng Tobias.


                         Bild: Tobias.


En dag var jag ute och gick med Tobias. Ett äldre par log mot honom och sa:

- Plockar du blommor?

- Nej, jag plockar tussilago, svarade han stolt och log tillbaka.

*

- Får jag en kram? undrade jag med Tobias.

- Nej, sa han.

- Du får en iallafall, sa jag.

- Nej, du får tillbaka den!

Så höll vi på och gav kramar - och tog tillbaka kramar - 

tills vi skrattade båda två och ramlade ihop i en hög ...


Det var tider det!

Trevlig helg!



torsdag 27 mars 2014

En Dag

Idag har vi hunnit med en del ...

På förmiddagen var vi med ett par vänner till Fors missionskyrka och lyssnade på pastor Nisse Norén, som berättade om "Dag Hammarskölds liv och hemlighet."


                     Bild: Åke och Nisse Norén.


Det är alltid givande att åter få dra sig till minnes alla händelser, som man kan förknippa med Dag Hammarskölds uppdrag som generalsekreterare i FN bl. a - och flygolyckan 1961; 

Men att även få höra om hans barndom, studietid och vänner - mycket levande berättat!

- Min mor fyllde år i november. Jag brukade alltid ge en bok till henne, berättade Nisse Norén. Till julen brukade jag få tillbaka den. Det var liksom en tyst överenskommelse!

Han fortsatte sedan att berätta om boken "Vägmärken", som Dag Hammarsköld skrivit, men som inte kom i tryck förrän efter hans död.

- 1963 fick min mor "Vägmärken" i present av mig. Till julen fick jag tillbaka den, men den blev inte ordentligt läst förrän långt senare, fortsatte Nisse Norén. Då upptäckte jag Dag Hammarskölds resa som människa och djupet i boken!

Och det var något av det innersta, som Dag Hammarsköld lämnade kvar till eftervärlden, tänkte jag.


                                 Bild: Åke tar en paus på vedbacken.


På eftermiddagen var vi ute i trädgården. Åke högg ved och jag räfsade en god stund.


                      Bild: Vintergäck.


Och spillkråkan flög runt ovanför skogen och "spelade" som aldrig förr - och vintergäcken hade åter tittat upp ur snön ...




onsdag 26 mars 2014

En afton med Ann Fernholm

Igår var Åke och jag i Avesta och köpte gardinstänger till fönstren längst nere i huset.

En stund senare var vi på biblioteket för att lyssna på Ann Fernholm. Hon är vetenskapsjournalist och har disputerat i molekylär bioteknik vid Uppsala Universitet.

Jag kände sedan tidigare till hennes bok, "Ett sötare blod, om hälsoeffekterna av ett sekel med socker."

Ann Fernholm började med att presentera sig och avrundade presentationen med en trevlig knorr:

- Jag är ingen ståuppkomiker! Förvänta er inte det!


                      Bild: Ann Fernholm på Avesta bibliotek.


Hon gick fram och tillbaka, talade fort och livligt och intresseväckande. Det handlade om alltifrån vad metabolt syndrom är för någonting - till allt som kan hända med våra kroppar ...

                      Bild: Ann Fernholm.


- Livet tar inte slut för att man slutar äta socker, sa hon. Det finns så mycket gott, som är nyttigare och som kroppen och hjärnan mår bra av. Fet ost t. ex.

Jag bytte några ord med Ann i pausen. Hon berättade lite om bok nummer två, som skall ges ut i september. "Det sötaste vi har."

- I den boken har mina barn varit med och ritat, sa hon och log.

Det var en riktigt trevlig afton, som överträffade många ståuppkomikers roligheter, tänkte jag då vi åkte hemåt i kvällsmörkret ...




tisdag 25 mars 2014

Vårvindar och kalas

Idag hoppar koltrasten omkring på marken och runt omkring är det bofinkar, domherrar, grönfinkar och kvitter ...

                                  Bild: Rut och Knut.

I lördags blev Åke och jag mottagna med stora famnen. Rut och Knut skuttade runt av glädje!

Rut tog hand om vår packning och bäddade med lakanen i stora rummet. Hon ordnade med våra kläder och avslutade det hela med att placera kvällslektyr på våra bäddar. Så omtänksamt!

Åke och jag sov väldigt gott.

                      Bild: Nils och Ellen först!

Dagen efteråt var det ett gemensamt kalas i Grillby för Nils 8 år och Ellen snart 12 år, med tårtor, sång och paket.

                      Bild: Nils och Ellen med kusiner.

