tisdag 30 augusti 2016

Sista dagarna i augusti

Tänk! att vi redan är på sluttampen av sommarmånaderna.

I går regnade det mest hela dagen, men Åke bar in ved i vedboden ändå ...


Idag fortsatte han med veden, medans ett par killar var uppe vid vägen med en fantastisk hissanordning.

Kabeln i stolpen monterades ned så elegant. Avverkningen av träd och sly skall väl komma igång igen efter Grönsinkavägen.


Kyliga nätter har det varit, men i lördags sken solen och vi fick besök av Tobias och Kerstin.

Så trevligt att kunna sitta på bryggan en stund och prata.


- Kan man bada? undrade Kerstin, som hade baddräkten med sig.

- Det går nog, svarade jag, fast jag undrade allt.

- Åh, så kallt!

- Du gör som din farmor, skrattade Åke. Man får bestämma sig!

Han hoppade ned i vattnet. Då vågade även Kerstin doppa sig och simma runt.

- Så modig du är, ropade jag.

                      Bild: Konrad med kusiner.

På söndagen åkte vi till Uppsala på kalas.


Det har blivit en tradition att fira Konrads födelsedag lite extra på sommaren, eftersom han är ett Juldagsbarn. Jag tror han gillar konceptet!


Fast lille Knut, som just fyllt fyra år, tyckte nog att det var väldigt egendomligt att han inte var huvudpersonen denna gång.

Men till slut så blev det tårta även för honom - och de glada minerna kom tillbaka ...

Så väl!







lördag 27 augusti 2016

Sydliga vindar

Idag värmer solen åter, även om vinden tar i rejält från söder ...

Häromdagen var jag hos hårfrisörskan och regnet hällde ner utanför fönstret.

Jag sa:
- Jag har redan sett några löv, som är gula.
- Nej, så tråkigt!
- Men för konstnärer är det fint, svarade jag. De brukar visst säga, att sommaren liknar mest grön spenat.
- Spenat är ju gott, svarade hon - och så log vi genom spegeln emot varandra.

                                            Bild: Squash-plantan.

I Horndals ICA-butik, sa tjejen i kassan ungefär så här:

- Har sommaren varit bra?
- Ja det tycker jag. Vi har iallafall inte svettats ihjäl, svarade jag och log.
- Nej, så kan man säga. Vi får väl hoppas på en fin höst, sa hon uppmuntrande med glatt ansikte.

Det är så lätt att glömma bort de "annorlunda" dagarna, som varit, tänkte jag på hemvägen.

Tur att jag fångat några av dem på bild.

                                            Bild: Knut studerade humlorna.

Som den där dagen då barnbarnen Rut och Konrad öppnade ett SPA i vardagsrummet. Knut var väl med på ett hörn, han med.

Synd att jag inte har priserna kvar för behandlingarna, men det var riktiga lyxpriser, må man säga.

Det kostade flera tusen kronor för varje behandling - med monopolsedlar.


Några dagar värmde solen.

Åkes bror Olle med familj var här och vi badade i sjön - och roddbåten fick komma ut på vattnet.


En vindstilla dag satt jag på bryggan och pratade med min bror i telefonen. Jag berättade om hur vackert väder vi hade just då. Han sa:

- Skicka en bild på det!


Men nu är det snart dags att förbereda för maten och att sätta på kaffet och plocka i ordning på altanen.


Vi får snart besök!

Jag känner mig glad, som solrosen utanför i backen ...

Trevlig helg!



torsdag 18 augusti 2016

I början på augusti

Juli månad bjöd på omväxlande väder och en hel del sol, men nu säger jag:

- Så här kallt och ruggigt brukar det väl aldrig vara i augusti månad?


Men en morgon sken solen - och solrosen lyste gul mitt i gräsmattan, tack vare att Åke varit försiktig med gräsklipparen.

Tänk att ett solrosfrö slagit rot av alla hundratals frön, som fåglarna sprätt omkring i vintras.
                      
                                Bild: Kusinträff.

En lördag var vi inbjudna till Kerstins 10-års-kalas, men vi kunde inte vara med. Jag ringde och förklarade läget och sa:

- Du förstår Kerstin, vi har mina kusiner på besök hos oss här i Horndal.

- Ja, man kan ju inte åka ifrån sina kusiner, svarade Kerstin så förstående.

- Nej, det har du rätt i! Och du har väl dina kusiner hos dig?

- Jaa! kvittrade hon glatt.



Några dagar senare kom yngsta dottern med familj och hälsade på.

 Vi smakade på vinbären, vi var i det "fallfärdiga" tunnelväxthuset och hittade små tomater.

Och mitt i alltihopa var jag några dagar på akvarellkurs hos Meg Ersbacken-Engman i lilla Dicka.


Knut och jag plockade upp potatisar i landet en dag - och de var mycket finare än de potatisar, som jag målade i akvarell.

Men roligt var det ...



tisdag 2 augusti 2016

Det skall vi göra någon gång ...

- Vi vill åka i vattenrutschkanan! Snälla! Stanna!

- Ja, det skall vi göra någon gång, brukade Åke och jag säga till våra barn då vi passerade Fagersta på 1980 - 90-talet och var på väg till eller ifrån farmor Marta och farfar Rune i Horndal.

Nu är våra barn vuxna och vi stannade aldrig till vid vattenrutschkanan i Fagersta ...

                      Bild: Kolmården 1990.

Tänk så vanligt det är att man säger:

- Det skall vi göra någon gång.

Och jag tänker på vännen Karin i Eskilstuna, som alltid var en sann glädjekälla, som kunde säga:

- Vi får träffas i Arboga och besöka ett trevligt kondis, så vi får prata och umgås du och jag.

- Ja, det får vi göra, sa jag. Det bli ungefär halvvägs från Lindesberg.

Åren gick och inte kom Karin och jag till Arboga någon gång, fast vi hade väldigt trevligt med våra fantasier om kondisbesöket.

Med tanke på att det ofta blir så där - att någon gång inte blir av - kan man ändå vara glad över att man haft telefonkontakt eller så.

                      Bild: Far Bertil, mor Rut, Åke och Karin. Julen 1995.

För något år sedan blev Karin drabbad av både sorg och sjukdom. Jag ringde till henne och sa:

- Hur mår min lilla sånglärka?

- Åh! det är inte mycket med min sång nuförtiden.

- Hur är det med dig min kära koltrast? sa hon sedan till mig.

- Jo, det är ganska bra. Jag skall sjunga med kören om en stund.

Och mitt i alltihopa så kunde vi skratta och nästan känna oss som sångfåglar båda två.



Det finns mycket gott att säga om Karin, men nu har hon avslutat sina dagar - och jag är tacksam över att jag fick ha henne som vän i många år.

- Du kan väl komma hit! sa hon för ett par veckor sedan i telefonen.

- Det är klart att jag kommer! Jag flaxar iväg till dig! Du vet, att det är inte så svårt för mig ...