tisdag 22 september 2015

Ett förträffligt jobb

Idag klipper Åke gräset återigen - och jag skall väl snart gå ut och se vad jag kan hitta på, samtidigt som jag tänker:

                     Bild: I Blekinge hos Per och Eva, sensommaren 1983.

- Ibland gör man något litet, men minnena kan bli av särskilt värde ...

Jag började på Alnängsskolan i Örebro hösten 1983 - 1984. Det var en undersköterskeutbilning, som jag kände mig glad över att kunna vara med på.

Vi var ganska nyinflyttade i Lindesberg och lyckligtvis kunde mina föräldrar, som precis flyttat dit som pensionärer, ställa upp för våra barn.

Jag kunde ana, att det skulle bli en stor utmaning för mig att klara av utbildningen, resor och allt, eftersom jag samtidigt väntade Theresia.

                     Bild: Johanna och Pia-Lotta. 1984.

Den första praktikperioden var jag på en medicinavdelning. Det var en lärorik tid;
Men, personalen var jäktad och jag var nog mest i vägen, kunde jag känna.

På ett rum låg en äldre dam, som ofta var orolig. Jag tog emellanåt min tillflykt till henne, då det var kafferast. Jag ville nämligen inte ha något kaffe på den tiden.

En eftermiddag, som jag kan återkomma till i tankarna, försökte jag att lugna den äldre kvinnan. Jag satte mig försiktigt på sängkanten, tog hennes hand i min och frågade hur hon hade det.

Hon sa:

- Du förstår, jag är alldeles ensam. Min make är borta sedan länge - och barnen har flyttat iväg.

Hon suckade och fortsatte:

- Och sedan har jag inga föräldrar kvar heller.

- Åh, så tråkigt, sa jag.

Därefter blev det väl inte inte mycket sagt, men hon kröp ihop och slumrade till en god stund i lugn och ro.

Jag kände mig mer än tillfreds med det;

                      Bild: Avslutningsdagen på Alnängsskolan. 1984.


                      Bild: Theresia. sommaren 1984.

Och idag undrar jag vad mina engagerade lärare och unga, rara klasskamrater arbetar med idag - jag har väl aldrig haft så trevliga studiekamrater någon gång.

De gör säkert ett förträffligt jobb någonstans kan jag ana ...




måndag 21 september 2015

Fett nice

Än så länge är det riktigt sköna dagar. Vi gräver och röjer på tomten inför vintern - och planerar för nästa års växter och skördar ...

           Bild: Lobo främst och Aroma amorosa i bakgrunden.

Häromdagen fick jag tag på ett nytt äppelträd. Det var svårt att hitta någon bra plats för det nya trädet. Den bästa platsen var redan upptagen av en pionbuske. Ursprungligen kom den från Åkes farmor och farfar.

På våren 1973 flyttade Ellen och Viktor till ett pensionärsboende. Vi hälsade på dem. 

                                      Bild: Kristina 3 år, Ellen, jag och Viktor. Västerås.

Pionbusken, som de haft i sin rabatt i många år togs över av Åkes mor och far - och hamnade här i Horndal,

                      Bild: Kristina fotograferar Ellen och Viktor. 1979.

Här nedan är bilden, som Kristina tog i deras lägenhet. 

                      Bild: Ellen och Viktor.

                      Bild: Horndal. 1992.

Nog kan man se "pionen" till höger om trädet mitt i bild.

Så välvårdat det var här en gång i tiden på Martas och Runes tid;

                                            Bild: Sofia i juni.

Men vi jobbar på det - och får väl säga som lilla Sofia sa i förra veckan:

- Fett nice!




tisdag 15 september 2015

Växtkraft

Det regnar ute och det känns overkligt, att vi för 45 år sedan låg på en filt och roade lilla Kristina -


men det är ändå ganska hemtrevligt att höra smattret på fönsterrutorna idag.


Utanför huset lyser prydnadslönnen i rött -

                      Bild: Parkslide.

och utanför entréfönstret, står den märkvärdiga busken, som tagit rejäl fart i sommar.

Jag har undrat länge vad det kunde vara för "bambupinnar" som stuckit upp ur marken, men nu vet jag, med vänners hjälp, att det är en parkslide. Den kan på vissa håll bli ett riktigt ogräs.


Det är spännande att få höra att riktiga bambufrön, som sätts i jorden tar tid på sig för att bli en planta.

Det händer ingenting det första året, ingenting det andra året, ingenting det tredje eller det fjärde året, men på det femte året kommer bambun upp ovanför marken, som skjutna ur jorden.

Då växer de 1,25 meter på en dag - och det behövs dynamit för att ta bort alla rötter under jordytan.

Så roligt skall vi väl inte ha det ...



För övrigt har mina fem squashplantor växt hejvilt. Det kunde man väl inte tro, efter denna kyliga sommar. Det hamnar squashbitar i nästan all mat numera. Gott blir det!