Och mitt i alltihopa stod kökssoffan, som mina föräldrar fick i lysningspresent (1941) från Eneboga Gård. På den tiden var den gul, Tänk så många flyttar och händelser den soffan varit med om!

- Har ni hört historien om soffan förut? brukar jag fråga. Åh, så roligt att ni sitter i den soffan just nu!


                      Bild: Åke.


Nuförtiden är det andra slags möbler ...

Igår skruvade Åke ihop våningssängen, som vi passade på att köpa på Ikea i Västerås. Det var ett riktigt "plockepinn", som till sist blev till en stadig säng - och den väntar nu på sina första nattgäster ...


Må så gott i vårvindarna!



måndag 24 mars 2014

Att klättra

I fredags kom Rut hem till sig och sa:

- Mamma, det är tisdag idag, så jag vill ha fredagsmys!

                                   Bild: Knut.

På lördagskvällen kom Åke och jag på besök; Tror bestämt det blev fredagsmys då med! Det kändes så.

Tidigt på söndagsmorgonen vaknade Knut tidigt, som vanligt. Fylld av energi!

Han tränade på att klättra upp på pallen. Vilken bedrift! att hålla balansen.


                                   Bild: Knut och Rut.

Efter frukosten gick jag ut med Rut och lille Knut på promenad i vårsolen - och vi kom till de härliga klätterträden, som Rut och hennes kompis gillar så mycket.

                                   Bild: Knut och Rut.


                                  Bild: Rut.


- Hej mormor! Hej Knut, ropade Rut högt uppe i toppen på ett av träden.

Jag och Knut tittade upp i trädkronan; Och där satt Rut och lyste med hela ansiktet.

Så roligt för Knut och mig, att upptäcka hennes glada ansikte bland alla grenar ...



fredag 21 mars 2014

Farfars släktpussel

För några år sedan forskade jag på nätet. Jag samlade data om min farfar Axel Petterssons släkt, men det mesta försvann i ett datahaveri. I förrgår fick jag hjälp från oväntat håll ...

Det var en ättling, Olle, på farfar Axels sida, som hörde av sig.

Jag hörde många samtal hemma hos farmor och farfar i Hemmet, Eneboga. Det var namn på gårdar och folk, som cirkulerade utan sammanhang för mig.; Men ändå som värdefulla "pusselbitar."

Min farfar var rätt tystlåten av sig, men han inflikade gärna något humoristiskt:

- Ta inte fram någon mer mat! Jag är mätt, sa farmor.

- Men vi då? sa farfar med glimten i ögat.

                      Bild: Emilia, Axel, Henrik, Edla.


Jag kopierade ett foto av Axel och tre av hans syskon (bilden ovan) och skickade iväg det till Olle, vars mor jag var syssling med.

Olles anfader var Axels äldste bror Julius. 

* Erik Julius 1870-1955

* Elin Sofia f 1876
* Per Gunnar f 1874
* Emma Maria f 1872
* Edla Katarina f 1879
* Emilia Matilda f 1881
* Axel Fredrik f 1887. Min farfar.

* Karl Henrik f 1884 

Jag kände till föräldrarnas namn sedan tidigare, som var Per Erik Ersson född 1838 och Maria Katarina Jonsdotter född 1845. 
                               
Igår hittade jag ett foto från 1919, taget någon månad innan min far Bertil föddes den 8 okt. Ett helt nytt kapitel!

                      Bild: Axel, Justus och Lydia. Mannen längst till höger?


                      Bild: Baksidan på kortet.


Jag kommer att få anledning att fortsätta med släktpusslet framöver;

Men nu är solen här igen och snön smälter ihop därute. Dags att återuppliva känslan av vår i de friska vårvindarna ...



onsdag 19 mars 2014

Vår trots allt

Den bästa platsen i vårt hus är avsatsen på övervåningen med skrivbord, dator, tidningar och pärmar -

                                  Bild: Knut på besök.

och fönstret med utsikten mot trädgården och äppelträdet, där det alltid är full aktivitet. Ekorrar och fåglar! Rena skådespelet, som jag njuter av varje morgon ...


                      Bild: Äppelträdet.

Igår kväll var det "Trivselkväll i Horndals Trädgård." Det var dags att få höra om vårsådd och plantering - och att åter få höra trädgårdsmästare Mats Nygren tala om fröer, rötter, jord och solljus - och växtkraftens alla mysterier.

Han berättade om hur vaksam man behövde vara då plantorna är på väg upp på våren. Det hade hade lärt sig genom åren. Någon sa:

- Kan man åka bort då?

- Nja, det är som att ha små barn som behöver mat och passning hela tiden ...


                      Bild: Irene Nygren.

