torsdag 30 oktober 2014

Nöjen

Den här veckan är det ovanligt mycket sång och det är trevligt ...

I morse då jag åkte iväg för att sammanstråla med "Vi-kören" var det frost på marken, men solen tittade fram.

Jag hade tid att hoppa ur bilen vid Horndals Brukspark och stod där en stund och tittade på det vackra färg- och ljusspelet i allén.

                      Bild: Horndals Brukspark.

Då jag kom hem igen efter körutflykten till äldreboendet i Fors bl. a hade spåren av frost försvunnit på marken - och boken bakom vår gäststuga stod i sin fulla prakt i solen; Och jag stannade till!

Jag tänkte på mannen som jag träffat i Fors, som sa:

- Den 30 oktober brukar det alltid vara fint väder! Då brukar vi dricka födelsedagskaffe ute!

                                  Bild: Bok.

- Härliga nöjen! Att träffa nya människor, lära sig hitta till nya platser, att hinna uppleva naturens växlingar, att sjunga i kör - och komma tillbaka hem igen till Åke som hade kaffet på gång.


                      Bild: Tobias, farmor, farfar och mormor. 1979.

På tal om nöjen!

Då vår Tobias var inemot fyra år satt han ibland med måttbandet i handen och tränade på sifferföljder, precis som Daniel gjorde i samma ålder.

Tobias gick sedan vidare i matematikens värld och bläddrade, metodiskt i tjocka böcker, sida för sida - och berättade för mig vilka nummer, som stod på varje sida.

Det var riktigt rofyllt och trevligt att lyssna på ...






måndag 27 oktober 2014

Vårvindar

Idag är det är svårt att tänka sig att vi redan har ställt om klockorna till vintertid - och att  vår kör börjat öva in sånger till föreställningen "Karl-Bertil Jonssons Julafton" ...

Vindarna är ljumma och det är 14 grader plus.


På förmiddagen var jag ute på en promenad i skogen. Det är bäst att passa på!

Under stubbar, stenar och rötter skymtade ingångar till underjordiska bon fram - och håligheten på bilden ovan stannade jag till vid.

Det var något sagolikt, vackert över det hela, som en tecknad barnbokssaga av Elsa Beskow - och jag tänkte på "Tomtebobarnen" som levde mitt i naturen - och hade mössor, som var röda med vita prickar.



En bit längre bort stod den ståtliga granen, som så länge jag vet, omfamnat en stor sten med sina starka rötter. Så fantastiskt!

Där i närheten brukar det alltid finnas kantareller - och idag fanns det en!



Genom ris och snår och över stock och sten - inte alls långt bort, men ändå härligt att efter en god stund få se vårt röda hus skymta fram i skogsbrynet ...




torsdag 23 oktober 2014

Flaggdag

I morgon är det flaggdag. Det är FN-dagen och "Barnkonventionen för barn och unga" blir säkert en del i firandet i skolorna och på andra håll - och jag minns ...



Jag gick i klass 5 på Ånässkolan i Göteborg. Vår lärarinna Ester Gustavsson berättade om jordens länder och folk, som genom representanter i FN samarbetade för att världen skulle bli bättre och fredligare. Det verkade väldigt egendomligt!

Jag minns att hon pratade om barnens situation i krig och nöd med stort engagemang - och sedan fick vi rita och måla något, som handlade om FN:s arbete i världen.

Min teckning minns jag så väl. Jag målade fyra stora ansikten bredvid varandra; Ett brunt, ett gult, ett rött och ett vitt. Mycket exotiskt!

Det var nog ingen av oss barn, som någonsin sett en livs levande människa från någon annan kontinent. Det närmaste vi kommit andra länder och folk var kanske i Pippi-böckerna ur Astrid Lindgrens fantasi.
                                  Bild: Greklands flagga.


En gång i början på 1950-talet samlade vi in kläder i skolan för att skicka till Grekland. Jag sa till mor:

- Får inte barnen i Grekland något wienerbröd någon gång?

- Det tror jag inte, svarade hon.

Det tyckte jag var sorgligt! Mor som bakade fantastiska wienerbröd.

                     Bild: Hibiskus från Grekland.


Jag vände och vred på min rosa klänning med vit krage och grön rosett, som vi skulle ge bort och jag sa:

- Jag sätter en säkerhetsnål i fickan. Det kan väl vara bra att ha?


Och så blev det - 

och den enkla handlingen lärde mig något litet om omvärlden ...





tisdag 21 oktober 2014

Vardagslycka

I eftermiddags var det åter dags att träffa de rara damerna vid en kaffekopp i församlingshemmet ...

