onsdag 28 oktober 2015

Vintern får vänta

Idag är naturen rimfrostig och vacker, men vintern får vänta ...


Först skall väl alla löv hamna på marken. 


Och det går undan nu. 

                      Bild: Daniel och Tobias på torpet i Sällinge. 1979.

Precis som det gjorde, då våra små pojkar hjälpte morfar med höstsysslorna 1979 - 

och då jag engagerade mig för framtidens elförsörjning.

                      Bild: Kärnkraftsmotståndare på Sergels torg. 1979.

Det är svårt att förklara, så här i efterhand, vilket enormt engagemang det var för eller emot kärnkraften hösten 1979 - och på våren 1980 inför kärnkraftsomröstningen.

Det var väl egentligen inte så konstigt att svenskarna var oroliga efter oljekrisen 1973 och kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979.

                      Bild: Huset byggdes ut och om 1975.

Jag minns att jag sa till mina svärföräldrar, då de började planera att bygga ut fritidshuset här i Horndal:

- Hur kommer ni att värma upp huset?

Det blev elvärme och en öppen spis så småningom.



Och nu bor vi i detta hus - Åke eldar i vår kamin och värmepumparna går -

och snart skall vi få besök av några höstlovsfirare ...



onsdag 21 oktober 2015

Hösten 1993.

Den här hösten kommer vi att minnas länge, så fint som vädret varit.

Samtidigt märks det att vintern är på väg. Flugorna surrar i fönstren, talgoxen letar sig in på altanen -och vad är det som låter uppe på vinden ...


- Nu är du allt dum, sa Åke till talgoxen, som flög inne på altanen för ett par dagar sedan.

                      Bild: Gusselby asylskola. 1993.

Hösten 1993 var en väldigt fin höst, det kommer jag väl ihåg. Jag arbetade på asylskolan i Gusselby då - och cyklade dit och hem i strålande sol.


Och Daniel flyttade hemifrån samma höst till Stockholm.

Så tomt det blev för oss alla!

-  Den ena efter den andra flyttar. Det gäller att ta vara på varandra medan man har barnen kvar hemma, tänkte jag.

                     Bild: Kojbygge! Daniel och Theresia.

- Daniel, när du flyttar, så får du räkna med att en del ungar kommer och hälsar på dig, sa Theresia.



Efter höstterminens slut stängdes asylskolan för gott - och det blev en vit jul med mycket snö -

och hela familjen var samlad igen runt julbordet.


Det var ett underverk att jag hann med.

Nog var jag ganska trött!


- Du är en ganska gammal mamma, sa Theresia mjukt.

Men jag tycker om dig ändå ...



fredag 16 oktober 2015

Gyllene dagar

Soliga men snuviga dagar! Vad gör man mer än hoppas på bättre tider?


Jag satt utanför vedboden en dag och blundade - och kikade emellanåt på Åke som fraktade upp ved till huset;


Gick ner till stranden och beundrade den spegelblanka sjön.

Igår morse mådde jag bättre och for söderut.


Dimmorna lättade över vattendraget i Fors, trots rökpelarna från pappersbruket inte långt därifrån.

                     Bild: Stora Ensos pappersbruk i Fors.

Då jag kom fram till Grillby med bilen lastad med tunga lådor, mötte jag Kristina.

- Ställ dig bredvid höstastern, som kommer från Horndal från början, men som inte vill blomma hos oss, sa jag innan jag åkte hemåt några timmar senare.


Och nu är det fredag igen och jag skall plocka fram lite kött ur frysen -

och kom samtidigt att tänka på vilka roliga lådor man kunde hitta i frysen en gång i tiden, då våra barn bodde hemma.



Jag undrar vad det var i plastburken 1992? 

Kommer inte ihåg ...




tisdag 13 oktober 2015

Ett samtal i mobilen

Vilka fina dagar det kan bli emellanåt, med sol och glada sländor i luften - och sprakande höstfärger, som igår ...

                                            Bild: Lönn och ask.

Jag passerade träden efter stora vägen och kom att tänka på den där gången, som vi skulle måla en höstbild i skolan. Vi målade färgglada trädkronor med vattenfärger och stammarna med kolkrita;


Och jag tänkte på Kerstin 9 år, som ringde upp mig häromdagen, eftersom de väntade på efterrätten hemma hos dem.