Efter halvtid och kaffe var det Irene Nygrens tur att visa hur man fixar fina buketter och vårarrangemang! Med till synes enkla knep skapade hon vårliga buketter och blomgrupper, som senare blev till vinster i lotteriet.




Jag hittade en fin ampellilja och en del lökväxter, som jag skall ordna plats för idag. Och jag fick en fin vinst! Men ingen gick lottlös hem!


                      Bild: Min fina vinst!



I år är det 30 år sedan paret Nygren tog över här i  Horndal. Det är svårt att hitta på ett bra sätt att gratulera på. Man kan inte ge bagarbarn bröd - och blomsterhandlare blommor;

Men ett stort Tack!

Och Glad Vår alla - även om det snöar därute just nu ..



måndag 17 mars 2014

Bakslag

I ena stunden är det vår, som i fredags då jag mötte Nils vid skolan i Grillby. Vilken vårvärme! Han visade mig vägen genom "Jurrasic Park" och vi tittade på det stora urtidsdjuret av sten och pratade om naturen ...

                                   Bild: Nils i "Jurrasic Park."


I lördags var Åke och jag hemma igen. På natten hade det snöat! Det kändes först som ett bakslag, men snart upplevde vi det som rena fjällsemestern, att sitta omgiven av snö med ansiktena vända emot solen, hemma på tomten.



Idag snöar det igen, men det ser ut som om det lättar.

Jag skall ändå passa på att baka biskvier - en sådan här "bakslagsdag" ...




torsdag 13 mars 2014

Afton röd gör morgon söt

Igår skyndade jag mig ut på altanen för att inte missa solnedgången. Färgerna och ljuset flammade till, speglade sig i isen inne i viken, och snart var tavlan borta ...

                      Bild: Rossen.

Idag på förmiddagen sken solen åter och det kändes, som om jag skulle ut på turné. Vi-kören och Ukulelegruppen skulle medverka i Fors Missionskyrka. Det är ingen lång resa, men ändå!

På kaffeborden stod rara buketter med utslaget blåbärsris - och det blev allsång runt borden, som avslutning.



På vägen hem stannade jag till vid sjön och spanade efter svanarna, som flög förbi i plog igår morse. De verkade vara kvar långt borta i andra änden av sjön.

Hasselhängena lyste gula mot den blå himlen. Så ljuvliga!

                                  Bild: Hassel.


Våren har kommit långt, kunde jag konstatera. Det är hög tid att sätta fröna inomhus och skaffa sättpotatis.


Barnbarnet Kerstin har satt melonkärnor. Nu behöver hon visst få tag på en giraff framöver.

- Jag behöver den, för den skall hjälpa mig att plocka meloner från melonträdet.

Så underbart!




onsdag 12 mars 2014

Ett förvandlingsnummer

Igår var jag på "Öppet Hus."

Vid kaffebordet var det några som frågade mig:

- Var bor ni?

- I huset bredvid, där den gamle sotaren bodde en gång, svarade jag.

Med ens visste de vilka mina svärföräldrar var och var jag och Åke bodde. De berättade att Rune sjöng i samma PRO-kör, som dem en gång i tiden.

- Vid ett tillfälle var hela kören hemma hos Marta och Rune. Vi satt på den stora altanen och sjöng, så att det hördes vida omkring, berättade de.

- Det var annars väldigt många, som besökte Martas fina trädgård, fortsatte de.


                      Bild: Hemmets Veckotidning, Nr 22, 1994.


Ja så var det! Det var en riktig visningsträdgård, som Marta planterade och levde ut sina drömmar i - och Rune var noga med gräsmattorna, tänkte jag.

                      Bild: Marta sitter på gräsmattan. 2003.

        
Långt senare kunde Marta stå uppe på altanen och med humor utbrista;

- På långt håll och med svag syn ser det riktigt fint ut i trädgården.


Vi får väl se hur det blir här i år, men som på Martas och Runes tid blir det aldrig mer;


Och vårens förvandlingsnummer har inte riktigt kommit igång än ...



tisdag 11 mars 2014

Den stora chansen!

I lördags kom solen tillbaka igen och som från ingenstans tittade vintergäcken upp ur marken ...

                      Bild: Vintergäck.

På kvällen var det Melodifestival och Åke och jag satt bänkade framför TV:n. Vi resonerade huruvida Sanna Nielsen eller Ace Wilder skulle vinna eller inte.

- Undrar vad våra barnbarn tycker? sa vi till varandra.

*

Rut, 5 år, som var vår expertkommentator förra året, var denna gång helt inställd på, fick vi höra, att det var dags för Melodifestival igen.