Det bli soppor, grytor och idag en paj utan pajskal -


och några ärtor och tomater är på gång!

Och så avrundar jag det hela, eftersom jag trots regnet skall åka till byn en sväng.

Jag var hos Kristina häromdagen och blev så överraskad av att hon lyckats övervintra kärlekspelargonerna -


som planterats i min farmor Lydias järngryta ...





fredag 11 september 2015

3-årskontroll

Hemma återigen!

Just nu undrar jag var jag skall gräva ner plantorna, som jag fick av Kristina i förrgår ...

                      Bild: Solhatt och lite av varje.


                     Bild: Växthuset, som var en fröjd att se.

Igår fick jag följa med yngsta dottern och Rut till Knuts treårskontroll.

Det var en upplevelse att se och höra Knut i full aktion. Rut ritade teckningar till rummets kala väggar.

Knut var väldigt intresserad av den medicinska vågen, som man kunde kliva upp på och kliva av ifrån - och sedan studera siffrorna, som ändrade sig på displayen; Och så fanns det några roliga knappar att trycka på - och ett garage att väga och klättra på.

Sköterskan tittade intresserat på honom och försökte fånga in vilka ord han kunde säga - och det var riktigt många, som hon lyckades "lura" av honom.

Jag tänkte:
- Jag undrar om man själv har utvecklats på sista tiden, eller om det bara går bakåt nuförtiden.

                                            Bild: Knuts trumsolo!

På hemvägen funderade jag vidare.

- Vad sa våra barn, vad gjorde de? Jag drog mig till minnes en vacker sommardag. Tobias var inemot tre år och Daniel var fem år.

Vi var hos min mor och far i deras sommartorp, där det var nära till skogen, precis som här. Barnen var med och plockade bär. De åt och plockade i sig, men de blev väl trötta till sist.

Jag tittade till!

Där satt de små pojkarna i blåbärsriset fullt koncentrerade, blårandiga i ansiktet - och de målade benen och fötterna med blåbär och lite i stövlarna med.

- Underbara ungar!

Och ingen kamera hade jag med mig ...






onsdag 9 september 2015

En helg i Uppsala

Hemma i stillheten igen!

Och tid att tänka på stort som smått - och filosofera över att himlen över oss är densamma över hela jordklotet ...


I helgen var jag i Uppsala, Åke var på annat håll.

Det var blåsigt och regn i luften. Jag halade upp kameran ur väskan då jag fick se ärkebiskopen, som stod utanför domkyrkan och väntade på någon, några.

                      Bild: Ärkebiskop Antje Jackelén längst till höger.

- Fick du en bra bild nu? sa polismannen bakom mig och bad mig sedan, att dra mig tillbaka till trottoaren, där det stod några japanska turister.

- Jag tror det, svarade jag. Det var väl synd att jag inte blev inbjuden till domkyrkan? fortsatte jag.

- Inte ens jag, får komma in i dit, svarade han.



Det kändes, trots vädret, att det var en högtidsdag. Speciellt då kungaparet välkomnades.

Jag visste att det skulle bli biskopsvigning för Mikael Mogren, Västerås stift och Johan Dalman, Strängnäs stift, men de var nog redan inne i kyrkan, tänkte jag.

Jag tyckte det var lyckat, att jag ändå fått en glimt av vad som var å färde - och fortsatte ner på stan för att träffa Johanna och Konrad.

Konrad tyckte det var lustigt att jag träffat kungaparet och han ville se på bilderna.



På kvällen läste Johanna en saga om en nalle och en prinsessa.

- Det är bra att prinsessan har en krona på huvudet, annars skulle man kunna tro att det var ett vanligt barn, sa han.


Tänka sig vad man kan få vara med om ...




tisdag 1 september 2015

Mellan sommar och höst

Det är visst regn och höst på väg, men igår var det en sommardag - och jag satte mig i solen och rensade svampen, som jag hittat, men bilden här är ett par veckor gammal ...


Jag tog en sväng i trädgården med sekatören, för att röja bland ormbunkar och rallarrosor nedanför garaget.

                      Bild: Höstgentiana.

Åh! Gentianan fanns åter där, trots alla yviga växter, som skymt dem. Jag återkom i tankarna, som alltid, till fjällvandringen, som Åke och jag var ute på sommaren 1969.  

                                      Bild: Sareks nationalpark. 1969.

Där i den karga naturen växte lappljung, flällviol;

Och fjällgentiana i full blom, fast de var naturligtvis mycket mindre än vår höstgentiana - men lika djupt, intensivt blå.


Jag fortsatte att röja i backen och hittade röda frukter, som lyste så vackert under ormbunkarna - har aldrig sett Trillium på det viset.

Men nu är klockan mycket.

                    Bild: "Café Färgaffären" i Horndal. Avslutning på vårterminen.

Jag skall åka iväg till "Samtal över en kaffekopp".

Det blir trevligt, som alltid ...