- Vad blir det för efterrätt? undrade jag.

- Det vet jag inte. Det är en hemlighet, som pappa och Ellen håller på med.

- Hur har du det i skolan då? undrade jag

 Bra! svarade hon. Vi har en REKO-vecka i skolan.

Jag undrade vad det kunde vara och fick veta att man skulle lära sig att göra mot andra som man själv vill bli behandlad. Gyllene regeln heter det.

- Man skall vara snäll! fortsatte hon. Inte bara denna vecka.

- Men du är ju en snäll flicka, sa jag. Så det är väl inte så svårt?

Det skrattade hon gott åt.



- Vad har du gjort idag farmor? fortsatte Kerstin.

- Jag har städat. Jag hittade en teckning, som Rut ritat till mig.

- Jag har också ritat en till dig.

- Så roligt! sa jag och undrade när jag skulle få den.

- Det blir nog till julen, sa Kerstin.


Ja, det står inte på tänkte jag och log;


Men nu skall jag snart titta på "banankanalen" som lilla Sofia brukar säga - 

och som jag gillar att kalla våra TV-kanaler nuförtiden ...







torsdag 8 oktober 2015

Att hinna med

Torsdag. Jag kom just hem från dagens körtillfälle och känner mig lätt om hjärtat. Tänk att sången, musiken, nya bekantskaper - och de äldre på Tallbacken kan liva upp ...


Man kan inte alltid hitta lugnet i tillvaron, speciellt inte om man har småbarn, arbete, föräldrar som behöver stöd - och samtidigt ser allt som behöver göras hemma och borta; Jag minns det!

Bilden ovanför gillar jag. Skogens stillhet ger mig alltid nya tankar och för varje gång, som barnbarnen är här och plockar kottar, pinnar och kanske några blåbär i skogen, så trivs jag lite extra tillsammans med dem.

                      Bild: Mulledag i Lindesberg med Johanna och Theresia, 1989.

Hur klarar vi egentligen av att alltid vara i farten? Det växlar naturligtvis med åren.

                      Bild: Sommarens sista vallmo.

Tänk att få stanna till vid ett gammalt träd som ligger pladask i skogen, som med sin vishet kan berätta att vi faktiskt lever, men ibland behöver strategier för att hitta lugnet och glädjen i tillvaron ...

PS.
Vem prioriterar förresten bekantskapen med Svetlana Aleksijevitjt, 2015 års nobelpristagare i litteratur?





tisdag 6 oktober 2015

Bonusdagar

I natt var det frost därute.

Det är hög tid, att ta in pelargonerna från altanen och att städa färdigt på tomten, trots att den egentligen aldrig blir färdigstädad ...


Igår strålade solen på trädtopparna. Så effektfullt och grant!


Bakom gäststugan bland alla bladen hittade jag fotbladens välformade frukter -


och benvedens röda och rosa lyktor glittrade i solen - 


och buskmagnolians hundratals kottar, som borde varit äpplen istället.


Vi fick nämligen inga äpplen på våra träd i år, men som väl var både svamp och bär i skogen.

Konrad visade stolt upp svamparna, som han varit med och plockat i helgen. Flera fina karljohansvampar bland annat.

                      Bild: Konrad och Rut bjuder på en åktur med "färjan."

Vi hann med lite sol på bryggan också. Det kändes som en extra bonus.


För att inte tala om då Rut kom springande och sa:                              

- Jag vill ha ett fuskespö, jag menar ett fiskespö.

Ni kan tänka er, att det satte igång oss andra att berätta fuskehistorier om fuskare och att man behöver fuskekort ...




lördag 3 oktober 2015

Blogg

En del regn, men även soliga, ljuvliga dagar i september - och nu är det redan oktober månad.

För tre år sedan började jag att blogga - och jag undrade hur det skulle gå till.

Idag kan jag titta i backspegeln och säga:

- Det var något nytt!

Jag firar "bloggen" med några nytagna bilder.

                      Bild: Dagens blombukett!

Igår och för en stund sedan fick vi besök av barn med familjer ...


Tänk så bra att vi har en koja under trappan, som är så rolig att vara i och till sådan glädje.

- Får jag en kram Knut? (En hundradels sekund senare).

- Nu näcker det!



Men nu tar helgen över och solen skiner, som om det vore sommar - och vi får se vad vi kan göra därute ...


Trevlig helg!