- Jag vill se den stora chansen! sa hon.
*

Hemma hos Kerstin, 7 år, fälldes följande kommentar:

- När kommer de bra låtarna? 

En stund senare ville hon iallafall rösta. Hennes val blev Yohio och Alcazar.  


Nu får vi se och höra hur det går i Köpenhamn för Sanna Nielsen, som vann en knapp seger med låten Undo..

Jag säger:

- Sanna Nielsen, du fick den stora chansen! Det är du värd! Lycka till!




måndag 10 mars 2014

Malena Ernman

I det öppna vattnet har några svanar samlats, men än ligger isen kvar i viken nedanför vårt hus. Det kommer inte att dröja länge förrän sjön är helt öppen och fri från is ...



I fredags kväll var det medlems- och sponsorkonsert med sångerskan Malena Ernman och gitarristen Mats Bergström i Centrumkyrkan i Avesta. 

Åke och jag hamnade på första bänkraden, trots att vi inte kom in bland de första. Fullsatt blev det!

                      Bild: Mats Bergström och Malena Ernman.

Malena Ernman var, som alltid en lysande stjärna! Mats Bergströms mjuka ackompanjemang på gitarren passade förträffligt till den varierande repertoaren.

Vi blev bjudna på en timmes mix av olika musikstilar - alltifrån W. A. Mozart till Duke Ellington. Både allvar och humor blandat! 

                      Bild: Malena Ernman.

- Ni får fotografera - och hosta så mycket ni vill, sa Malena med glimten i ögat.

När konserten var till ända blev det naturligtvis stående ovationer och vi fick ett extra nummer, "Chiquitita."

                      Bild: Göran Edström (ordf. för Avesta kammarmusikförening)) och Malena Ernman, Mats Bergström.


Vi har alltid gillat Malena Ernman, hört och sett henne i Dalhalla - men vad går upp emot att sitta och lyssna en afton på första parkett i Avesta?





fredag 7 mars 2014

Vårvindar

Idag har det varit lite "vårvindar friska, leka och viska" ute och Åke var nere på stranden och eldade pinnar och granris. Han verkade trivas med det och hade svårt att slita sig och komma upp och äta lunch.

- Det är nästan ett tjänstefel, att inte passa på att elda en sådan här dag, sa han.

                      Bild: Åke eldar ris.

Jag tog en vända i trädgården och inspekterade ...

På vägen upp till huset igen överraskades jag av att rabarberknopparna tittat upp ur jorden. Vilka vackra nyanser i rött och orange!


                      Bild: Rabarber.


Temperaturen steg fram på dan, den var uppe i hela 9 grader, trots att solen inte var framme.
                      
I morgon skall det enligt väderleksrapporten bli sol över större delen av landet. Det vill vi se!


I nästa vecka får jag berätta mer om vad vi skall roa oss med resten av dagen.

Det kommer att bli spännande!
-

Trevlig helg!
                                       


torsdag 6 mars 2014

Vi-kören

- Vad heter er kör, som brukar sjunga på Tallbacken och lite här och var, var det några som frågade kyrkomusiker Beata, som alltid spelar då vi sjunger.

- Åh, det är bara vi, svarade hon.

Det var ett fyndigt svar tyckte vi. Nu kallar vi oss för "Vi-kören."

För ett år sedan var jag med kören på äldreboendet och sjöng för Oscar, som fyllde 102 år då. Det var en riktigt fin upplevelse.

I samband med den dagen minns jag att jag bytte några ord med Oscar som sa:

- Du kommer väl och sjunger då jag fyller nästa gång?

- Det är klart! svarade jag.

Och idag var det dags igen, att med glädje sjunga och gratulera till de 103 åren, även om det var en dag för tidigt.  Ett år går fort!




Då jag kom hem igen var jag tvungen att titta till magnoliaknopparna igen. De liknade mjuka videungar nu. Jag hoppas att alla grå dagar denna vinter har varit bra för dem och att vi får se dem blomma framöver, även om vi bor norr om Dalälven där inga Magnolior egentligen kan klara sig.

Det ser jag fram emot med spänning, precis som min svärmor Marta brukade göra en gång i tiden.




Marta växte upp i Blekinge i en mycket mildare zon, men hon gav träden en chans även här - och så satte hon två stycken Magnoliaträd bredvid varandra för säkerhets skull.

Det är väl för underbart, att vissa år blommar de faktiskt ...




onsdag 5 mars 2014

Askonsdagens utmaning

För en stund sedan kom posten med ett brev från Statistiska centralbyrån, en undersökning om hälsa och livsvillkor, som skall bli intressant att besvara;

Annars är det Askonsdagen, dagen då fastan börjar på allvar. Men i vilken form?

