fredag 26 februari 2016

Sista dagarna i februari

Oj, då!

Snart är februari månads snöskottning, promenader, kurser, körsånger och eldning i kaminen ett minne blott.

Tur att det finns bilder att plocka fram ...


Gråmulna dagar! Lätt snö, blöt snö!


Det gick fint att rulla stora snöbollar, nästan lika enkelt som att skotta.



Solen kom tillbaka till tomten och gäststugans altan. Äntligen!


Björkens stammar lyste vita och isen på sjön var täckt av snö,


men i hamnen var det öppet vatten igår.

                      Bild: Theresia och Johanna. 1990. 

På tal om vatten, så är det trevligt att måla med akvarellfärger -

och att planera för att de små flickorna på bilden ovan, skall komma hit med sina familjer, ganska snart. Vi får se om det blir några till ...




onsdag 17 februari 2016

Att romantisera

Du romantiserar allt historien en del, sa min bror en dag i telefonen.

- Ja med en sådan mor, som vi hade så, är det väl inte så konstigt, svarade jag.

Förresten så är jag glad för det, att man kan ta vara på det som är lite romantiskt, som mor Rut gjorde på sin tid, tänker jag nu ...

                                            Bild: En duk som mor broderat.

- Visst är det fantastiskt, sa mor, att kvinnorna broderar och gör fint i hemmen - männen får hålla god min. Tur att pappa Bertil aldrig har opponerat sig, vad jag minns.

                      Bild: Ett drömhem, som mor ritat.

Mor Rut brukade sitta och rita med barnbarnen och berätta om hur det såg ut på gården där hon bodde som barn. Det fanns hur många roliga historier som helst om djuren, skördarna och syskonen och föräldrarna.

Våra barn gillade att höra om hur det var då mormor skulle hämta vatten på vintern, och hur hon halkade och spillde ut alltihopa. Inte bara en gång utan flera gånger!

- Du borde skriva ner allt du varit med om som barn, sa jag till mor. Du berättar som en riktig Astrid Lindgren.

                      Bild: Johanna, Theresia och mor Rut. Ekvik 1992.

Jag vet inte hur många gånger vi passerade Malmköping genom åren, men mor sa alltid:

- Där borta ligger Ekvik!

Gården låg ganska långt bort, så det blev aldrig av att vi stannade och promenera dit;

Men jag sa en dag:

- Nej, nu får vi ta och promenera dit.

Så blev det! Tack vare det, så fick vi se gården Ekvik på nära håll - och få ett och annat förklarat för oss.

                      Bild: Mor och far med gården Ekvik i horisonten.

Därefter åkte vi till Eneboga, där far Bertil bott som barn - och där jag och min bror fick så många fina minnen, som barn.

                      Bild: Eneboga.

Ja, visst romantiserar jag, men mor Rut var expert på det ...




fredag 12 februari 2016

Jojo-vinter

Fåglarna sjunger vårsånger, medan snön singlar ner - och jag säger, som många andra:

- Det var roligt med snön en gång i tiden. Nuförtiden är det ganska motigt, speciellt då vintern kommer och går hela tiden ...

                      Bild: Kalle och Sara på väg till Helsingfors, februari 2010.

Med tanke på  jojo-vintern i år, så var det roligt att höra att några njuter av vintern.

Daniel med familj var på väg till fjällvärlden igår och Sara jublade då renarna dök upp efter vägen:

- Gu, så fina, jag är så glad!

                      Bild: Lindesberg, våren 1982.

Den sista januari 1982 flyttade Åke och jag med vår familj till Lindesberg. Snödrivorna gnistrade i solen, då vi med spänning körde in på garageuppfarten till vårt nya hem.

Jag minns att alla sprang runt och inspekterade utrymmena. Daniel konstaterade snart att det fanns 32 stycken rum (eller så) i huset;

Tvättstuga, hobbyrum, matkällare, pannrum, bastu, hallar, klädkammare osv.

                      Bild: Johanna i Lindesberg. 1987.

Så härligt det var att få uppleva riktiga vintrar.

- Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt hurra! sjöng vi med varandra.

Vilken fröjd det var att få plocka fram skidorna - åka en vända i spåren och bli rosiga om kinderna -

                      Bild: På Rossen. 1989.

och att någon gång emellanåt få hälsa på i Horndal hos Marta och Rune - och få åka skridskor eller spark på sjön -

                      Bild: På gäststugans altan. 1989.

och sedan stå på händer på altanen, som Åke roade sig med ibland.


I helgen skall det visst bli lite kallare och sol. Trevlig helg!





lördag 6 februari 2016

Konstverk

Häromdagen utbrast en bekant:

- Jaha, så nu skall du bli konstnär!

- Ja, och så skall jag ha en kiosk - som Johanna sa då hon var barn ...



Skoja kan man ju, men det är roligt med akvarellkursen - och att jag fick möjlighet att vara med.

Det är en utmaning att försöka fånga de exakta färgnyanserna, som man vill ha - och att veta hur ett vasstrå ser ut.


För en stund sedan gick jag ut och kollade på vassen nere på stranden.

Ståtliga strån i grådiset!

                      Bild: Marianne Forngren med några av kursdeltagarna.

De flesta i kursen målar med olja, men jag håller mig till akvarellfärgerna än så länge. Det är lärorikt att titta och lära av de andra. De är väldigt duktiga!

Men här kommer några härliga barn-teckningar, som legat i en låda i många år.

                                          Bild: Daniels vägmärken. 1980.

                                            Bild: Kristina. 1981.


                                            Bild: Tobias.

Det kan nog bli ett helt galleri med fina tavlor.

                                           Bild: Johanna.

Oefterhärmliga teckningar! För att inte tala om Theresias häst.



Väldigt upprymd och glad blir man av att titta på konstverken -

och jag hörde just att barnbarnet Konrad (6 år) vill öppna ett galleri då han blir stor ...




tisdag 2 februari 2016

Tystnad

Snö och kyla och vackra dagar har det varit, men nu är det mulet och grått. Det passar ändå ganska bra, för om en stund skall jag åka iväg till akvarellkursen ...



- Jag känner mig ung, som 23 år ungefär, brukade mor Rut säga på sin ålders höst.

På den tiden trodde jag att hon skojade, men nuförtiden vet jag att så kan det vara.

Ibland kan jag få för mig att jag borde öppna ett café eller en affär;

Men när jag ser min farmor, min mormor, min mor och mina mostrar i min spegelbild, så vaknar jag till och ler för mig själv.

                      Bild: Jag och moster Alva. 1977.

Hur som helst så är det fint att kunna fantisera - och ha tid att tänka på gamla, goda tider och på nya tider - och skriva ner några rader på dataskärmen.

                      Bild: Morgongäster.

Häromdagen vaknade jag av en lustig dröm, som jag tänkt på lite av och till sedan dess.

Min vän I. tog fram en grammofonskiva (en stenkaka) som hon tyckte att jag skulle lyssna på. Jag såg hur skivan snurrade runt och hur allting verkade fungera, men jag utbrast:

- Det hörs ju ingenting!

- Nej, det är tystnaden! Det är den som vi behöver lyssna på lite oftare, svarade hon så självklart.

Så sant! Tystnad har inte alla tillgång till, men vi har mycket av den lyxen;

Men nog är det roligt när öronen är fyllda av vindens sus, fågelkvitter och andra ljud som man gillar också - och på torsdag skall Vi-kören träffas igen ...