Att välja rätt svamp

Det är valdag idag och jag åkte genom Horndal på morgonkvisten. Det var ovanligt många människor ute för att vara en söndagsmorgon ...

De enda plakaten som syntes till för dagen stod vid Hjulet.

Tänk så många gånger jag och alla andra måste fråga sig, vad som är rätt i alla tider och stunder.

Flugsvamparna var glansigt röda och vackra på skogspromenaden igår. Jag tänkte naturligtvis på Elsa Beskows charmiga sagoböcker och undrade för mig själv:

- Varför är de så sagolikt vackra?

För ett par veckor sedan var skogen full av hemtrevliga Karl Johan-svampar. Nog skulle man kunna bo i en sådan svamp och ha Electric Banana Band som grannar, tänkte jag.

- "Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp."

Den stolta fjällskivlingen! Vi hittade många av dem i gräsmattan och lite här och var. Så roligt!

- Men skall man vara stolt? Eller vad är vi stolta över? Men visst har en ätlig svamp rätt att ha en stor hatt.

Hemma i gräsmattan hittade vi även blodriskor i mängd. De var morotsfärgade i roten precis som de skulle vara.

- Är de till för alla som är rödhåriga och livliga?

Jag tänker då osökt på lilla Rut och hennes kompis J, som pratade om politikerna och det stundande valet häromdagen.

- De bara pratar om pengar, pengar, pengar!

- Ja, vem bryr sig om pengar ...

Spara och Slösa

Sommaren är visst slut idag! Kyligt och grått, men det kanske blir bättre ...

Att vara sparsam har väl i alla tider varit en dygd, men ibland går det lite väl långt.

I sommar har vi rensat ut en hel del i våra gömmor. En del tog 33:an i Krylbo emot. Så bra!

Jag hittade förresten en julängel i butiken, som fick följa med hem.

- Det kostade en hel årslön att köpa en radioapparat, berättade mor Rut. Varenda liten sak var värdefull förresten.

- Tänk om en vas eller någon annan sak skulle gå i kras då vi var barn, fortsatte hon. Så bestörta vi blev!

- Handlaren skall också leva! brukade far säga tröstande.

Ja, sparsamheten "och att vara rädd om allt" var verkligen en dygd.

Jag kan minnas seriefigurerna Spara och Slösa, som vi fick läsa om i Lyckoslanten då vi gick i skolan. Så sedelärande!

Flickan Slösa var en riktig slarva. Flickan Spara hade ljust hår och var alltid en förståndig och glad flicka.

                                         Bild: Johanna 1989.


Med denna bakgrund om sparande, kan man väl ana att många som satt i TV-sofforna (1961) reagerade starkt.

Det var en livlig TV-debatt, som jag minns så väl, mellan journalisten Willy Maria Lundberg och inredningsarkitekten Lena Larsson.

Willy Maria stod för kvalitet och sakers livslängd, medans Lena talade för "slit och släng"- idealet.

Lite som Spara och Slösa i ny tappning.

Jag gillade Willy Maria, som stod för hållbarhet och konsumentupplysning, märkte jag med tiden.

Numera tänker jag ofta på morfar Hjalmar. Han tröstade sina barn med att saker kan gå sönder och det hade handlaren glädje av.

Men chiffonjen i pyramidmahogny från morfars barndomshem i Duveled har blivit lagad och vårdad -  och numera har den hamnat hos oss.

Det känns fint ...