Det är välgörande att tänka på forna tiders fasteseder och jämföra med hur vi möjligen tänker idag.

På den tid, som jag var barn och bodde i Göteborg var det alltid ett uppbåd av björkris med färgglada fjädrar utanför affärerna, som man kunde köpa med sig hem före påsk. För mig var det en bild av både allvar och påskglädje, påverkad som jag var av söndagsskolans undervisning, antar jag.


                      Bild: Påskpyntet inventeras.


Vad brukar vi annars lägga in i ordet fasta och Askonsdag? undrar jag. Kan det vara "att klä sig i säck och aska" eller att inte äta av vissa matvaror - eller att ge något av sitt materiella till någon behövande? Eller att skaffa en blommande krukväxt och planera för ljusare tider?


                     Bild: Engelsk pelargon.


På tal om aska, så har den fått en ny betydelse för mig under senare år. Vi tar in ved i huset, eldar med den i vår kamin. Restprodukten blir till aska, som är basisk.

Åke lägger ut askan lite här och var i trädgården och jag ser till att bärbuskarna får del av den.

- Men akta alla växter, som vill ha sur jord, säger jag till Åke. En hel vetenskap är det!


Ungefär så där är det med fastetiden också;

Vi människor är olika, tänker olika, men alla behöver säkert stanna upp någon gång, fråga sig vilken

"jordmån" vi vill vara med att skapa för oss själva och andra -

och förvänta oss att det blir värme, sol och blommor och blad framöver ...





tisdag 4 mars 2014

Semledagen

Idag har jag ägnat mig åt ett protokoll och lite annat som måste göras hemma - och åt att träffa de trevliga tjejerna, damerna, kvinnorna kring kaffebordet på församlingshemmet.

Vi blev bjudna på semlor idag, det är ju Fettisdagen, och det utbröt ett glatt samtal om gamla seder och bruk.

Några sa:

- Bruna bönor och fläsk hörde till den här dagens huvudmål förr. Någon gång under dagen skulle man även äta en rejäl semla med varm mjölk i botten på tallriken.

Vi sjöng lite, som vi brukar - och bytte ämnen ...

Senare frågade Sara om vi visste vilken skillnad det var på strömming och sill.

Jag och flera med mig gissade att strömmingen fiskades i Östersjön norr om Kalmar och sillen söder därom.

- Nej! Sillen har fler revben, svarade Sara. Min make är fiskare. Han vet!

Vi visste inte vad vi skulle tro om det egentligen. Men han hade säkert rätt!





Då jag kom hem igen höll solen på att gå ner bakom husen på udden. Det var längesedan sist! Jag stod en lång stund på stranden och bara tittade med en känsla av overklighet ...




måndag 3 mars 2014

Julrosen

I morse tänkte jag gå ut och leta efter julrosen, som Åke hittade bakom gäststugan i lördags - men i natt snöade det igen, så jag får väl vänta ett tag.

- Så roligt att du hittade en julros och visste vad det var, sa jag.

- Ja den är ju först på våren. Sedan när allt annat kommer, då blir det mer komplicerat, svarade min käre make ...

                      Bild: Julros. Åkes bild. 1 mars.


Igår morse var Åke och jag uppe i vanlig ordning för att se starten på Vasaloppet. Det är alltid en härlig syn, att se den stora massan av skidåkare dra iväg.

I år var det John Kristian Dahl, Norge, som vann loppet.

För 10 år sedan var mor Rut inemot 87 år och hade precis genomgått en höftledsoperation. Det innebar att hon och min far behövde hjälp med det praktiska några dagar. Jag erbjöd mig att sova över hos dem i deras hus, för att finnas till hands.

På Vasaloppsdagens morgon sov jag tydligen ganska djupt, för jag missade att mor och far hade stigit upp. Jag vaknade med ett ryck av att TV:n var påsatt. Yrvaken skyndade jag mig upp;

Och därinne i vardagsrummet satt mina föräldrar inlindade i filtar och tittade på Vasaloppsstarten.

- Sitter ni här och tittar, sa jag, hur har det gått till?

 Vilka stronga föräldrar! tänkte jag, och skojade lite med dem om det.

Det året var det Anders Aukland, Norge, som vann.

Sedan dess har jag alltid återkommit i tankarna till den där morgonen med mor och far;
Ett kärt Vasaloppsminne blev det!


                     Bild: Julros. Åkes bild. 3 mars.

                    
För en stund sedan gick Åke ut och 

kom glad i hågen in med en dagsfärsk bild på julrosen! 

Vilket fint vårtecken! Och vilken glad överraskning för mig ...