Denna gång pratade vi bl a om vad vardagslycka kan vara  för oss; Och jag försökte tänka mig in i vad det kunde vara för de andra - och för mig. Många vinklar på temat blev det!



- Hur grått och trist det än är där ute, så kan en liten promenad i naturen kännas, som vardagslycka för mig, sa jag.

I morse var jag ute i skogen och blicken sökte efter varma höstfärger. De glimmade fram lite här och var.

Jag passerade den stora myrstacken. Alla ingångar till den bruna stacken verkade vara stängda och myrorna låg säkert i dvala långt nere under marken, tänkte jag.



På marken lyste den mjuka mossan i intensivt grönt - och jag hittade några fina höstkantareller.

I trädkronorna hördes fågelsång. Jag kände mig glad då jag promenerade hemåt igen.

Jag satte svampkorgen på altanbänken och drog mig till minnes en dag i somras ...



Det stod en träspegel på altanbänken, som någon av barnbarnen burit dit.

- Vem är vackrast i landet? sa någon av oss till Kerstin, som stod i närheten. Titta efter i spegeln!

Kerstin kikade försiktigt i spegeln, tycktes nästan bli förvånad över att möta sin egen spegelbild - och hon skrattade gott en lång stund - och vi med henne.

Därefter var det både den ena och den andra, som ställde samma fråga, som Kerstin.

- Vem är vackrast i landet?



Den gamla sagan om Snövit var ju riktigt rolig i vår tappning ...





måndag 20 oktober 2014

Brytningstid

Häromdagen sa jag till några vänner:

- Så synd att höstlöven regnar bort. Man hinner inte njuta av höstfärgerna och allt det vackra.

- Men för dem som skall ta hand om löven är det bra, småskrattade en av dem.

Ja, det finna alltid två sidor av allt, tänkte jag.

I lördags var det iallafall uppehållsväder och en lämplig dag att sköta om mors och fars grav i Lindesberg.

                     Bild: Årets Industriminne. 2010.

Jag tog en avstickare över Guldsmedshyttan och besökte Stripa gruvområde, där det hade hänt mycket sedan jag var där sist;

Och den stora dag då det beslutades att området med dess byggnader skulle räddas för eftervärlden.

Det var oerhört spännande att få se sorteringsverk, gruvlave och gamla byggnader - på god väg resa sig upp ur förfall och glömska. Otroligt!

                      Bild: Stripa gruvområde, sett från infarten.
                  

Och det var väldigt lyckat att caféet var öppet just då. Väl värt att rekommendera!




Igår tog jag min inhandlade ljungkruka, bröt några kvistar i trädgården och satte alltsammans i en stor kruka. Jag tyckte det blev riktigt fint och tänkte "omelett" och log för mig själv.


Jag tänkte på barnbarnet Konrad som vi besökte för några dagar sedan hemma hos sig.


- Får jag ta en bild på dig? undrade jag innan vi skulle åka hemåt.

- Omelett! sa han och  hela ansiktet sken upp ...





torsdag 16 oktober 2014

Är det vinter i morgon?

I förrgår sattes snöpinnarna upp efter stora vägen - och i morse kändes det isande, kyligt, som om vintern var nära ...

Jag skyndade iväg till äldreboendet för att sjunga med Vi-kören. Alltid lika roligt!

                     Bild: Trappan upp till stora vägen.

Det var för tio år sedan! Åke och jag skulle roa barnbarnen Emanuel (5 år) och Elias (3 år) en gråkall lördag. Vi tyckte det kunde passa att vara inomhus och vi tog med dem till Naturhistoriska Museet -  vi fick sällskap av vår yngsta dotter, som bodde i närheten vid den tiden.



Det var dinosaurierna, som lockade! Båda pojkarna tittade på de kläckta äggen och dinosaurieungarna - och de sprang runt och tittade på allt.

                      Bild: Emanuel och Elias.

På vägen därifrån fastnade vi i shoppen! Och mjukis-ormarna fick följa med hem.

                                  Bild: Naturhistoriska Museet i bakgrunden.


Kallt och ruggigt var det!

- Är det vinter imorgon? 
Det blir aldrig vinter! 
Jag vill ha min vintermössa! 
sa Elias otåligt några dagar senare. 



Och idag undrar jag (ungefär) detsamma -

 och vill sätta mig framför den sprakande brasan, som Åke tänt ...



måndag 13 oktober 2014

Tankar en oktoberdag

Idag är det älgjakt i skogen och mulet väder, men ändå en vacker dag med guldskiftande träd och en och annan blomma utanför knuten ...

