tisdag 30 oktober 2018

Vintertid

I söndags hade vi snö hos oss och det var dags att ställa om klockorna till vintertid. Som vanligt var det främst Åke som backade visarna på klockorna en timme, medans jag backade tillbaka tiden åtskilliga år i tankarna ...

                      Bild: Den första snön.

Jag tänkte på mitt barndomshem på Kransen i Göteborg, där det sällan var riktig vinter och aldrig varken sommartid eller vintertid.


För ett tag sedan hittade jag en lägenhet på "Hemnet", som visade sig vara en tvåa på Kransen 4 i Göteborg. Så roligt att få se hur lägenheterna såg ut och att kunna konstatera, att min minnesbild var den rätta.

Efter den tidens mått så bodde vi riktigt rymligt. Dessutom fanns det en stor vind där man kunde förvara kläder och diverse, men malen var ett bekymmer. Nere i källaren var det källarutrymmen för potatis, sylt och saftflaskor.

Jag och min 5 år yngre bror delade sovrummet. Där stod våra sängar och ett bord, som vi satt och ritade eller spelade Fia vid.

När vi inte var ute och lekte kom ofta min kamrat Maud till oss. Då spelade vi Monopol eller läste läxor tillsammans.

Mor Rut och far Bertil sov i kökssoffan. Var det verkligen den gula träsoffan, som vår Kristina övertog långt senare?

                      Bild: Kalas i Grillby. 2011.

De sista åren som vi bodde i Göteborg, (i början på 1950-talet) satt mor vid symaskinen i köket och fållade färgglada, tryckta dukar mm för firma Maud Fredin Fredholm.

Det stora rummet var vårt "finrum" och där fick man inte stöka till på vardagarna och inte annars heller förresten. Där var det hemtrevligt att sitta i soffan och lyssna på radion, även om barnprogrammen var få.

Tänk så annorlunda allt har blivit sedan dess.

Jag kunde ringa ett kort samtal till Maud. Visst var det telefonnummer 25 33 99 som de hade?

Numera mejlar vi till varandra ibland och hör av oss med ett vykort eller så.

Så roligt att dra upp gamla minnen, som den där gången då Maud skulle komma hem klockan 5 och jag tyckte att det var väldigt onödigt och dumt.

Påhittig som jag var backade jag hennes visare på klockan en hel timme -

och hon fick förstås bannor av sin mor då hon kom hem. Oj, oj , oj ...




onsdag 17 oktober 2018

Brittsommar

Det har varit en fantastisk höst med härligt brittsommarväder. Jag vet inte om det någonsin varit så varmt och så färgrikt som detta år. Som den ståtliga asken och lönnen bortefter Grönsinka-vägen. Bedårande!


Igår var det gråmulet ute och vi passade på att åka till Lindesberg. Vi brukar ta en tur varje höst för att plantera och göra fint på mors och fars grav. 

Samtidigt åker vi runt i stan och upplever gamla minnen,  från åren 1982 - 2009 då vi bodde där.


Så här brukar jag säga till Åke:

- Tänk så många gånger (och år) som olika byggnadsärenden varit uppe i kommunstyrelsen för behandling; Skolor, ny brandstation, daghem och bostäder. Och så händer det!

Ett av alla segdragna ärenden handlade om den gamla, fina Strandskolan som ligger efter Lindesjöns strand. 

Till vår häpnad kunde Åke och jag få se de vita nybyggda flygelbyggnaderna stående på höga pelare blickande ut över södra infarten till stan. Det var bara solen som fattades!



Hos oss tar höstmörkret mer och mer av solljuset. Men, men! Växthuset är höststädat och de sista körsbärstomaterna är skördade. Jag undrar hur många de blev? Tusentals? Tack vare lille Knuts hjälp med vattningen i somras, tänker jag.


Och hur många svampar har vi plockat denna höst?  Nils och jag var iallafall nöjda med den halvfulla korgen häromsistens.


Men nu väntar snart annat att göra, såg jag nyss ...