Hösten 1993.

Den här hösten kommer vi att minnas länge, så fint som vädret varit.

Samtidigt märks det att vintern är på väg. Flugorna surrar i fönstren, talgoxen letar sig in på altanen -och vad är det som låter uppe på vinden ...

- Nu är du allt dum, sa Åke till talgoxen, som flög inne på altanen för ett par dagar sedan.

                      Bild: Gusselby asylskola. 1993.

Hösten 1993 var en väldigt fin höst, det kommer jag väl ihåg. Jag arbetade på asylskolan i Gusselby då - och cyklade dit och hem i strålande sol.

Och Daniel flyttade hemifrån samma höst till Stockholm.

Så tomt det blev för oss alla!

-  Den ena efter den andra flyttar. Det gäller att ta vara på varandra medan man har barnen kvar hemma, tänkte jag.

                     Bild: Kojbygge! Daniel och Theresia.

- Daniel, när du flyttar, så får du räkna med att en del ungar kommer och hälsar på dig, sa Theresia.

Efter höstterminens slut stängdes asylskolan för gott - och det blev en vit jul med mycket snö -

och hela familjen var samlad igen runt julbordet.

Det var ett underverk att jag hann med.

Nog var jag ganska trött!

- Du är en ganska gammal mamma, sa Theresia mjukt.

Men jag tycker om dig ändå ...