                      Bild: Kärleksört.

Vi bodde som nygifta på Åsvägen i Avesta. Inte kunde vi ana då, att vi skulle flytta omkring till olika platser - och omsider komma tillbaka till kommunen. Åke slutade arbeta på Avesta Jernverk. Han skaffade ett nytt arbete med nya utmaningar - och vi väntade vårt första barn.

                      Bild: Grindtorp. Svensk Fastighetsförmedling.


På nyåret 1970 gick flyttlasset till Täby.Snödrivorna låg djupa utanför husen.

Vi bodde i det lägre huset (till höger på bilden ovan) och vi hade det höga huset (till vänster på bilden) som utsikt från köksfönstret. - och jag undrade hur det egentligen såg ut under all snö.

Då vårvärmen kom smälte snön bort och asfalten kom upp i dagen. Det var trots allt en upplevelse att bo så där en tid - och jag gillade att promenera med Kristina i barnvagnen.

                         Bild: Tobias och Daniel åker med häst och vagn. Ekhammar i bakgrunden.

På hösten 1971 fick vi flytta till en HSB-lägenhet i Kungsängen. Husen var alldeles nybyggda.

Jag (vi) fick en kolonilott bakom vårt hus på Mullbärsstigen. Det var bara en liten jordplätt på ca 50 kvadratmeter, men ändå. Vilken lycka! Jag och Kristina var där och grävde, sådde och planterade.

Vår närmaste granne både på koloniområdet och i trappuppgången brukade ringa på vår dörr, speciellt på höstarna. Han sa med stolt och lycklig min:

- Titta här! Jag måste visa vad jag hittade i skogen idag. Stolt fjällskivling och ...

                      Bild: Citronslemskivling.


1976 flyttade vi upp till Björnbärsstigen på samma område. Då var även Daniel och Tobias med i bilden.

Där var en ny granne, som även han brukade ringa på dörren, speciellt på höstarna. Han sa med stolt och lycklig min:

- Titta vad jag har hittat i skogen idag. Stolt fjällskivling och ...


Jag tänker ibland på svampkännarna, som vi hade som grannar, som lärde oss en del om svampar - och jag tänker på svärmor Marta, som lärde mig att känna igen citronslemskivlingen.


Nu väntar jag på att älgjakten snart skall vara över.

Det finns säkert höstkantareller i skogarna som väntar ...





onsdag 8 oktober 2014

Hemma igen

Idag lovar jag att avsluta mitt Rhodoskapitel ...

Den finaste dagen var nog då vi var i Lindos och promenerade upp till ruinerna av Athenas tempel allra högst uppe på berget -


och fick sällskap av ett stort antal åsnor, som bar upp "modiga" turister på sina ryggar. Men -



igår var det roligt att åter få träffa vännerna här hemma. Det var dags för oss damer att samlas till "Samtal över en kaffekopp" i församlingshemmet.

Det var Sara som höll i samlingen och hon ledde bl. a in oss i ett samtal om Stefan Einhorns senaste bok "De nya dödssynderna" ...

Då jag kom hem en stund senare lade jag undan de två sista pocketböckerna, som jag köpte på Arlanda inför resan till Rhodos. "Alfabeten som kunde räkna" kändes ganska långtråkig - men boken "Min mormor hälsar och säger förlåt" hade en del att säga mig. Så kan det vara med böcker!




Nu ser vi fram emot en fin höst för oss alla ...



Häromdagen möttes vi av den färgsprakande synen på bilden ovan.



Ofattbart vackert!





tisdag 7 oktober 2014

Söndag på Rhodos

Det tar tid för mig att komma hem på riktigt i tankarna ...

Vi plockade ihop våra badkassar och gick ut. Åke sa:

 - Vänta här!

En stund senare raggade han upp mig! Han vevade ner rutan på hyrbilen och ropade:

- Skall vi ta en tur? Har du med dig vad du behöver?

    Bild: "Valley of butterflies."


Vi hamnade ganska snart någonstans på öns mitt, med dess serpentinvägar, som slingrade fram genom säregna barrskogar och en härlig grönska. Första stoppet blev i den vackra "fjärilsdalen."

Det var ett fåtal rödskimrande fjärilar, som fladdrade förbi oss i dalen, sent på säsongen som det var; Ändå, en stor upplevelse!


Vi fyllde på friskt källvatten i våra vattenflaskor vid nästa stopp. De sju källorna!

Senare badade vi i havet, på östkusten. Jag sa med ett skratt, då jag med stor möda kom upp på land igen:

- Det var allt ett väl äventyrligt badställe det här med alla klapperstenar att forcera, men nu har jag iallafall badat i havet. Och det var härligt!



