lördag 29 oktober 2016

Hösten är gul

För en stund sedan satt vi vid köksbordet och drack kaffe och helt plötsligt flammade boken upp så grann i solskenet därute ...


Gult i alla nyanser! Så fint, att klorofyllet ger sig av in i stammen och ger sådana vackra färgeffekter, tänkte jag.

Nästan som hotellet i Örebro, som lyste gult och varmt häromkvällen.

                                            Bild: Livin Station.

Där sammanstrålade vi med min bror och svägerska, som det var ett tag sedan vi träffade.
Åh! vad vi hade mycket att prata om.


Dagen efteråt var vi alla fyra till Lindesberg för att sköta om mors och fars grav.


Solen värmde den dagen. Precis som det borde "om mor fått bestämma" sa vi till varandra.

                      Bild: Theresia 1994.

Åke och jag bodde med vår familj i Lindesberg i 28 år - och man kan undra vart åren tog vägen.

Så fint ändå, att komma tillbaka och bli påmind om de fina åren och känna att man nästan känner till varenda krök i vår gamla hemstad ...



fredag 21 oktober 2016

Den 21 oktober

Kylan tränger på! men i köket har vi fullt med ballonger i taket. Så roligt ...


I morse satt en talgoxe på fönsterblecket och tittade så anklagande på mig genom köksfönstret.

En stund senare räddade Åke en annan talgoxe, som flög omkring ute på den inglasade altanen.

Fåglarna tyckte väl, att det var dags att vi vaknade upp och ordnade med lite mat åt dem - och nu är fågelmataren på plats.


Något senare kom grabbarna, som åter skulle hänga upp elkabeln, som legat på marken då skogsavverkningen ägde rum. Så bra!

                                            Bild: Hampus.

På eftermiddagen var jag ute i trädgården en stund. Äppelträdet, som länge levt på nåder hade en del äpplen, som kunde duga att spara.

Åke skannade återigen gamla diabilder. Bilderna från våra första år tillsammans har just kommit in på dropbox.

                     Bild: Åke. 1969.

                                      Bild: Lilian. 1969.

Bilderna ovan är från Sareks nationalpark.

Vilka strapatser! Men tänk så minnesvärt ...



                      

fredag 14 oktober 2016

Redan fredag igen

Dagarna går fort! Det är redan fredag och halva månaden har snart gått ...


På måndagen var jag i Uppsala med ett par grabbar i ett ärende på Migrationsverket.


Dagen efteråt kom "vår" snickare och satte igång med att montera upp nya hängrännor på vårt hus.
Så bra! De har legat ett tag och väntat.


Jag var ute med bilen en hel del i olika ärenden. Varje gång fick jag anledning att sakta ner farten vid hamnen i Horndal. Det är alltid en vacker vy just där, även om lite solsken inte hade skadat.


Bruksparken och alla pampiga träd efter vägen är något jag gärna vevar ner bilrutan vid.
Ibland hoppar jag ur bilen.

Mitt i alltihopa kom jag på att det faktiskt inte är så långt kvar till jul - och drog mig till minnes hur det kunde vara på höstarna. då våra barn bodde hemma.

                     Bild: Julförberedelser. 1991.

I början på oktober skrev Theresia sin önskelista till julen. Hon önskade sig PUSEL och SAKXSAR och lite till;

Och hon hade redan ordnat med en hel påse med julklappar, som låg och väntade.

Strax före jul kom Kristina hem och bakade pepparkakor med sina småsystrar.

Det var allt väldigt roligt ...



lördag 8 oktober 2016

Den 8 oktober

Åh, vilka vackra, soliga höstdagar det varit, men idag är det riktigt blåsigt och gråkallt ute ...

                                           Bild: Grönsinkavägen.
Jag sa till Åke:

- Skall det vara så här framöver?

- Det är bara en tillfällig svacka i sommarvärmen, svarade han så övertygande.


En stund senare kom han hem med en  bukett Världens-barn-rosor och satte i en vas och jag  tänkte på min far, som föddes den 8 oktober 1919. Han borde fått en bukett idag.

Ibland kunde det vara riktig brittsommar på hans födelsedag. Jag minns att han lyste upp lite extra vid några tillfällen och berättade om Birgittas namnsdag, som infallit dagen före.

                      Bild: Far Bertil 60 år och mor Rut.1979.

Inför de jämna födelsedagarna eller något annat som skulle firas, brukade mor Rut undra med mig:

- Kan du ordna med ett kort?

Det kunde gälla mostrarna som fyllde år eller någon annan i släkten. Det var ett stort uppdrag att tillverka ett fint kort, kände jag.

                                            Bild: Till far, svärfar, morfar Bertil.

Så roligt! att några av mina födelsedagskort finns bevarade, tack vare mor.

                      Bild: Gotland 1989.

Så roligt att även några bilder finns kvar. Våra tre yngsta barn och morfar och mormor (som vi oftast sa) åkte till Gotland och fick uppleva en härlig, solig semestervecka tillsammans.
  
                      Bild: Rut och Bertil. 1989.
            
                      Bild: Johanna, Theresia och morfar på 70-årsdagen.

Idag skulle far fyllt 97 år. Hur skulle det ha varit? Om han fortfarande varit ibland oss.

                                          Bild: Knut leker prins.

Tänk om han fått träffa de nya barnbarnsbarnen som t.ex. lille Knut, som även heter Bertil.

Jag tror att far skulle tittat varmt på oss, då vi kom och gratulerade och sjöng för honom, även om jag vet att han ofta drog sig tillbaka en stund, om det blev för mycket ståhej.

Så fint ändå ...