På kvällen avslutade vi dagen med picknick uppe på berget Filerimos. Vi hälsade på påfåglarna, som huserade där bland alla sevärda byggnader och planteringar.

                       Bild: Klostret från riddartiden.

Vi besökte det gamla klostret -

                                          Bild: Korset (18 m högt) byggdes av italienarna 
                                                   före andra världskriget och restaureras nu.


och tittade på utsikten från det stora betongkorset, som brukar lysa på nätterna.



Och undrade varför ett av de vackra träden i närheten stod innanför stängsel ...



Vilken innehållsrik söndag!





måndag 6 oktober 2014

Lördag på Rhodos

Solen sken, men vi var fundersamma över vad det skulle bli för väder under dagen, men vi sa till varandra:

- Vi åker till Rhodos stad med bussen, så får vi se hur det blir ...

                                  Bild: Bouganvilla.

Vi möttes av de väldiga murarna runt Rhodos gamla stadskärna.



Det kändes nästan som om vi hamnat i Visby, även om murarna där är något lägre.


                      Bild: Stormästarens palats.

Högt ovanför - Johanniterordens stormästares palats från tidig medeltid. En mäktig byggnad!



Vi promenerade i gränderna på de stenbelagda gatorna och passerade affärer och matställen - och många fotograferande turister med fotriktiga skor...



Rätt som det var började det åska och regna - och vi hade glömt våra paraplyer på hotellet.

Folk skyndade in i affärerna för att köpa regnkläder och paraplyer - och Åke fick tag på ett prickigt paraply till mig.

Försäljaren såg väldigt nöjd ut och jag sa till honom:

- A very nice day!

Han log - och jag tror att han förstod vad jag menade.

Därefter skyndade vi oss till busshållplatsen tillsammans med många andra. Bussen kom omsider!

Alla rusade framåt, som i panik, för att komma med på bussen. Det verkade som om klungan höll på att drunkna i havets vågor!

Åke och jag var bland de allra sista, som kunde tränga oss in i bussen. Vi fick stå i mittgången och vi höll i oss krampaktigt.


Kan man tänka sig? 

Plötsligt reste sig två ungdomar upp och överlämnade vänligt sina platser till Åke och mig.

Det var oväntat! Vi som gått och inbillat oss att vi fortfarande var unga!


Vi blev iallafall väldigt glada över att få sjunka ner på sittplatserna ...



                                     

fredag 3 oktober 2014

Dag ett och två på Rhodos

Jag vaknade lite yrvaket i morse och blev förvånad över att vi var hemma i vårt hem igen.

- Ja, just det! Efter en innehållsrik vecka på Rhodos, där vi aldrig varit tidigare ...

                                  Bild: Hibiskusblommor utanför hotellet.

Den första dagen köpte vi varsin solhatt och bekantade oss med omgivningarna närmast hotellet.



Vi var nere vid havet. Vinden låg på ganska rejält! Vågorna sköljde upp bland klapperstenarna och det dånade som av åskan, men Åke klev över skummet och tog en simtur i vågorna.

Han fick visst stenar i skorna, som han tog av sig och glatt vinkade med och ropade:

- Härligt!

Jag kisade i solen och försökte ta in de mångskiftande nyanserna av blått och turkos i mitt sinne - och tänkte att Greklands randiga flagga, blått och vitt, väl inte var en slump.

- Mitt första dopp i havet får vänta till en annan dag, tänkte jag vidare.

Det blev en simtur i poolen lite senare istället - och härliga, grekiska rätter, stifado och kycklingsouvlaki till middag.

                      Bild: Ialysos.

Dagen efteråt promenerade vi iväg i hettan till närmaste ort, Ialysos. Tydligen var det siesta för de flesta just då, utom för hundarna som sprang lösa, eller stod bakom stängda grindar och skällde på oss. Katterna verkade iallafall ta allt med ro, fastän hundarna ylade och vi kom gående förbi på trottoarerna.

Varma och törstiga var vi och överallt var det stängt för tillfället; Men vi hittade ett trevligt ställe till sist, som var öppet. Grekisk folkmusik underhöll oss från högtalarna och vi pustade ut och slog oss ner.

En ny grekisk rätt, Kleftiko (en lammrätt i foliepaket), provade vi på denna gång.

Åke och jag sa till varandra:

- Det här får vi laga till hemma någon gång. Men nu får vi ta bussen tillbaka och hoppas på att vi vet var vi skall gå av någonstans ...


Trevlig helg! 

Jag återkommer!